stad i det nya, genom fredsslutet i Grand Trianon 1920 utvidgade konungariket Rumänien, belägen på den öppna slätten på ömse sidor af Donaus biflod Dâmbovita i komitatet (județul) Ilfov i östra Valakiet (Muntenia), säte för det nya Rumäniens konung, regering och parlament, dess största universitet och främsta vetenskapliga institutioner samt landets viktigaste kommersiella och industriella centrum. B:s utveckling till storstad har under de senare åren, särskildt sedan det blifvit hufvudstad i ett rike med nära 18 mill. invånare, fortgått med stora steg, hvarvid immigration och inkorporering af förstäder och byar utanför stadsområdet spelat en betydande roll, samtidigt som det mer och mer antagit utseendet af en världsstad af västerländsk typ med moderna gator, öppna platser och bulevarder (jfr pl. I). Befolkningssiffran, som 1912 utgjorde 338,000, uppges nu (1923) ha stigit till omkr. 800,000. Bland offentliga nybyggnader, som på grund af Världskriget med nöd hunnit fullbordas, måst afbrytas eller ännu ej kommit till stånd, må nämnas museet för folklig konst, byggnadshögskolan, universitetets tillbyggnader, arsenalen och det planerade senatspalatset. Antalet undervisningsanstalter är i tillväxt: staden har ett 70-tal lägre skolor ("școli primare") utom de privata, 9 högre läroverk l. lyceer, ett stort antal normalskolor, yrkesskolor och högskolor ("școli superioare") af olika slag, utom flickläroverk ("școli secundare de fete"), internat och stiftelser ("aziluri"). Universitetet (se pl. II), under hvilket lyda flera institut (jfr pl. II) och laboratorier, hade 1920 7,880 studenter. Svenske arkitekten T. Grut har på uppdrag utarbetat ritningar till B:s blifvande Stadion (afsedt att rymma 40,000 pers.) samt till idrottsplatser och militära gymnastikhus. Staden B. omnämnes först i en urkund af Mircea cel Bătrân från 1401 (tidigare och äfven senare som en befäst ort, Castrul l. Cetatea Dâmboviței), men dess ursprung som marknadsplats på vägen mellan Târgoviște, längre fram Valakiets medeltida hufvudstad, och hamnplatsen Giurgiu vid Donau är äldre. I en urkund al Neagoe Basarab 1515 kallas den "den gamla staden B." ("vechiul oraș al Bucureștilor"). Namnet är afledt af Bucur, som förekommer som personnamn i medeltidsurkunder fr. o. m. 1200-talet, med den i rumänska ortnamn vanliga ändelsen -ești, enligt folktraditionen en åkerbrukande herde; men det s. k. Bucurs kapell, "bisericuța Bucur", som ansetts som B:s äldsta fornlämning, tillhör i själfva verket en begrafningsplats af senare datum för munkarna i det närbelägna klostret Radu voda. Stadens utveckling från en urspr. ringa köping och befäst ort på vänstra stranden af Dâmbovița till en större stad på båda sidor om floden förskrifver sig egentligen från 1600-talet, i synnerhet från dess senare hälft, då den definitivt blifvit hufvudstad i Valakiet; dess arkitektoniska storhetstid börjar med furst Constantin Brâncovean (1688--1714). Bland kyrkliga minnesmärken från det gamla, nu delvis genom eldsvådor och jordbäfningar förstörda B. må nämnas klosterkyrkan Radu voda, återuppförd på ruinerna af det äldre klostret och kyrkan af Radu Mihnea (1601--02, 1611--16), klostret Sf. Sava, ungefär på den nuv. universitetsplatsen, återuppbyggdt och förvandladt till ett slags högskola af C. Brâncovean, klosterkyrkorna Colțea och Mărcuța, kyrkan Sf. Gheorghe nou och framför allt Metropolitkyrkan (Sf. "Mitropolie", pl. I), grundlagd 1655 under Constantin Basarab (1654--58); slutligen från 1700-talet kyrkorna Antim (uppkallad efter en metropolit) och Stavropoleos (pl. I), ett under af bysantinsk-brancoveansk byggnadsstil, klosterkyrkan Văcărești, grundlagd af Nicolae Mavrocordat (1714--16), och från en senare tid den stora kyrkan Sf. Spiridon nou, byggd under fanarioten Scarlat Ghica (1758--61). Sammanlagdt finnas i B. 117 rumänsk-ortodoxa kyrkor, och, utom synagogor för den stora mängden judar, 12 för främmande trosbekännare eller nationaliteter, däraf 3 romersk-katolska, 1 unerad grekisk-katolsk, 1 armenisk, 1 grekisk, 1 rysk, 2 protestantiska och 1 anglikansk. Af gamla profanbyggnader märkas flera bojarpalats i renässansstil i de äldre stadsdelarna samt det gamla slottet ("Palatul domnesc"), nu inrymmande statsarkivet. (Ang. nyare praktbyggnader se hufvudarbetets art. om B. samt bilder å pl. I--II.) I B:s utkanter eller närmaste omgifningar ligga utom Văcărești furst C. Brâncoveans i veneziansk renässans byggda residens Mogoșoaia (pl. II), n. v. om staden i fortsättningen af Podul Mogoșoaei, nu Calea Victoriei, samt österut på slätten klostren Pantelimon, anlagdt på 1700-talet af furst Grigorie Ghica (nu hospital), Pasărea nära floden af samma namn och Cernica (namnet af "vorniken" Cernica), urspr. ett lärdt kloster med berömdt bibliotek. Under Världskriget bombarderades B. från tyska luftskepp och flygplan gång på gång under tiden 28 aug.--5 dec. 1916. Efter slaget vid Arges (Arsjisj), 30 nov.--6 dec. s. å., ryckte delar af v. Mackensens armégrupp (Donauarmén och 9:e arméns högra flygel) mot B. Rumänska krigsledningen, som ansåg, att fästningen, under en eventuell belägring, icke skulle kunna motstå det tyska belägringsartilleriet, hade redan 30 nov. börjat utrymma densamma. Regeringens säte förlades till Jassy. 4 dec. sprängdes arsenalen. Följande dag bemäktigade sig tyskarna efter mindre strider med rumänska arriärgarden förpostställningen framför nordväst-fronten. På morgonen den 6 togs sedermera först ett fort på norra fronten, så fortlinjen från Chiajna på västra fronten till Odaile på den norra, och slutligen trängde äfven delar af Donauarmén genom fortlinjen på södra fronten, hvarefter staden besattes utan vidare motstånd. Det hela hade gåft på några timmar, och såväl alla 18 forten som alla mellanbatterierna befunnos efter intagandet vara oskadade. En stor del af det tunga artilleriet hade dock förut bortförts. Tyskarna höllo sedan B. besatt till i nov. 1918. (Jfr Världskriget, sp. 153, 212 och 226, samt Balkankrigen. Suppl.) -- Andra Balkankriget 1913 (se Balkankrigen. Suppl., sp. 442--444) slöts genom en i B. 10 aug. s. å. ingången fredstraktat mellan Bulgarien, Grekland, Montenegro, Rumänien och Serbien. Enligt denna uppdrogos i Macedonien nya gränslinjer mellan bulgariskt och serbiskt samt bulgariskt och grekiskt område, hvarigenom Bulgarien förlorade en dryg del af sina i Första Balkankriget gjorda territoriella nyförvärf (se därom Bulgarien. Suppl.). Till Rumänien måste Bulgarien afträda Dobrudscha s. om en linje från trakten af Turtukai vid Donau till trakten af