39 Carstares-Car trusts 40 redan i okt. s. å. såsom protest mot regeringens underlåtenhet att bringa Serbien tillräcklig militär hjälp. I ministären Lloyd George inträdde han dec. 1916 som sjöminister, blef juli 1917 i stället medlem af krigskabinettet och afgick jan. 1918. Vid nyvalen till underhuset dec. s. å. blef C. en af Belfasts representanter, och 1920 gaf han efter mycken tvekan sitt stöd åt regeringens nya Irlands-bill med dess bestämmelser om ett nordirländskt och ett sydirländskt parlament. Han afböjde emellertid på grund af framskriden ålder val till det nya Ulsterparlamentet 1921, nedlade ledningen af Ulsters unionister och utnämndes till en hög domarbefattning som en bland lords of appeal, hvarmed följde peersvärdighet för lifstid med titeln baron C. of Duncairn. l öfverhuset kunde lord C. dock ej afhålla sig fråji att - ehuru "laglorderna" pläga iakttaga politisk neutralitet - med den for hela hans offentliga verksamhet kännetecknande våldsamma energien bekämpa regeringens uppgörelse med simi-feinarna och den därpå grundade själfstyrelselagen för Irland af 1922. V. S-g. Carstares [kä7stä9s], William, skotsk statsman och präst, f. 11 febr. 1649 i Cathcart nära Glasgow, d. 28 dec. 1715, var son till en präst i det extrema covenantpartiet och studerade i Edinburgh och Utrecht, där han knöt lif slang vänskap med prins Vilhelm af Oranien. Han började ta del i brittiska politiken och fick vid återkomsten sitta 5 år i fängelse (1674-79). En tid tjänstgjorde han sedaoi som nonkonfor-mistisk pastor, besökte 1682 åter Holland, invecklades i Rye house plot (se d. o.) och underkastades tumskrufvarnas tortyr, utan att förråda något. Lös-gifven, kom han åter till Holland, där han blef prins Vilhelms hofkaplan. Vid den stora engelska revolutionen genomdref han den kyrkliga nyordningen i Skottland 1690, hvarigenom presbyterianis-men definitivt blef statskyrka i Skottland. C. valdes till principal för Edinburghs universitet och blef fyra gånger "moderator" (ordf.) i den kyrkliga generalförsamlingen, hvars existens han 1694 räddade. Under drottaing Anna medverkade han kraftigt till unionem (1707) mellan England och Skottland ; hans hufvuduppgift blef att hindra episko-palismens återställande i Skottland, men ock att haf da tolerans mot episkopalerna, trots allt hvad han af dem fått lida. Vid Georg I:s tronbestig-ning var ham en af de representanter för skotska kyrkan, hvilka utsagos att hylla den nya dynastien. Biogr, af Story (1874). Hj. H-t. 'Cartagena. - 2. C. hade 51,382 inv. 1921. Cartagena, grefve af. Se Morillo, P. .Cartago. 1. Provinsen hade 73,568 inv. 1920. - 2. Hufvudstaden C. hade 17,402 inv. 1920. Cartailhac [kartaja'k], Édouard Philippe É m i l e, fransk arkeolog, f. 15 febr. 1845 i Marseille, d. 25 nov. 1921 i Geneve, tillhörde en protestantisk familj, som 1860 bosatte sig i Toulouse, där C. studerade vid den juridiska fakulteten, men samtidigt äfven inom den filosofiska och naturvetenskapliga och vid föga öfver 20 års ålder anställdes vid Naturhistoriska museet. 1869 öfvertog han utgif-ningen af G. de Mortillets tidskr. "Matériaux", som han sedan under ett 20-tal år redigerade under titeln "Matériaux pour 1'histoire naturelie et primitive de l'homme". Han deltog flitigt i arkeolo- giska kongresser, bl. a. i Stockholm 1874, anordnade utställningar, grundlade i Toulouse museet Saint-Raymond samt höll mycket besökta föreläsningar. På 1880-talet deltog han äfven i det politiska lifvet. Under vidsträckta resor samlade han material till de förträffliga arbetena Les äges préhistoriques de Vtispagne et du Portugal (1886) och Monuments primitifs des Baléares (1892) samt en mängd uppsatser. 1889 publicerade han sitt länge ensamstående arbete La France préhistorique d'aprés les sépultures et les monuments. Mycken tid offrade han jämväl åt den stort anlagda "Dic-tionnaire archéologique de la Gaule", af hvilken han utgaf 4 hftn 1919 och 1921. C. tog liflig och uppskattad del i de upptäckter af paleolitiska konstverk, som gjordes i Sy d-Frankrike och Spanien, samt publicerade bl. a. häröfver (jämte abbé Breuil) 1908 La caverne d'Altamira å Santillana prés Santander (bd l i serien "Peintures et gra-vures murales des cavernes paléolithiques", utg. genom furstens af Monaco försorg). I samma serie ingick hans behandling af Les grottes de Grimaldi-Archéologie (1912). Hans större afh. (omkr. 150) beröra framför allt stenåldern (äfven i Asien och Afrika), men också bronsåldern och den äldre järnåldern. C. var led. af Vitt. hist. o. ant. akad. (1915). Nekrolog af M. Boule i "L'Anthropologie" 1921. T.J. A. *Carte. C. p ost al e [-ta7!], brefkort. *Carteja har att uppvisa flera antika ruiner (af amfiteater, termer, hus m. m.). Carter [kä't9], H. V. Se Car t. Carteroce7phalus, zool. Se Hes p er i d a. Cart horse society [kä7t-hås sesåYiti]. Se Shirehäst. Carton de Wiart [karta7 do viär], Henry, belgisk politiker, f. 31 jan. 1869 i Bruxelles, blef juris doktor efter studier i Bruxelles och Paris, var sedermera praktiserande advokat i Bruxelles och blef 1896 en af denna stads representanter i deputeradekammaren, där han länge var en bland det kleri-kala partiets ledande män. C. var 1912-18 justitieminister i Broquevilles ministär och nov. 1920 -nov. 1921 konseljpresident och inrikesminister i spetsen för en koalitionsministär af klerikaler, liberaler och socialister. Bland C:s skrifter märkas La lutte contre Valcoolisme en Belgique (1898), Les mesures protectrices de la petite propriété (1899), den historiska romanen La cité ardente (1907), La Belgique en terre d'asile (1915) och The icay oj honour (1918). V. S-g. Car trusts [ka7 tra7sts; af eng. car, vagn, och trust, se d. o.], i Förenta staterna bolag, som tillhandahålla rullande materiel m. m. åt järnvägar, hvilka icke kunnat hyra eller skaffa medel eller kredit för inköp af dylik materiel på billigare villkor. Leveransen sker på basis af ett slags afbetal-ningskontrakt, som gör det möjligt att afyttra säljarbolagets obligationer (car trust certificates) till allmänheten såsom omtyckta spekulationspapper, utelöpande till ett belopp af 344 mill. doll. redan 1908. Statskontrollen öfver järnvägarna under krigsåren och senare offentliga åtgärder mot osunda transaktioner vid järnvägars finansiering, bl. a. genom Transportation act 1920, torde möjligen motverka systemet. - Litt.: Ripley, "Rail-roads, finance and organization" (1915). E. F. K. S-n.