flera friskarechefer (Villa, Zapata m. fl.) och nödgades draga sig tillbaka till Vera Cruz. Af Förenta staterna erkändes C. okt. 1915 som mexikansk regeringschef de facto, och efter en författningsrevision valdes han mars 1917 till konstitutionell president. Hans försök att genom regeringsdekret nationalisera de till största delen af utländska bolag egda mexikanska oljefälten ledde till svåra diplomatiska konflikter särskildt med Förenta staterna, och när han 1920 sökte bereda framgång vid presidentvalet åt en bland sina anhängare, utbröt i staten Sonora en af general A. Obregon ledd revolution, som i maj nödgade C. att fly från hufvudstaden. På flykten gensköts han af revolutionära trupper och fann döden i strid mot dem. Se vidare Mexico i Suppl. V. S-g. Carré af svin (fläskcarré; af fr. carré, fyrkant), kokk., ett fyrkantigt stycke af "halfva sadeln", som stekes och kan serveras med puré af lök eller kastanjer, med sås (egen eller af jus o. s. v.) och garneras med färserade tomater. Jfr Sadel, sp. 310. Carre'l, Alexis, fransk-amerikansk kirurg, f. 28 juni 1873 i Lyon, blef med. doktor där 1900 samt egnade sig därefter åt kirurgien, hvarvid han särskildt vinnlade sig om att utbilda metoden att sy ihop blodkärl och öfverföra organ från ett djur till ett annat. Sedan han 1904 öfverflyttat till Amerika, anställdes han 1906 vid Rockefeller institute for medical research i New York och har där i anslutning till sina tidigare forskningar ådagalagt icke allenast, huru man med största framgång kan sy ihop skadade blodkärl, utan att blodströmmen förhindras i dem, ja t. o. m. ersätta ett stycke af ett blodkärl med en lika lång bit från ett annat, utan ock att man från ett djur till ett annat af samma art kan öfverflytta hela organ, som hos sin nya värd förbli vid lif och full arbetsförmåga. För dessa arbeten tillerkändes C. 1912 Nobelpriset i medicin. Under Världskriget var C. verksam som fältläkare och inlade stora förtjänster om utbildningen af metoderna för behandlingen af sår. Han är led. af Vet.-soc. i Uppsala (1914). R.T-dt. * Carreño, T., dog 12 juni 1917 i New York. Hon var i ett fjärde äktenskap förenad med sin svåger, Tagliapietra. 1912 vardt hon led. af Mus. akad. Carréplöjning (fr. carré, fyrkant), landtbr. Se Figurplöjning. * Carrera, Valentino, dog 12 okt. 1895. Carriacou, ö. Se Grenadines. Carrick-on-Shannon [kä'rik ån ʃä'nən]. Se Leitrim. Carriego, Evaristo, argentinsk skald, f. 1883 i Entré Rios, d. 1912, var en folkskald, som med utsökt känslighet konstnärligt skildrade de fattiges och förtrycktes lif. C:s mest karakteristiska dikter äro El alma del suburbio, La canción del barrio, La costureista och Interior. Ad. H-n. * Carriére, E. A., dog 27 mars 1906 i Paris. Se biogr. af Morice (1906), E. Faure (1908) och G. Séailles (1910), planschverk af L. Delteil (1913). Carrington [kä'riŋtən], Charles Robert W y n n-, markis af Lincolnshire, engelsk politiker, f. 16 maj 1843, var 1865-68 (liberal) underhusledamot, ärfde 1868 sin faders titel baron C., var 1885-90 guvernör öfver Nya Syd-Wales. 1892-95 lordkammarherre och upphöjdes 1895 till earl C. I ministären Campbell-Bannerman blef C. dec. 1905 jordbruksminister och bibehöll denna post i ministären Asquith 1908-11, hvarefter han var sigillbevarare till febr. 1912, då han af hälsoskäl afgick och upphöjdes till earl af Lincolnshire. C. har varit en bland det liberala partiets högst ansedda ledande män i öfverhuset och inlade som jordbruksminister stora förtjänster om det engelska jordbrukets höjande. Han tillhör den Asquith-trogna "oberoende" liberala grupp, som bekämpat koalitionen med de konservative. V. S-g. Ca'rrions sjukdom, med. Se Verruga peruviana. Suppl. Carshalton [kāʃä'ltn], stad i engelska grefsk. Surrey, 17,7 km. s. om London. Stora järn- och pappersbruk. 14,023 inv. (1921). Carson [kā'sn], Edward Henry, baron C., brittisk jurist och politiker, f. 9 febr. 1854 i Dublin, studerade vid Trinity college i Dublin, vann tidigt rykte som framstående advokat först på Irland och från början af 1890-talet i England. Han valdes 1892 till underhusrepresentant för Dublins universitet, var en kort tid s. å. solicitoi general för Irland i ministären Salisbury och tog liflig andel i oppositionen mot Gladstones home-rule-bill 1893. C. var 1900-05 solicitor general i ministären Balfour och framträdde från denna tid som de irländske unionisternas ledare. Han erhöll 1900 knightvärdighet och kallades därpå, tills han 1921 blef peer, sir Edward C. Under striden om öfverhusets vetorätt 1911 var C. en bland de ifrigaste förespråkarna för, att öfverhuset ej skulle beröfva sig konstitutionell befogenhet att hindra antagandet af en ny home-rule-bill, hvars upphöjande till lag enligt hans försäkran skulle betyda inbördes krig, enär Ulsters protestanter aldrig skulle underkasta sig ett öfvervägande katolskt irländskt parlament i Dublin. C. bebådade hösten s. å. på stora folkmöten i Ulster väp-nadt motstånd, om home rule skulle genomdrifvas i parlamentet. Han ledde 1912 i underhuset Ulster-unionisternas häftiga opposition mot Asquiths home-rule-bill och organiserade samtidigt i Ulster en frivillig armé (jfr Irland, historia, i Suppl.). Hösten 1913 organiserades under C:s ledning jämväl Ulsters Unionist council, hvars framträdande vid behof som provisorisk regering för Ulster öppet bebådades; stora revyer med Ulsters frivilliga armé vittnade äfven om allvaret i C:s hotelser, och i juli 1914 tycktes inbördeskriget stå för dörren. Vid Världskrigets utbrott aug. s. å. satte C. in sitt stora inflytande på att förmå frivilliga från Ulster att ingå i brittiska armén, och som framskjuten förespråkare för energisk krigföring inkallades C. juni 1915 som attorney general i den då bildade koalitionsministären. Han afgick dock