kronprins Gustaf och hans bröder 1872-80, blef
lektor i grekiska och latin i Gäfle 1880 samt var
rektor i Västerås 1883-99 och Uppsala 1899-1911.
Bland hans skrifter märkas
De elocutione A.
Cornelii Celsi (1872), öfv. af L. Annæus Senecas valda
skrifter (1883) och Om Alströmerska brefsamlingen
i Upsala universitets bibliotek (1917). B. har
äfven komponerat manskvartetter.
O. Sjn.
*Broman, Olof. B:s Glysisvallur är sedan
1921 under utgifning af Gästrike-Hälsinge nation i Uppsala.
Broman, Johan Fredrik, agronom, f. 24
juni 1839 i Eds socken, Kalmar län, d. 1917,
utbildad vid Ultuna landtbruksinstitut, var
föreståndare för olika landtbruksskolor, bl. a. 1877-1905
för landtbruks- (sedermera landtmanna-)skolan
vid Ope i Brunflo socken, Jämtland, samt
sekreterare hos Jämtlands läns hushållningssällskap
1885-1914 och föreståndare för frökontrollanstalten
i Ope 1887-1917. B. tillkommer väsentlig
del af förtjänsten om fjällrasens höjande och
utbildning till ren ras, hvarför han 1913 belönades
med Landtbruksakad:s guldmedalj. Led. af
Landtbruksakad. 1895, hedersled. 1910.
H. J. Dft.
Broman,
Ivar, anatom, f. 18 sept. 1868 i
Östraby, Malmöhus län, blef student 1890, med.
doktor och docent i anatomi och histologi 1899, allt
vid Lunds universitet. Efter flera förordnanden som prosektor och e. o.
professor i anatomi vid såväl Lunds som Uppsala universitet utnämndes B.
till e. o. professor i anatomi 1901 i Uppsala och 1905 i Lund samt 1909
till ord. professor där. B. har idkat studier vid flera tyska universitet
och flera gånger företagit resor i vetenskapligt syfte till skilda
delar af Europa. Som exempel på B:s mångsidiga och
högt uppskattade författarverksamhet må här
nämnas: Die entwicklungsgeschichte der gehörknöchel-
chen beim menschen (1899; belönad med Flor-
manska priset), Die entwicklungsgeschichte der
bursa omentalis und ähnlicher rezessbildungen bei
den wirbeltieren (1904), Normale und abnorme
entwicklung des menschen (1911; belönad med
Letterstedtska priset), Ueber Chievitz' organ und
dessen bedeutung nebst bemerkungen iiber die
phylogenese der glandula parotis (1916) och Ueber
rudimentär e hautorgane beim menschlichen embryo
und iiber die phylogenese von milchdrusen und
tasthaaren (1920). Många bidrag har B. lämnat
till kännedomen om spermierna hos ryggradsdju-
ren, såsom Ueber gesetzmässige bewegungs- und
wachstumserscheinungen der spermatiden, ihrer cen-
tralkörper, idiozomen und kerne (1901). Dessutom
har han i "Ergebnisse der anatomie und entwic-
kelungsgeschichte" utarbetat sammanfattande öf-
versikter öfver några särskildt svårutredda organ-
systems morfologi (såsom mesenterierna, utveckling
och variation af bukaortans grenar, perikardiets
och mellangärdets utveckling); vidare har B.
undersökt säldjurens ontogenes äfvensom förekomsten,
byggnaden och betydelsen af Jacobsonska organet
samt körtelbildningar i näshåligheten, t. ex. Om
Jacobsonska organets konstruktion och funktion
(1918), Das organon vomero-nasale Jacobsoni -
ein wassergeruchsorgan (1919) och Über die ent-
wicklung der grossen konstanten nasenhöhlendriisen
der nagetiere (1921). Af populärt innehåll är Om
arvsynden från biologisk synpunkt samt några andra
"förargelseväckande" biologiska kåserier (1920). B.
erhöll 1902 af Sv. läkaresällskapet Alvarenga do
Pianhys pris; 1906 blef han led. af Fysiogr. sällsk. i Lund.
L-e.
Broman,
Karl Natanael, pianist, f. 11
dec. 1887 på Kolsva, Västmanland, utbildad vid
konservatoriet i Stockholm 1902--11 och hos I.
Friedman i Berlin 1912, var 1913--14 lärare i
operaskolan och har sedan utöfvat verksamhet som
enskild pianolärare. B. har gjort sig värderad som
ypperlig ackompanjatör vid romanskonserter och
som ensemblespelare samt själfständigt konserterat
i de skandinaviska länderna och Tyskland. Hans
spel är musikaliskt fulländadt, själfullt och fritt
från effektsökeri. B. har komponerat den sym-
foniska dikten Fritiof och Ingeborg, violinromans
och violinsonat, pianostycken, sångballaden (med
orkester)
Kung Lif och drottning Död m. m.
E. F--t.
*
Bromarf ligger i Borgå stift.
*
Bromberg tillhör nu (under namnet
Bydgoszcz) Polen.
*
Bromée,
Jöns, lämnade riksdagen 1911.
Brometum chinicum. Se Kinin.
*
Bromma. 1. Se
Söfvestad och Bromma. Suppl.
--- 2. B. är sedan 1 jan. 1916 i judiciellt och
administrativt samt sedan 1 maj 1917
i ecklesiastikt hänseende införlifvadt med
Stockholms stad och bildar där nu B. församling.
Dessförinnan hade Sundbybergs köping afskilts till
egen församling och eget pastorat. B. omfattar en
rote (35:e l. Brommaroten), med 2,456 har areal,
hvaraf 144 har trädgård, 751 har åker och annan
odlad jord, 46 har naturlig äng, 1,171 har
skogs- och hagmark, 313 har öfrig mark (vägar,
allmänna platser, impediment m. m.) samt 31 har
vatten (oberäknadt 372 har af Mälarens vatten).
10,270 inv. (1922). I B. eger Stockholms stad
landtegendomarna Ulfsunda, Traneberg, Åkeshof
och Stora Ängby (sedan 1904), Ålsten (sedan 1905
och 1920, då lägenheten Skogsbo inköptes),
Lillsjönäs (sedan 1908) samt Äppelviken och Alviken
med undantag af vissa områden, tills. 1,622,82
har, för hvilka i inköpspris erlagts 3,449,261 kr.
B. innesluter förstadssamhällena B. villastad,
Kungshohns villastad, Kratsboda, Mariehäll,
Ulfsunda samt Äppelviken och Alviken. Inom
församlingen ligger bl. a. Timmermansordens hem
Nya Eriksberg (se därom
Timmermansorden). B., som har flera industriella
anläggningar, är förbundet med centrala delar af
Stockholm dels genom ångslupar, dels genom
Brommalinjen af Stockholms spårvägar.
2. E. A--t.
*
Broms,
maskinb. En ny bromstyp för järnvägs-
fordon, hvilken är af särskildt intresse såsom anta-
gen för användning vid svenska statsbanorna, är
Kunze-Knorr-bromsen, uppkallad efter
uppfinnaren, geheimer oberbaurat Kunze vid preussiska
statsbanorna, och efter Knorr-bremse akt.
