823 Brett-Brewster 824 *Brett. - 2. E. B. E., viscount Esher, är ständig medlem af riksförsvarskommittén och ut- öfvade på denna post en betydelsefull verksamhet under Världskriget. Han utgaf 1907 jämte S. C. Benson "The letters of queen Victoria. A selec- tion from Her Majesty's correspondence between the years 1837 and 1861" (3 bd, 1907) och har bl. a. skrifvit To day and to morrow and other essays (1910), The girlhood of queen Victoria (1912), The influence of King Edward (1915), After the war (1918) och en omstridd bok om Kitchener under Världskriget, The tragedy of Kil- chener (1921). Som led. af Nationernas förbunds kommission för rustningsminskning framlade han 1922 ett förslag till proportionell minskning af de europeiska staternas arméers numerär, hvilket emel- lertid ej vann kommissionens bifall. V. S-g. Brett [bre't], William Howard, ameri- kansk biblioteksman, en af folkbibliotekens pionjä- rer, f. 1846 i Braceville, Ohio, d. genom olycks- händelse 1918, deltog som yngling i det ameri- kanska inbördeskriget, fick 1874 efter ett par års universitetsstudier anställning i en bokhandel i Cleveland och utsågs 1884 till chef för Cleveland public library, som under hans ledning utveck- lades till en af föregångsinstitutionerna bland ame- rikanska folkbibliotek. Han utarbetade och tryckte tidigt en "ordbokskatalog" of ver bibliotekets en- gelska bokbestånd. Han var vidare den förste, som genomförde "öppna hyllsystemet" i ett stort biblio- tek. Redan 1890 fick nämligen allmänheten fritt tillträde till böckerna på bibliotekets hyllor, ett exempel, som följts öfverallt i Förenta staterna och mångenstädes i Europa, framför allt i England och Skandinavien. För att underlätta bokspridningen anordnade B. utanför hufvudbiblioteket utlånings- ställen (det första 1890) och filialer (den första 1892). 1918 förmedlades utom i hufvudbiblioteket boklån på 700 platser. 16 af filialerna voro in- rymda i egna byggnader. B. har kallats Ame- rikas "störste barnbibliotekarie". Redan tidigt knöt han förbindelse mellan skolorna och biblio- teket och ställde vandringsboksamlingar till lärar- nas förfogande. 1898 lyckades det honom att få till stånd en barnafdelning i hufvudbiblioteket i Cleveland. I alla filialbiblioteken finnas nu- mera hemtrefliga och välförsedda barnafdelningar, och 1909 öppnades i Cleveland en speciell skola för utbildning af barnbibliotekarier. B. var en af de ledande männen i American library associa- tion's storartade arbete under Världskriget att förse soldaterna med böcker. Jfr Greta Linder, "W. H. B." (i "Biblioteksbladet", 1919). F. Hj-t. Brettanomyces, jästsvamp. Se Saccharo- m y c e t e s. *Brette (Brätte). Se vidare Vänersborg, sp. 100, och B. Hbg, "Om Brette, dess uppkomst och undergång" (i "Västergötlands fornminnes- fören:s tidskr.", III, 1910). Breviärum Grimäni (se B r e v i a r i u m), en bland världens ryktbaraste miniatyrhandskrifter, förvarad i San Marcobiblioteket i Venezia. Det är en liturgisk handskrift, skrifven på finaste perga- ment och innehållande omkr. 750 blad i formatet 275x215 mm. Pärmarna äro af trä, öfverdragna med karmosinröd sammet och försedda med beslag i drifvet silfver. Volymens tjocklek uppgår till 170 mm. Handskriftens inledande parti är ett kalendarium, illustreradt af 12 större och lika många mindre bildframställningar, åskådliggörande de olika månadernas sysselsättningar. Den följande texten illusteras af en mängd bilder ur bibeln och helgonhistorien. Dessutom äro sidorna smyckade af rikt ornerade ramar, där i ständigt växlande former återges motiv ur växtvärlden, arkitektoniska detaljer, pärlsmycken och ädelstenar o. s. v. Hand- skriften förvärfvades urspr. af kardinal Domenico Grimäni, patriark af Aquileja (f. 1461 i Venezia, d. 1523 i Rom); han köpte den af en viss icke med säkerhet identifierad messer Antonio Siciliano och testamenterade den till republiken Venezia, som emellertid kom i besittning af den först 1593, då Grimanis brorson och arfvinge Giovanni Gri- mäni afled. Den förvarades i San Marcos skatt- kammare till 1801, då det lyckades San Marco- bibliotekets chef Morelli att genomdrifva dess öf- verflyttning till biblioteket. - Hvar handskriften utförts och hvilka som medarbetat vid dess konst- närliga utsmyckning, var länge en gåta; numera tror man sig emellertid med till visshet gränsande sannolikhet kunna beteckna den som ett verk af den ömsevis i Gent och Bruges verksamma skola, hvars främste mästare voro Alexander Bening och hans båda söner Simon och Paul. - Breviariet finnes utgifvet i en särdeles lyckad reproduktion af Scato de Vries och Salomone Morpurgo; i in- ledningen till denna uppl. har Giulio Coggiola meddelat resultaten af sina forskningar öfver hand- skriftens tidigare historia. Bland dem, som f. ö. bidragit till utvidgning af vår kännedom om bre- viariet och den miniatyristskola, från hvilken det utgått, märkas i främsta rummen Paul Durrieu och Friedrich Winkler. O. W-n. *Brevik. Dels till skydd för B., dels för att hindra inseglingen i den här helt trånga fjord, som går upp till Porsgrund och Skien, anlades 1801 fyra batterier, af hvilka två lågo vid B., ett på det midt emot liggande Stathelle och ett på G j er- mesholmen, för tillsammans 18 kanoner. 1819 des- armerades batterierna och lämnades därefter åt sitt öde. L- W:son M. Brevipe7nnes, lat. ("de kortvingade"), zooL Se Strutsfåglar. Bre^ium, kem., radioaktivt grundämne, som äf- ven benämnes uran X2 (se Radioaktiva grundämnen). Genom utsändande af /?- och y -strålar öfvergår brevium, med en halfveringstid af endast l, 15 minuter, i uran II. Brevium till- hör 5:e gruppen i det periodiska systemet och anses ha en atomvikt af 234 (mellan torium och uran). I kemiskt hänseende står det närmast vismut. K. A. V-g. Brevoortia tyrannus, Menhaden, zool. Se Sillfiskar. * Brewster, sir David. Af bildningar af hans stereoskop lämnas i art. Stereoskop, fig. 3 o. 4. Brewster [brösta], William Tenney, amerikansk språkforskare, f. 15 aug. 1869 i Law- rence, Massachusetts, vardt 1893 master of arts, var sedan universitetslärare i retorik och engelska vid Harvard och utnämndes 1906 till professor vid Columbiauniversitetet i New York och 1910 till