stor experimentell noggrannhet som genom ingående och skarpsinnig bearbetning. I synnerhet ega hans afhandlingar om den kemiska affiniteten (publicerade i ”Zeitschrift für physikalische chemie” och i danska Videnskabernes selsk:s skrifter) och om grundämnenas isotoper ett betydande vetenskapligt värde. B. har äfven utgett förtjänstfulla läroböcker: Grundrids af den fysiske kemi (1912) och Grundrids af den uorganiske kemi (1916; 2:a uppl. 1920). H. E. Brösen, badort. Se Zoppot. *Bröstdroppar. Se Opiumpreparat. Bröstfötter, zool. Se Fjärilar, sp. 511. Bröstkörtelkräfta, med. Se Kräfta, sp. 143. *Bröstsköld l. Buksköld. 1. Om bröstskölden hos hafssköldpaddor se Sköldpaddor, sp. 1376. Bröstsocker. Se Kandisocker. *Brötlingar. Se af ven färgplansch II till art. Svampar. Bscheducher, folkstam. Se Tjerkesserna. β-strålning (Betastrålning). Se Radioaktivitet, sp. 868—870. Buarbræen (-bräen), glaciär. Se Folgefonnen. *Bubonpest. Se vidare Pest, sp. 626. *Buccari tillhör nu Jugo-Slavien. *Bucco di Vela, oriktig form för Buco di Vela. Bucerotidæ, zool. Se Hornfåglarna. *Buchan, Alexander, dog 13 maj 1907. Buchanan [bjo'kä'nən], sir George, brittisk diplomat, f. 25 nov. 1854 i Köpenhamn, är son till sir Andrew B., f. 1807, d. 1882, hvilken under sin långa diplomatbana (1825—78) var brittiskt sändebud bl. a. i Berlin, Petersburg och Wien. B. ingick på diplomatbanan 1875, var 1893—1900 chargé d’affaires i Darmstadt, 1898 brittiskt ombud vid skiljedomstolen om Venezuelagränskonflik- ten, ambassadsekreterare i Rom 1900, i Berlin 1901—03, minister i Sofia 1903-08 och i Haag 1908—10 samt ambassadör i Petersburg juni 1910—dec. 1917, då han efter bolsjevikrevolutionens seger hemkallades. Från okt. 1919 är B. ambassadör i Rom. Som ambassadör i Petersburg under Världs- kriget sökte B. före 1917 års marsrevolution stödja den ifrigt ententevänliga borgerliga dumaoppositionen i hopp om ett systemskifte, som af Ryssland skulle göra en för krigets energiska fullföljande tjänlig konstitutionell monarki. Efter bolsjevikernas seger blef B :s ställning ohållbar. V. S—g. *Buchara. 1. Emiren af B. störtades 30 aug. 1919 genom en bolsjevik-revolution, och B. är nu en sovjetrepublik, som genom af slutade militära och politiska konventioner med Sovjet-Ryssland kommit i ännu större beroende af Ryssland än förut. Omkr. 3 mill. inv. O. Sjn. Buchenstein [bo'chenstajn], it. Livinallongo, dal och by i Trentino, Nord-Italien, mellan Sella- och Marmoladagrupperna, bekant utgångspunkt för bergbestigningar i Dolomiterna. Buchholtz, Johannes, dansk författare, f. 22 febr. 1882 i Odense, växte upp på Fyn, anställdes, sedan han tagit preliminärexamen, vid statsjärnvägarna och vardt 1902 trafikassistent i Struer på Jylland. B. debuterade 1915 med romanen Egholms Gud (4:e uppl. 1920; "Tusenkonstnären", s. å.), som sedan följts af Clara van Haags mirakler (1916; 2:a uppl. 1918), Urolige hjerte (1919; 3:e uppl. 1920) ,Kærlighed og komedie (1919), Ravne og duer (1921) och "maskeraden" Menneskeaben Charles (1922), en burlesk fabelsatir. B. gjorde sig genast gällande genom sin originella skildringskonst, som visserligen har en utgångspunkt i Wieds och Ham- suns, men väsentligen är alster af egen iakttagelse och själfständig humoristisk syn på lifvet. Hans föremål är den danska landsorten, som han ger i en blandning af verklighetstrogen idyll och bisarr karikatyr. R—n B. *Buchner. — 3. Max B. dog 9 maj 1921 i Mimenen. — 5. Eduard B., d. 13 aug. 1917, utförde flera viktiga jäsningskemiska arbeten tills, med sin framstående medarbetare J. Meisenheimer, numera professor i Greifswald. För dessa arbeten samt hufvudsakligen för upptäckten af den cell- fria jäsningen (se Jäsning och Zymas) belönades B. 1907 med Nobelpris i kemi. Med anled- ning af denna utmärkelse kallades han som ord. professor 1909 till Breslau och 1911 till Wiirz- burg. I egenskap af bajersk reservofficer deltog B. i Världskriget, sårades som förare för en ammuni- tionskolonn 10 aug. 1917 vid Batinesti i Rumänien och dog 3 dagar därpå på ett fältlasarett. H. E. Buchonia. Se Grabfeld. Buchwald [bo'chvalt], Georg, tysk teolog, f. 1859, blef 1883 lärare vid gymnasiet i staden Zwickau, i hvars arkiv han gjorde en rad viktiga fynd, särskildt till Luthers historia. 1892 kom han som diakon till Leipzig, där han 1896 blef pastor vid Midhaeliskirche. Hans forskningar skaffade honom både filos. och teol. doktorsvärdighet. Bland mängden af hans arbeten må nämnas Luther und die juden (1881), Ungedruckte predigten Luthers (1884, 1888 - 2:a uppl. 1890 - och 1905); utgifningen af Luthers werke fur das christliche haus. Enstehung des katechismus Luthers (1894), Melanchthon (1896; 4:e uppl. 1897), Die evangelische kirche im jahrhundert der reformation (1901; 12:e uppl. 1912) och Doktor Martin Luther (1901; 2:a uppl. 1914), som väl är den bästa populära tyska Lutherbiografien. Hj. H—t. Buck [bokk], Wilhelm, tysk politiker, f. 1869 i Bautzen, var först stuckatör, blef 1905 socialdemokratisk fackföreningssekreterare i Dresden, invaldes 1913 i tyska riksdagen, deltog 1915-17 i Världskriget, blef därefter stadsråd i Dresden och efter revolutionen i nov. 1918 sachsisk kultusminister. B. var 1919 led. af tyska nationalförsamlingen, tillhör sedan 1920 tyska riksdagen, är majoritetssocialist och sedan 1920 sachsisk ministerpresident och utrikesminister. V. S—g. Buckau [bo'kk-], förstad till Magdeburg (se d. o.). *Buckingham palace. Se därom London, sp. 1051 och pl. II, fig. 9. Buckle [ba'kl], George Earle, engelsk skriftställare, f. 10 juni 1854 i Tiverton on Avon, var efter grundliga studier i Oxford lärare (”fellow”) vid All souls college där 1877—85, blef 1880 medarbetare i "Times" och var 1884—1912 dess hufvudredaktör. B. egnade sig sedan åt att fullända den af W. F. Monypenny påbörjade stora Disraelibiografien The life of Benjamin Disraeli, earl of Beaconsfield, af hvilken han skref banden 3—6 (1914—20). V. S—g. Buckmaster [ba'kmastə], Stanley Owen ba-