903 Bunsen-Burckhardt 904 Henry, f. 1818, d. 1855, och religionshistorikern E mest, f. 1819, d. 1903, naturaliserado engels- män och skrefvo sitt namn d e B. I England bosatte sig på ålderdomen älven deras broder Georg von B., f. 1824, d. 1896, förut preussisk landtdagsledamot 1862-79 samt led. af nordtyska och tyska riksdagen 1867-87. En annan broder, Theo dör von B., f. 1832, d. 1892, var tysk diplomat (bl. a. 1873 chargá d'affaires i Stock- holm) och 1877-81 led. af tyska riksdagen. - Ernest de B:s son, sir Maurice de B., f. 8 jan. 1852, inträdde 1877 i engelsk diplomattjänst, var generalkonsul i Siarn 1894-97, ambassad- sekreterare 1897-1902 i Konstantinopel och 1902 -05 i Paris, envoyé i Lissabon 1906, ambassadör i Madrid 1906-13 och i Wien 1913-14 (till Världskrigets utbrott). Han utförde 1918 en diplomatisk mission till Syd-Amerika och tog af- sked 1919. V. S-g. Bunsen, Vikt oria. SeBundsen. Suppl. *Bunsens brännare. Se Teclubrännare. Bunsens och Roscces klorknallgasfotometer. Se Fotometer, sp. 1012-13. Bunte [bo7n-], Hans, tysk analytisk och teknisk kemist, f. d. professor i kemisk teknologi vid tekniska högskolan i Karlsruhe, f. 1848 i Wunsiedel (Bajern). B. är en föregångsman på det gasanalytiska områ- det och har konstruerat flera allmänt använda gas- analytiska apparater och infört värdefulla metoder. Dessutom har han utöfvat en omfattande litterär verksamhet; sedan 1874 är han redaktör för "Jour- nal ftir gasbeleuchtung" och har utgett den 4:e uppl. af Muspratts bekanta "Handbuch der tech- nischen chemie". Beaktansvärda undersökningar har B. utfört angående processen vid lysgasens för- bränning under olika förhållanden. H. E. *Buonarroti. 1. M. A. B. Hans ombyggnads- plan för Kapitolium är återgifven å pl. XIV till art. Byggnadskonsten, Lorenzo de' Medi- cis grafvård å pl. VI till art. Bildhuggar- konst och Cumeiska sibyllan i art. Sibylla. Om hans arbete å Peterskyrkan se vidare d. o., sp. 676. Bu'palus piniärius, zool. Se Tallmätaren. *Bupleurum, löt. Jfr H a r f l o k a. Bupre^tidæ, zool. Se Praktbaggar. Burbank [Wbäiik], Luther, amerikansk växt- förädlare, f. 7 mars 1849 i Lancaster, Massachu- setts, egnade sig redan som ung åt trädgårds- skötsel och lyckades uppdraga en potatis- sort (utsläppt 1875), som under namn af Burbank fått tämligen vidsträckt utbredning inom Förenta staterna. 1875 anlade han i Santa Kosa i Kalifor- nien (n. om San Fran- cisco) en plantskola. Hans namn blef mest kändt för de plommon- sorter, som han ut- släppte i marknaden, däribland en japansk plom- montyp, benämnd Burbank. Efter 1890 har han odeladt egnat sig åt växtförädling, fick fr. o. m. 1905 ett årligt understöd af 10,000 doll. från Carnegie-institutionen, och hans försök bedrifvas nu i utomordentligt stor skala, vida öfverträffande alla därmed jämförliga i äldre eller senare tid. Bland det stora antalet sorter ha gifvetvis många befunnits odlingsvärda, t. ex. hybridformer mellan plommon och aprikoser, vidare äpplen, körsbär, björnbär, valnötter, många prydnadsväxter, vissa gräs och köksväxter. Mycket omtalade äro hans tagglösa kaktustyper, uppdragna genom korsning mellan en sedan länge känd svagväxande Opuntia-art och några mera storvuxna typer af samma släkte. Då de af honom uppdragna typerna mest lämpa sig för Kaliforniens säregna klimat, ha de vanligen ett tämligen ringa odlingsvärde i andra länder. En del af hans plommonsorter har dock fått vidsträckt spridning, och de kunna odlas t. o. m. i södra Sverige. B. är mer entusiast än kritiker. Han har blifvit föremål för braskande reklam af sitt lands tidningspress, men också för en kanske alltför skarp kritik från vissa vetenskapsmän. B. har utgett bl. a. L. B., his methods and discoveries (12 bd, 1913). Hans verksamhet har behandlats bl. a. i H. de Vries' "Plant-breeding. Comments on the experiments of Nilsson and Burbank" (1907). B. är led. af Landtbruksakad. (1908). C. G. D. Burchan Buddhabergen. Se Kwen-lun. Burckhard [bo'rkhart], Max Eugen, öster- rikisk jurist och författare, f. 14 juli 1854 i Körnenburg, d. 16 mars 1912 i Wien, vardt 1886 docent i österrikisk privaträtt vid universitetet i Wien, var 1890-97 chef för Burgteatern och upp- tog då Ibsen, Hauptmann, Sudermann, Schnitzler m. fl. moderna på spellistan, var sedan bl. a. med- utgifvare af "Die zeit". Utom juridiska skrifter, System des oesterreichischen privatrechts (3 bd, 1883-89), Zur reform der juridischen studien (1887), Das recht der schauspieler (1896), Der entwurf eines neuen pressgesetzes (1902), Zur reform des irrenrechts (1904) m. fl., författade B. romaner (Simon Thums, 1897, Gottfried Wunder- lich, 1906) och berättelser, mycket omtyckta kome- dier och folkpjäser, som Die burgermeisterwahl (1897) och s'Katherl (1898, belönt med Raimund- priset), ett arbete om Franz Stellhamer och dialekt- diktningen i of re Österrike (1905), en samling teaterkritiker och -uppsatser (2 bd, s. å.) m. m. och Quer durch das leben (1908). R-n B. *Burckhardt, Jakob. Efter B:s död ha utgetts hans Erinnerungen aus Rubens (1898; 3:e uppl. 1918), Beiträge zur kunstgeschichte von Italien (1898), Griechische kulturgeschichte (3 bd, 1898 -1900), WeltgescJiichtliche betrachtungen (1905), Briefe an einen architekten (1913), brefväxlingen med H. von Geymiiller (s. å.) och med Paul Heyse (1916) samt Vorträge 18M-87 (1918). Jfr biogr. af Trög (1898) och K. Joel (1911). Burckhardt [bo'rk-], Rudolf, schweizisk zoo- log, f. 30 mars 1866 i Basel, d. 14 jan. 1908 i Rovigno, var e. o. professor i zoologi vid universi- tetet i Basel och föreståndare för biologiska statio- nen i Rovigno. B. utförde ett stort antal mycket värdefulla undersökningar på skilda områden af ryggradsdjurens morfologi; särskildt har han syssel- satt sig med nervsystemet (Das centralnervensystem von Protopterus annectens, 1892, Der bauplan des