831 Bring-Brising 832 inom och utom landet) och äfven i många andra länder. T. B-i. * Bring, svensk släkt. Den i hufvudarbetet nämnde Evertssen hette Enertsson och hans son Enert. - 5. Sven Libert B. dog 30 nov. 1910. - 7. Johan Magnus Fredrik T e of il B., son till B. 6, teolog, f. l jan. 1863 i Stockholm, blef 1881 student och 1884 filos. kan- didat i Uppsala, aflade 1886 teoretisk och 1887 praktisk teol. examen samt prästvigdes s. å., blef 1893 komminister i Sala och 1902 assistent vid teol. fakulteten i Uppsala samt tjänstgjorde från 1907 äfven vid domkyrkan där. 1911 utnämndes han till domprost i Linköping. Han promoverades 1917 i Uppsala till teol. doktor, var preses vid prästmötet i Linköping 1920 och prästerligt ombud vid kyrkomötet s. å. B. har intagit en framskjuten plats i det kyrkliga lifvet. På K. M:ts uppdrag 1913 utgaf han 1915 Förslag till komplettering och revidering i vissa hänseenden af nu gällande evan- geliebok och insattes 1919 i evangeliebokskommit- tén, hvars förslag till reviderad evangeliebok antogs af 1920 års kyrkomöte och sanktionerades 1921. Bland B:s skrifter märkas Kyrkoårets evangelier. Vinkar för deras homiletiska behandling (1909 -10), Kyrkoårets högmässotexter (den s. k. första nya årgången). Vinkar för deras homiletiska be- handling (1913-14), Texter och tankar samlade och utgifna (1906-18; delvis ur J. K. Brings kvarlåtenskap; smärre häften med anvisningar för konfirmationstal, vigseltal etc.), Om konfirmand- undervisningen med särskild hänsyn till svenska förhållanden (1920, synodalafh.) samt de populari- serande Kyrkligt lif och arbete (1910) och Vr lifvet - for lifvet (1915). 8. Samuel Ebbe B., den föregåendes kusin, biblioteksman, historiker, f. 25 sept. 1879 i Vins- löf, Kristianstads län, filos. doktor i Lund 1912, blef 1909 andre bibliotekarie vid Kungl. biblioteket och 1914 förste bibliotekarie vid universitetsbiblio- teket i Uppsala. Bland hans arbeten må nämnas Trollhätte kanals historia intill 18U (i den af B. redig. Vattenfallsstyrelsens festskr. "Trollhättan", 1911-13), lefnadsteckning af Polhem (i Sv. tek- nologför:s, af B. redig. "Minnesskrift" of ver Pol- hem, 1911), Uppsala läns k. hushållningssällskap 1815-1915 (1915-16), Redogörelse för lagstift- ningen i Sverige om rusdryckers försäljning 1800- 1911 (1914), Karl XII:s likfärd och begrafning (i "Karolinska förbundets årsskr." 1918), Till frå- gan om Karl XII:s död (ibid. 1920) och Göta ka- nals historia (1922), hvarjämte han till sv. öfversatt G. Adlerfelts "Histoire militaire de Charles XII" (1919). 7. E.M.R. Bringa, veter., den del af bålen, som ligger mel- lan boglederna och uppåt begränsas af halsen, ned- till af bröstbenet. På gränsen mellan bringan och halsen, där luftstrupen går in i bröstkorgen och hvarifrån de större blodkärlen till hals och hufvud utgå, synes en mer eller mindre tydlig fördjup- ning, bringgropen. Bringans form kallas flat, då boglederna och bröstbensspetsen ligga i samma plan; skjuter bröstbensspetsen framom bog- lederna, uppkommer tuppbringa, om dess muskler äro mera fylliga, hökbringa, om bröst- benet skarpt framträder; ligga boglederna framom bröstbensspetsen, uppkommer getbringa, som vanligen åtföljes af smalt bröst, och är bringan mycket bred och köttig, kallas den lejon- bringa, som ofta förekommer hos hästar af tyngre raser. Den breda bringan anger alltid god utveck- ling af bröstkorgen och är i det afseendet en för- tjänst, men gången blir tung och vaggande, och en alltför bred bringa är därför ej önskvärd för lättare hästar. E. T. N. Brink, brant backe. Sedan medeltiden ingår ordet i namn på vissa gator i Staden inom broarna i Stockholm, som slutta ned från öns höga midtparti mot öster- och Västerlånggatorna. Nu- mera heta dessa gator Köpmanbrinken (Norra och Södra), Benikebrinken (uppkallad efter en husegare där i midten af 1500-talet, Jöran Beniche), Tyska brinken och Kåkbrinken (efter den där förr befint- liga kåken; se K å k). Däremot fanns namnet Stor- kyrkobrinken ej förrän i en senare tid. Enligt F. de Brun synes man vara berättigad att sluta, att brink i gamla tider betydt kort backe, som varit så brant, att man ej kunnat gå rakt uppför den- samma, utan måst söka sig väg på sidorna därom. Brinkmann, Martin Cecilius August, dansk-norsk zoolog, f. l nov. 1878 i Köpenhamn, blef föreståndare för Bergens museums zoologiska af- delning 1911 och professor i zoologi i Bergen 1914. B. har offentliggjort arbeten bl. a. om hudkört- lar och deras byggnad hos däggdjur samt om hvirfvelmaskar och nemertiner. L-e. Brinnande fält. Se Flegreiska fält. Brinning, dets. som förmultning, men ej dets. som förruttnelse. Se Förmultning. Suppl. Brioche [-å7j; af landskapet Brie], kokk., ett finare bakverk af jäst h vetedeg, som används till kaffe- och tekakor. Kallas äfven apostlakaka. Briole^ter. Se Ädelstenar, sp. 1155. Brion [briå7], Simon de. Se Martin, påfvar 4. *Brioniska öarna tillhöra nu Italien. 'Brisbane hade 1921 209,699 inv. Industrien omfattar sko-, läder-, tvål- och tobakstillverkning. 1910 grundlades i B. University of Queensland, omfattande humanistisk och naturvetenskaplig samt ingenjörsfakultet. O. Sjn. Brising, Harald, konstförfattare, f. l okt. 1881 i Stockholm, d. 21 dec. 1918 där, blef student 1899 i Uppsala och filos. doktor 1909 på afh. Quinten Matsys (praktupplaga, Haarlem, s. å.). Han hade blifvit amanuens vid Nationalmuseum 1907 samt blef docent i konsthistoria 1915 i Lund och 1918 i Uppsala. Han gjorde studier vid universi- tet i utlandet och deltog i vetenskapliga exkursio- ner i Grekland och till Kreta 1904 och 1909-10. I bokform utgaf han efter sitt förstlingsverk Klas- siska bilder (om kretensisk och grekisk konst t. o. m. Polykleitos, 1910, fransk uppl. Images classiques), Antik konst i Nationalmuseum (1911), Hellenisk idrott, olympiska spelen i det gamla Grekland (1912), Den brokiga pelargången (studier af medel- tida och modern konst, 1912) och Sergels konst (stilkritisk undersökning, 1914). Han utgaf dess- utom konsttidskriften "Arktos" 1909 och skref uppseendeväckande artiklar i fråga om National- museets utvidgande (1908) och i andra frågor på dagordningen. En samling af hans efterlämnade studier utkom 1921 under titel Antik och nyantik.