slutligen (som generallöjtnant) 16 :e armékåren på Salonikifronten, där han 1919 öfvertog befälet öfver samtliga brittiska stridskrafter. 1917 erhöll han knightvärdighet. H. J-dt. Bright [bráYt], James F r a n c k, engelsk historiker, f. 29 maj 1832 i London, d. 23 okt. 1920 i Ditchingham i Norfolk, var son till den berömde läkaren Eichard B. (se d. o.).. Han var 1856-71 lärare vid Marlborough college och där- efter vid Oxfords universitet, där han 1881 blef föreståndare för University college. B. utgaf en mycket spridd lärobok i engelsk historia, History of England, och Lives of Maria Theresa and Jo- seph II (1897). V.S-g. Brigsdalsbræen, glaciär i Norge, Sogn og Fjor- dane fylke, går ned till Nordfjord från Jostedals- bræen (se d. o.). *Briljant. Se vidare Ädelstenar, sp. 1154-56. Briljone^ter. Se Ädelstenar, sp. 1155. Brimont [-må7], fort (så benämndt efter den närliggande byn och slottet B.), ingående i Reims' befästningar, ligger på en behärskande höjd 8 km. n. om staden. Det bildade med sina båda annex- batterier en stark stödjepunkt, som under Världs- kriget blef föremål för hårda strider mellan tyskarna och fransmännen. Det utrymdes på samma gång som Reims af de senare 3 sept. 1914 och besattes af 3:e tyska arméns (v. Hausen) trupper. Äfven sedan Reims 13 sept. återtagits af fransmännen, hölls dock B. fortfarande besatt af tyskarna (2:a armén, v. Biilow), som framgångsrikt försvarade for- tet mot 5:e franska arméns (Franchet d'Espéray) upprepade anfall (13-18 sept.). I de allierades stora våroffensiv 1917 ingick som ett viktigt led återeröfringen af B. Det med mycken kraft af 5:e armén (Mazel) utförda anfallet afslogs dock med betydliga förluster 16-17 april af l:a tyska armén (F. v. Below). Först 5 okt. 1918, i sam- band med sistnämnda armés återtåg, besattes B. åter af fransmännen. Jfr Världskriget, sp. 167 och 219. H. J-dt. Brinckmann, Justus, tysk konstforskare och museiman, f. 23 maj 1843 i Hamburg, d. 8 febr. 1915, studerade i sin ungdom naturvetenskap och matematik, gjorde vidsträckta resor, uppehöll sig vid universiteten i Leipzig och Wien, förskaffade sig en lika grundlig som allsidig bildning, slog sig för lefvebrödets skull på statsrätt och ekonomi och blef juris doktor 1867, var från 1868 konstkritiker i "Hamburgischer correspondent", blef 1871 tidningens politiske redaktör och 1873 kommissarie vid utställningen i Wien. Redan 1866 hade han framlagt program för anläggning af ett konstindustrimuseum i Hamburg efter h. o. h. nya principer. Han lyckades genomdrifva sin idé, museet - Das Hamburgische museum für kunst und gewerbe - öppnades 1874 i en förhyrd liten lokal, men 1877 fick det sitt eget hus. Som museiman blef B. banbrytare, och hans inflytande trängde långt utanför Tyskland. Samlare af naturlig läggning och kännare med fin smak och ständigt vaket kunskapsbegär, var han hemmastadd på de mest olika områden, var bl. a. specialist på japansk konst och på nordtysk folkkonst. I sin omfattande Führer öfver sitt museum (2 digra dlr) och dess sedan 1882 utgifna "Jahresberichte" gaf han en grundläggande handbok i konstindustriens historia. Bland hans arbeten äro Kunst und handwerk in Japan (I, 1889) och Deutsche stadtbaukunst in der vergangenheit (1912). Jfr Lichtwark, "B:s leben" (1911). G-g N. *Brinell, J. A., erhöll 1907 The iron and steel institute Bessemermedaljen i guld och kreerades s. å. af Uppsala universitet till filos. hedersdoktor. Då han 1914 afgick från befattningen som öfveringenjör, tilldelade Järnkontoret honom sin största utmärkelse, "belöningsjetton i guld att i gyldene kedja bäras på bröstet". 1917 blef han led. af Ingenjörsvetenskapsakad., och 1921 gaf Järnkontoret honom sin Rinmansmedalj i guld för afh. Undersökning rörande järns och ståls samt en del andra kroppars förmåga att motstå nötning, ett ämne, hvaråt B. egnat mycken tid och möda. Om B:s metod att bestämma ett materials hårdhet se vidare Brinells kulprofningsmetod. Suppl. T. B-l. Brinells kulprofningsmetod. Den af J. A. Brinell uppfunna metoden att bestämma ett materials hårdhet har visat sig utomordentligt praktisk och till fullo motsvarat, ja öfverträffat, de förväntningar, som från början ställdes på densamma. Metoden består däruti, att under ett visst tryck en härdad stålkula inpressas i det profstycke, som skall undersökas. Storleken af det därigenom erhållna intrycket lägges till grund för bestämmandet af hårdheten; divideras nämligen belastningen, uttryckt i kg. med kulintryckets sfäriska yta, uttryckt i kvmm., erhålles det s. k. Brinells hårdhetstal, som gifvetvis blir större, ju hårdare materialet är (se därom Hårdhet, sp. 63). För att man må erhålla fullt jämförbara värden, är det af vikt, att man använder lika belastning och kuldiameter. Brinell har därför föreslagit som normalt 3,000 kg. och 10 mm. kula, vid mjukare material dock blott 500 kg. Användningen af metoden är mycket enkel. Profstycket anbringas i en för ändamålet konstruerad, liten och lätthandterlig hydraulisk press, i hvilken genom en särskild anordning precis det önskade trycket kan åstadkommas och hållas konstant. Uppmätning af kulintryckets diameter sker medelst ett därför afsedt mikroskop, hvarefter det mot diametern svarande hårdhetstalet uppsökes i en därför uppgjord tabell. Vid mycket hårdt material användas lämpligen 5 mm. kula och 750 kg. belastning. För små profstycken användas 2 mm. kula och 120 kg. tryck. I båda fallen erhålles samma hårdhetstal, som om 10 mm. kula och 3,000 kg. belastning användts. För smidt järn och stål kan man, som Brinell visat, beräkna hållfastheten, om man känner hårdhetstalet. Medelst kulprofvet kan endast brottgränsen, men ej sträckgränsen bestämmas. Vid en viss stålsort är dock förhållandet mellan brott- och sträckgräns tämligen konstant, hvarför man numera ofta (i praktiken) använder det lätt utförda kulprofvet för att ersätta en stor del af de vida dyrbarare och omständliga sträckprofven. Till följd af metodens många fördelar har den vunnit oerhörd spridning såväl bland tillverkare af råmateriel som förbrukare samt för kontrollbestämningar öfver hela världen. De för profvens utförande nödiga pressarna, som först utfördes i Tyskland, men numera sedan många år tillverkas i Sverige (öfver 2,000 st. ha försålts