västfronten), ett vid Kobylany (framför sydvästfronten) och ett vid Dubinniki (framför sydöstfronten). Nämnda fort hade dock provisoriskt fullbordats, hvarjämte i förterrängen framför dem anlagts starka (betonnerade) infanteriverk. Krigsbesättningen skulle enligt plan utgöra 40--50,000 man. Bestyckningen uppgick till omkr. 1,000 artilleripjäser, af hvilka dock större delen var gammalmodig, hvarförutom tillgången på (användbar) ammunition var mycket knapp. I enlighet med ryska krigsledningens beslut att på grund af det strategiska läget i midten af aug. 1915 (och fästningens ringa motståndskraft mot det tyska belägringsartilleriet) icke försvara B. längre än som var nödvändigt, för att den från Ivanov öfver Bug återtågande 4:e arméns (Ewerth) hufvudkrafter skulle kunna undgå den hotande omfattningen samt de i B. hopade stora förråden undanföras, kvarlämnades af nämnda armé endast omkr. 20,000 man som besättning på de mest hotade fronterna. 24 aug. kringslöt v. Mackensens armégrupp (11:e tyska armén under hans eget befäl och Bugarmén under v. Linsingens) B. från n. v., v., s. v. och s. och trängde ryssarna tillbaka mot de yttre forten. Följande dag intog 11:e armén, dock först efter hårda strider, forten vid Koroszczyn och Kolybany samt tre af forten i den äldre fortgördeln. Natten till den 26 stormade sistnämnda armé återstående fort på anfallsfronten och besatte kärnfästningen, hvarjämte Bugarmén satte sig i besittning af forten på sydfronten. Ryssarna uppgåfvo under natten vidare motstånd, sprängde broarna och en del af fästningsverken samt satte eld på kaserner och förrådshus m. m. äfvensom på staden, som till större delen brann ned. Invånarna hade förut bortförts inåt Ryssland. 26 aug. besattes B. af Bugarmén, hvarvid endast obetydligt byte gjordes. -- Under senare delen af aug. 1920 besegrade v. om B. 1:a polska armén (marskalk Pilsudski) den motstående bolsjevikarmén och kastade den tillbaka öfver Bug. Se Världskriget, sp. 191, 245 och 246. H. J-dt. I B. slöts 5 dec. 1917 preliminär vapenhvila mellan Ryssland och centralmakterna och 15 dec. s. å. formligt vapenstillestånd på en månad med automatisk prolongering och 7 dagars uppsägningstid, hvarvid särskildt stadgades, att fredsförhandlingar omedelbart skulle vidtaga och lättnader under tiden ges för "förbrödring" mellan trupperna vid fronten. Som fredsförhandlare anlände till B. bl. a. tyske utrikesministern von Kühlmann, österrikisk-ungerske utrikesministern Czernin, turkiska och bulgariska ombud samt ryssarna Joffe och Kamenev. Förhandlingarna började 22 dec. och afbrötos 26 dec. till 4 jan. 1918, för att de krigförande folk, hvilka ej ännu anslutit sig till förhandlingarna, skulle få tillfälle att göra sig förtrogna med de af de ryske bolsjevikerna föreslagna och af centralmakterna 25 dec. delvis godtagna principerna för en allmän fred (inga annektioner eller krigsskadestånd, nationell själfbestämningsrätt, garanti för nationella minoriteters rättigheter, återgifvande af eröfrade kolonier, ingen ekonomisk bojkottning efter kriget). De allierade ignorerade dessa inviter till allmän fredskonferens, och sedan bolsjevikerna förgäfves sökt få fredsförhandlingarna flyttade till Stockholm, återupptogos dessa på nyåret 1918 i B., dit ryske folkkommissarien Trotzkij anlände 7 jan. och där nu Turkiet företräddes af storvesiren Talaat pascha och Bulgarien af konseljpresidenten Radoslavov. Trotzkij förklarade sig 10 jan. beredd att förhandla om separatfred mellan Ryssland och centralmakterna, och vidlyftiga debatter påbörjades om den nationella själfbestämningsrättens omfattning. Ett ryskt kraf på omedelbar utrymning af Litauen och Östersjöprovinserna afvisades med skärpa af tyska generalstabens ombud general Hoffmann. 14 jan. ajournerades förhandlingarna, och centralmakterna började i stället förhandla med tillstädeskomna icke-bolsjevikiska ombud för republiken Ukraina. Mellan centralmakterna och Ukraina slöts 9 febr. fred, hvarvid stadgades, att gränsen mellan Österrike-Ungern och Ukraina skulle bli densamma som före kriget, att Cholm-området skulle tillfalla Ukraina och ej Polen, att inga ersättningar för krigskostnader eller krigsskador skulle utkräfvas o. s. v. Trotzkij bestred de ukrainska ombudens kompetens att företräda Ukraina, där under tiden en sovjetstyrelse upprättats i strid mot centralradan (se Ukraina, sp. 881--882), och 10 febr. förklarade Trotzkij, att Ryssland afstod från formellt fredsfördrag, men ansåg krigstillståndet afslutadt och ämnade fullständigt demobilisera sina stridskrafter på alla fronter. Centralmakterna vägrade ingå på denna form för krigets afslutande och beslöto betrakta Trotzkijs förklaring som en uppsägning af det för fredsunderhandlingar ingångna vapenstilleståndet, hvarpå de 18 febr. åter började fientligheterna mot Ryssland. Sedan Livland, större delen af Estland och stora delar af Väst-Ryssland och Ukraina besatts af centralmaktstrupper, beslöt bolsjevikregeringen 24 febr. att underkasta sig centralmakternas fredsvillkor, nya förhandlare sändes, och fredsfördraget undertecknades i B. 3 mars 1918 (af bl. a. Kühlmann, Czernin, turkiske utrikesministern Hakki pascha, bulgariske ministern Tontjev samt ryssarna Sokolnikov och Tjitjerin). Ryssarna utfäste sig att utrymma Estland, Livland, Finland (hvars oberoende de under tysk påtryckning erkänt i jan. s. å.) och Ukraina, demobilisera sin armé och flotta, afstå från propaganda på centralmakternas område, medge återupplifvande af rysk-tyska handelstraktaten af 1904 m. m. Härtill anknöts en mängd för Tyskland förmånliga ekonomiska bestämmelser. Ryssland afstod vidare sina territoriella rättigheter öster om en gränslinje, som bl. a. beröfvade det stora delar af Hvit-Ryssland. Ordnandet af de afträdda landområdenas framtid öfverläts åt Tyskland och Österrike-Ungern i samförstånd med dessa länders befolkning. Ryska sovjetregeringen erkände Ukrainas fred med centralmakterna och förband sig att själf sluta fred med ukrainska folkrepubliken. Dessutom skulle Ryssland till Turkiet återlämna de 1878 eröfrade områdena Kars, Ardahan och Batum samt medge kapitulationernas afskaffande inom Turkiska riket. Genom stilleståndsfördraget mellan Tyskland och de allierade 11 nov. 1918 och fredstraktaten i Versailles 28 juni 1919 förklarades fredsfördraget i B. helt och hållet annulleradt. Det har utgetts af K. Strupp i "Die friedensverträge", I (1918). V. S-g. *Breton, Jules A. A. L., dog 1906. -- Brodern É. A. B. dog 1902.