*Calgary är numera den största staden i provin- sen Alberta, Canada. 63,117 inv. (1921). Dess utomordentligt raska tillväxt beror dels på den om- gifvande traktens rikedom på säd och boskap, dels på industriens raska tillväxt samt tillgången på rik- lig vattenkraft. Socker, tvål, landtbruksredskap ocb diverse maskiner äro hufvudalster. 6 km. s. om C. ligger en experimentalanstalt för jordbruket, som är en af de största i världen. Staden har en mängd kyrkor och högre undervisningsanstalter, däri- bland ett universitet, samt ett romersk-katolskt kloster. E. A-t. Caliban [kaliba7], pseudonym för A. E. Ber- gera t (se denne). Calicut. Se Kalikut. *Caliga. Se Skodon, fig. 5. Çalivahana, indisk konung. Se Salivahan a. *Calixtus, romerska påfvar. 1. C. I. Jfr Hippolytos 2. *Callaud-element. Se vidare Ga lvaniskt element, sp. 667, fig. 6. Callerholm, Gustaf Nils Teodor af, jurist, politiker, f. 11 juli 1852 i Hedemora, d. 4 febr. 1912 i Stockholm, student 1871 och juris kandidat 1877 i Uppsala, tjänstgjorde under Svea hofrätt (vice häradshöfding 1879) och utnämndes 1890 till häradshöfding i Hedemora domsaga. Han tillhörde i många år Kopparbergs läns landsting (slutligen som ordf.) och var från 1899 till sin död framstående liberal led. af Andra kammaren, vald i början af Dalarnas städer, sedan 1911 af länets östra valkrets, samt satt i liberala samlingspartiets förtroenderåd. C. valdes af kammaren till led. af konstitutionsutskottet fr. o. m. 1903 (dess vice ordf. 1907-09, 1911 och ordf. 1912) samt utnämndes 22 april 1910 af K. M:t efter Karl Staaff, som af sjuklighet afsagt sig uppdraget, till kammarens vice talman, en hederspost, som han innehade af ven vid 1911 och 1912 års riksdagar. Med C. utgick på svärdssidan den 1819 adlade ätten af C. Calleva Atrebatum, ruiner. Se Silchester. Callianassa, paleont. Se Kritsystemet, sp. 1475; C. hör till de låingsvansade, ej, såsom uppges i art., till de kortsvansade tiofotingarna. L-e. Callicrätes. Se K allikrates. *Callidium, zool. Jfr Långhorningar. Calliphora vomitoria, zool. Se Muscidæ, sp. 1416. Callipus, flod. Se Sadão. Cailistus, variant af namnet på flera påfvar Calixtus (se d. o.), i synnerhet den förste. *Callmander, K. B., målare, dog 2 nov. 1922 i Göteborg. Calmette [mätt], Gaston fransk tidningsman, f. 30 juli 1858 i Montpellier, d. 17 mars 1914 i Paris, inträdde 1884 i tidningen "Figaros" redak- tion och blef 1894 dess hufvudredaktör. Som sådan förde han af politiska skäl 1913-14 en ytterligt häftig kampanj mot dåv. finansministern J. Caillaux, mot hvilken han framställde de mest äreröriga be- skyllningar, bl. a. för att ha tagit mutor och på- verkat domstolsmyndigheter till en svindlares för- mån. Upprörd öfver denna förföljelse mot hennes make, begaf sig Caillaux' hustru 16 mars 1914 till "Figaros" redaktionsbyrå, begärde ett samtal med C och afsköt mot honom flera revolverskott; han afled följande natt af sina sår. Fru Caillaux blef efter en sensationell rättegång frikänd, 28 juli s. å. Jfr C a i 11 a u x. Suppl. V. S-g. Calmette [-mä'tt], Leon Charles Albert, fransk bakteriolog, f. 12 juli 1863 i Nizza, blef med. doktor i Paris 1886, var läkare i marinen och vid kolonialtrupperna, grundläggare och förste di- rektör för Pasteurinstitutet i Saigon, direktör för Pasteurinstitutet i Lille och är sedan 1917 under- direktör vid Pasteurinstitutet i Paris. Bland C:s forskningsresultat må särskildt anföras följande. C. har (tills, med Yersin och Borrel) upptäckt, att serum af djur, på hvilka gjorts injektioner af döda pestkulturer, utöfvar ett visst skydd för pestsjuka djur. På sistnämnda iakttagelser hvilar behandlin- gen af pestsjuka människor med serum från djur, som blifvit immuniserade mot pest. C. har vidare visat att, om mycket små, icke dödliga doser orm- gift insprutas på djur, dessa bli immuna mot gift och tåla allt större doser däraf. I sådana djurs blodserum bildas efter insprutningen motkroppar mot giftet. Sådant serum har af ven med framgång användts för behandling af ormbitna människor. C. har af ven upptäckt den s. k. oftalmoreaktionen på tuberkulos (se därom Lungsot, sp. 1458). Under senare år har C. tagit verksam del i tuber- kuloskampen. Han har bl. a. utexperimenterat förbättrade metoder för skyddsbehandling mot tu- berkulos. Bland C:s skrifter märkas L'ankylosto- miase, maladie sociale des exploitations houillères (1905), Recherches sur Vépuration biologique des eaux d'égout (8 bd, 1905-14), Les venins, les animaux venimeux et la sérothérapie antivenimeuse (1907), Recherches expérimentales sur la tuberculose (1907-14). G. Wrgn. Calonder, Felix Ludwig, schweizisk politi- ker, f. 1863 i kantonen Graubtinden, egnade sig efter vunnen juris doktorsgrad åt den politiska ba- nan och blef 1913 ledamot af förbundsrådet, där han var chef för inrikesdepartementet och 1917 rå- dets vicepresident. C. var 1918 Edsförbundets pre- sident och därefter till 1920 som led. af förbunds- rådet chef för dess justitiedepartement. På denna post verkade han outtröttligt för Schweiz' anslutning till Nationernas förbund och utarbetade förbundsrå- dets grundliga utredning i ärendet. C. utsågs hö- sten 1920 af Nationernas förbunds råd till medlem i "rapportörskommissionen" för Ålandsfrågan (se Åland, sp. 995) och besökte som sådan nov.-dec. s. å. Stockholm, Helsingfors och Åland. Sedan den oberschlesiska frågan principiellt lösts genom den 1921 af Nationernas förbunds råd förordade delningen af detta område mellan Tyskland och Polen, utsågs C. till opartisk ordf. för de tyske och polske delegerade, som skulle uppgöra reglementen för ordnandet af de ekonomiska förhållandena och för skydd åt minoriteterna i den tyska och den polska delen af Ober-Schlesien. På denna svåra post visade han mycken takt och skicklighet, fick 1922 hithö- rande aftal till stånd och har sedan presiderat i den kommission, som of vervakar af talens bringande i verkställighet. V. S--g. *Calonius, M. Af hans lat. afhandlingar ha i sv. öfv. vidare utkommit De pactis antenuptialibus ("Om äktenskapsförord", 1834) och De præscrip- tione criminum ("Om prescription i brottmål", 1836). Svenska titeln på De prisco in patria ser- vorum jure (1780--93) är "om de forna trälarnes