nadt, sterilt gelatin, bruka flera af dessa tuschpunk- ter innehålla en enda mikroorganism, hvilket kan kontrolleras under mikroskopet. Se bilderna å sp. 910 och 911, som visa en isolerad bacill i en tuschdroppe och en ur denna framväxt koloni. Ensamma mikro- ber kunna sedan på olika sätt bringas att växa ut till kulturer. En mikrob, som växer i gelatin, kan exempelvis växa ut i tuschdroppen på gelatinytan till en för blotta ögat synlig koloni, som således Fig. 2. Burris tuschmetod. Tuschdroppen innehåller en 15 timmar gammal koloni af Kacterium coli, i hvil- ken samtliga individer äro afkomlingar af en och samma cell. (500 ggr nät. storl.) uppstått ur en enda cell (fig. 2); från denna koloni kunna sedan öfverympningar göras i andra närings- substrat. I annat fall förfares på följande sätt. En steril bit af ett täckglas lägges öfver tuschpunkten; denna inklusive mikroben fastnar vid glaset och kan med detta öfverföras i en näring, i hvilken mikro- ben kan utveckla sig. En föregångare i fråga om encellkultur af större mikrober har Burri i den dan- ske bakteriologen E. Kr. Hansen (se denne, sp. 1421). Enligt Hansen ympas smält vörtgelatin med minimala mängder jäst och utstrykes på en steril glasskifva. Med mikroskopets hjälp kan man i gela- tinhinnan finna ensamma jästceller, hvilkas läge kan markeras genom bläckpunkter på glasskifvans rena sida, motsvarande jästcellernas lägen. Kolonier, som växa fram från dessa enstaka celler, äro således en- cellkulturer, från hvilka sedan större kulturer kunna anläggas i vört eller annat näringsämne. G- Wrgn. * Burseryd. Pastoratet omfattar numera endast B. och Sandvik. Bursi. Se B ar si. Suppl. Burt [bə't], Thomas, engelsk arbetarledare, f. 12 nov. 1837 nära North Shields i Northumberland, d. 13 april 1922 i Newcastle, var son till en kolgrufarbetare och började själf vid 10 års ålder arbetet i grufvorna. Han blef 1865 sekreterare i de northumberländske grufarbetarnas fackförbund och 1874 led. af underhuset för Morpeth, hvilken valkrets han representerade till 1918. B. och en annan grufarbetare, A. Macdonald, voro de förste verklige arbetarrepresentanterna i underhuset, och hans sakliga, måttfulla debattinlägg beredde honom där allmän aktning. Han var 1890 brittisk delegerad vid sociala konferensen i Berlin och 1892--95 parlamentssekreterare i handelsministeriet i Gladstones och Roseberys ministärer. B. blef 1906 led. af Privy council, och universitetet i Durham gjorde honom till juris hedersdoktor. Jfr A. Watson, "A great labour leader" (1908). V. S-g. Burton [bə'tn], George Dexter, amerikansk uppfinnare, f. 26 okt. 1855 i Temple, N. H., d. 7 jan. 1918, verkade 1873--77 som tidningsutgifvare i New Ipswich, men öfvergick snart till teknisk verksamhet. Bland hans uppfinningar märkas metod för elektrisk upphettning och vällning af metaller, elektrisk garfning, elektriska spårvägar med underjordisk ledning, elektriska tvättapparater, vegetabiliska fibrers urskiljande ur växter på elektrisk väg m. m. B. var president i ett flertal bolag. Han publicerade en mängd föredrag och artiklar i facktidskrifter, erhöll öfver 500 patent och fick ett dussintal guld- och silfvermedaljer af vetenskapliga institutioner. Fmn. *Burträsk. 1. Från B. har 1 maj 1919 i ecklesiastikt, men ej kommunalt hänseende afskilts Kalfträsks kapell. B. kommun: 2,015 kvkm., 9,660 inv. (1921); B. församling: 1,376 kvkm., 8,333 inv. B. församling bildar med Kalfträsks kapell ett pastorat i Luleå stift, Västerbottens norra kontrakt. Burträsket, sjö i Burträsks socken, Västerbottens kustland, belägen 80 m. ö. h., genomfluten af Bure älf (se d. o. Suppl.). Areal omkr. 15 kvkm. Vid sjöns västra ända ligger Burträsks stora by och kyrka. O. Sjn. Burträsks revir af Skellefteå distrikt, Västerbottens län, omfattar Burträsks, Nysätra, Löfångers och Bygdeå socknar samt vissa delar af Skellefteå och Norsjö socknar. Reviret, som är indeladt i 5 bevakningstrakter, omfattade 1920 38,030 har allmänna skogar, hvaraf 67 kronoparker med 35,517 har areal. S--r. Burtsev [-äff], Vladimir Lvovitj, rysk revolutionär publicist, f. 1862, blef 1885 för revolu- tionära stämplingar deporterad till Sibirien på 5 år, men lyckades fly och slog sig ned först i Ge- nève, sedan i London, där han utgaf tidskriften "Narodno volets". För uppmaningar i denna till politiska mord dömdes han af engelsk domstol till 18 månaders straffarbete och flyttade efter utstån- det straff till Schweiz, där han i tidskriften "By löje" publicerade resultaten af sina grundliga forsk- ningar i rysk revolutionshistoria. B. deltog 1901 jämte Gersjuni, Azev, Savinkov m. fl. i grundandet af en socialrevolutionär s. k. stridsorganisation, som anordnade en rad attentat mot ledande ryska reaktionärer, bl. a. mordet på inrikesministern Sipjagin 1902. Utvisad från Schweiz 1903, bildade han i Paris en ny liknande stridsorganisation, ut- visades på ryska regeringens anhållan 1904, men fick stanna efter intervention till hans förmån hos konseljpresidenten Combes af den franske socialist- ledaren Jaurès. B. väckte 1909 stort uppseende ge- nom sina af slö j anden af ryska hemliga polisens pro- vokatörsverksamhet vid politiska attentat (särskildt socialrevolutionären Azevs dubbelspel). Vid Världs-