133 Clastidium-Claudel 134 (1921-23). C. är en utpräglad högerman och protektionist och sedan 1916 led. af sitt partis förtroenderåd; inom partiet har han spelat en ganska inflytelserik roll. Han har alltid varit lifligt intresserad för försvarsfrågan, agiterade redan som student för regeringsförslaget vid 1892 års urtima samt arbetade 1914 för det segrande förslaget. Han röstade 1907 för regeringsförslaget i rösträttsfrågan och vid 1918 års urtima för regeringsförslaget i den kommunala rösträttsfrågan; han hade dock våren 1918 motionerat och arbetat för en omlagd graderad skala. Genom motioner har C. för öfrigt tagit initiativ till eller verkat för lagen mot kvinnors nattarbete (1909; k. proposition hade året förut af slagits), införande af biograf censur (s. å.), lag mot sedlighetssårande skrifter eller målningar (1911), tidsenligare arseniklagstiftning (1911 och 1913), för omläggning af den 3-åriga valperioden till 4-årig (1912 och 1917). Kedan 1908 hade han motionerat om Kammararkivets först 1921 genomförda förening med Riksarkivet. En af honom 1922 väckt motion ledde till kaffetullens höjning. I likhet med flera af sina partivänner var C. motståndare såväl till Sveriges inträde i Nationernas förbund (1920) som mot ryska handelsaftalet (1922). C. arbetade 1918 ganska energiskt för Finlands understödjande med vapen, ammunition och frivilliga samt för Ålands anslutning till Sverige. C. har utom förut nämnda arbeten skildrat Tiden 1809-44 i "Sveriges historia intill tjugonde seklet" (d. IX, 1908-10), författat Gustaf IV Adolf och den europeiska krisen under Napoleon (2 uppl. 1913), Fälttågsplanen från Trachenberg (1914), Några hufvud-drag af Jernkontorets historia (1917), en mängd smärre uppsatser och recensioner i "Hist. tidskr." (Skodsborgsmötet och Ulriksdalskonferensen, bd 34, 1914, m. m.) och andra tidskrifter, artiklar i Nordisk -familjebok, i dagspressen m. m. samt utgett "För hundra år sen. Skildringar och bref från revolutionsåren 1809-10" (d. I, tills, med C. af Petersens, 1909, d. II, 1910, d. III, 1911) och "Meddelanden från svenska riksarkivet" (fr. o. m. 1917). C. är led. af Vitt. hist. o. ant. akad. (1918), Vet. soc. i Uppsala (1919), Hum. vet. samf. i Lund (s. å.) och Vet. akad. (1922). 2. G-g N. 3. T-s. Clastrdium. Se Castoggio. Suppl. Claudel [klådä'11], Paul Louis Charles, fransk författare, f. 6 aug. 1868 i Villeneuve-sur-Fére, juris licentiat, har varit fransk konsul, resp. generalkonsul i New York, Tien-tsin, Prag, Frankfurt, Konstantinopel och Hamburg, utnämndes 1919 till envoyé i Köpenhamn och medlem af den internationella kommissionen för Slesvig samt förflyttades 1921 till Tokyo som ambassadör. C:s litterära verksamhet omfattar följande verk: dramat Tete d'or (1891) och La ville (1893), Connaissance de V est (1900), L'arbre (1901; innehåller en omarbetning af "Tete cTor"), skådespelen Uéchange. La ville och La jeune filé Violaine, dramat Partag e de midi (1906), Art poétique (1907), Cinq grandes odes (1910; ny uppl. 1913), Thédtre (4 bd, 1911-12), som innehåller "L'arbre", skådespelet Le repos du septiéme jour, Vers d'exil och en öfv. af Aischylos' "Agamemnon" (tr. f. g. 1896), dramerna L'otage (från revolutionstiden, 1911) och L'annonce faite å Marie (1912), Deux poémes d'été (1914), Le pain dur (1918), Sainte Cécile (s. å.)? Le clie-min de la croix (1919), La messe lå-bas och L'ours et la lune (s. å.), en öfv. af Aischylos' "Choeforoi", Intro-duction å quelques ceuv-res, dramat Le pére hu-milié och satyrspelet Protée (tr. förut i "Deux poémes' '; alla 1920), ett ode till Dantes minne och en öfv. af Aischylos' "Eumeniderna" (1921). - C. är en i den franska litteraturen rätt enastående företeelse. I motsats mot så godt som alla de andre författarna, som iakttaga och behandla ett visst tidsskedes (vanligen samtidens) och en geografiskt bestämbar nejds människor och förhållanden samt sysselsätta sig med idéerna af i dag, präglas C:s diktning af en personlighet, för hvilken konsten är en nästan tidlös religiös förkunnelse. Handlingen i hans skådespel är i regel oberoende af tid, ort och sannolikhet, den sceniska skruden utan strängt fixerad karaktär, liksom det är oväsentligt för honom att ge uttryck åt stämningar, skildra psykologiska experiment och nervlif på modernt vis. Hans uttalande om den franska litteraturens klassiker: "Hvem skulle, då han läser dem, kunna ana, att en Gud har dött på korset för oss? Det är detta som ovillkorligen måste upphöra", anger hans program. Skalden är den gudomliga andens organ, diktens väsen är be-skrifningen, tydningen af den gudomliga världsskapelsen. C:s "Art poétique" innehåller därför också en teologi och en kosmologi. Efter en ungdom i tvifvel och förtviflan hade C. genom läsning af Rimbaud (se denne, äfven i Suppl.) förnummit en idea-listisk-religiös ljusning i det materialistiska mörkret, erfor omvändelsens sällhet vid juldagsgudstjänsten 1886 och hade omkr. årsskiftet 1890 omfattat det katolska dogmat. I djupa, högstämda och gripande dramatiska dikter, som i viss mån äro symboliskt gestaltade och hvilkas språkform är ett slags fria, rimlösa rytmer, framställer han en mänsklighet, hvars lif är bestämdt af en öfvervärldslig makt; världen är ordnad genom lag, och kosmos5 medelpunkt är Gud. Att "uppfylla lagen" är människans högsta plikt. I "L'annonce faite a Marie" framför C. undret på scenen, "L'échange" visar, hur amerikanismen (hos C. liktydig med öfvertygelsen, att alla värden kunna köpas och säljas) upplöser all etik och blir fullständig nihilism. Den sträfvan till det absoluta, som är C:s lifskänsla och som fyller allt hans verk, gör honom ofta jämförelsevis svårtillgänglig därigenom, att hans metafysiska resonemang öfverflyglar det konstnärligt konkreta i framställningen. Se G. Brändes, "Samlede skrifter",