137 Cleburne-Clémentel 138 gelska grefsk. Lancaster, vid Leeds- och Liverpoolkanalen, 9 km. n. ö. om Blackburn. Maskintillverkning, bomullsspinnerier och -tryckerier. 8,559 inv. (1921). Cleburne [kl^bän], stad i Texas, Förenta staterna, 88 km. s. v. om Dallas Liflig handel med alster af jordbruk, boskapsskötsel och fruktodling. 10,364 inv. (1920). 'Cleethorpes hade tills, med Thrunscoe 28,160 inv. 1921. *Clemenceau, Georges, blef mars 1906 inrikesminister i ministären Sarrien och efterträdde okt. s. å. den af hälsoskäl afgångne Sarrien som konseljpresident (med Pi-chon som utrikes-, Cail-laux som finans- och Viviani som arbetsminister). Om ministären C:s politik se Frankrike, sp. 1173-74; den föll 20 juli 1909 på grund af deputeradekammarens harm öfver C:s hånfulla ord cm Frankrikes motgångar i Marokko i ett hetsigt ordbyte mellan honom och Delcassé. C. företog 1910 en föredragsresa i Syd-Amerika, återupptog efter hemkomsten sin traditionella roll som ministerstör-tare, hade väsentlig andel i ministären Caillaux' fall 1912 och ministären Briands 1913 samt sökte förgäfves vid presidentvalet 1913 genomdrifva valet af den radikale kandidaten Pams. Mot den segrande Poincaré förde han en ihärdig kampanj i sin nya tidning "L'homme libre", där han emellertid samtidigt med stor energi stödde regeringsförslaget om treårig militärtjänst och manade till stark krigsberedskap mot Tyskland. Efter Världskrigets utbrott (aug. 1914) kritiserade C. i sin tidning med hänsynslös skärpa en del brister i militärförvaltningen, utsattes för ideliga ingrepp af censuren och ändrade därför tidningens namn till "L'homme enchainé" ("Den fjättrade mannen"). Mot ministärerna under de första krigsåren haglade där ständiga angrepp, och som ordf. i senatens utrikesutskott och utskott för krigsärenden kämpade C. lika oaflåtligt för energiskare krigföring och undertryckande af all propaganda för samförståndsfred, hvari han endast såg tecken till nästan högförrädisk modstulenhet ("defaitism"). Af folkstämningen utpekades han allt tydligare såsom den ende möjlige att bli "segerns organisatör", och efter ministären Painlevés fall blef han 17 nov. 1917 konseljpresident och krigsminister (med Pichon som utrikes-, Klotz som finans- och Loucheur som ammunitionsminister). Om ministärens verksamhet se närmare Frankrike i Suppl.; med hård hand undertryckte C. "defaitistpropagandan", lät ställa Caillaux inför riksrätt, förminskade i hög grad möjligheterna att skolka från fronttjänst, lifvade soldaternas mod genom täta besök vid fronten, där han ofta utsatte sig för lifsfara, och genomdref april 1918 Fochs utseende till öfverbefälhafvare på hela västfronten. Under fredskonferensen i Paris 1919, öfver hvars förhandlingar C. presiderade, arbetade han mål- medvetet och hänsynslöst som gammaldags maktbalanspolitiker för tryggandet med alla medel af Frankrikes östgräns mot framtida tyska anfall och hade därvid svårt att alltid dölja sitt cyniska förakt för president Wilsons idealistiska åskådning och däraf föranledda välmenande förslag. Han godtog af opportunitetsskäl upprättandet af Nationernas förbund, sökte först under förhandlingarna från Tyskland lösrycka dess område v. om Rhen, men fogade sig omsider i den tilltänkta buffertstatens ersättande af ett franskt försvarsförbund med Brittiska riket och Förenta staterna, hvilket dock genom amerikanska senatens motstånd sedermera gick om intet. Midt under fredskonferensen sårades C. af en anarkistisk fanatikers, E. Cottins, kula (19 febr.), men tillfrisknade snart. Ett inval i Franska akademien 1918 (efter Faguet) och parlamentsbeslut om uppsättande i alla Frankrikes mairier af en inskription om att "medborgaren Georges C. gjort sig väl förtjänt om fäderneslandet" vittnade om hans landsmäns tacksamhet. - Efter högergruppernas framgångar vid nyvalen till kammare och senat 1919 växte oppositionen mot C:s själfrådighet och mot vissa delar af fredstraktaten, och då han uppställts som presidentkandidat efter Poincaré, samlades de missnöjde kring Deschanel som motkandidat; vid de republikanska gruppernas valmöte (16 jan. 1920) kom C. i minoritet (389 röster mot 408 för Deschanel) och afsade sig då kandidaturen. Som konseljpresident afgick han 18 jan., dagen efter Descha-nels val till president, och drog sig sedan tillbaka till privatlifvet. Han företog s. å. en rekreationsresa till Egypten och Indien och hösten 1922 en politisk föredragsturné i Förenta staterna. C. omtalas ofta under smek- eller vedernamnet "Tigern" ("Le tigre"), hvilket han torde ha fått dels på grund af sitt barska utseende, dels på grund af sin slagfärdiga polemiska skärpa i tal och skrift. - C. utgaf Dans les champs du pouvoir (1914), La France devant VAllemagne (ett urval tidningsartiklar, 1916) och Au pied du Sinai (1920). Jfr C. Ducray, "C." (1918), G. Geffroy och L. Lumet, "Georges C., sa vie, son oeuvre" (1919), och H. M. Hyndman, "C., the man and his time" (s. å.). V. S-g. *Clemens, S. L., dog 21 april 1910 på sin gård i Connecticut. Hans samlade verk, Writings, utgåfvos i 25 bd 1869-1910; de innehålla äfven hans sista arbeten. Hans Speeches utkom 1910 med inledning: af W. D. Howells, hans Letters i 2 bd 1917. Se arbeten om C. af W. M. Clemens (1892), W. D. Howells (1910), Henderson (1912), A. B. Paine (s. å.), J. Macy (1913) och Van Wyck Brooks, "The ordeal of Mark Twain" (1922). Clémentel [-mäta7!], Etienne, fransk politiker, f. 29 mars 1864, verkade som notarie i Riom, dep. Puy-de-Döme, till 1900, representerade Riom i deputeradekammaren 1900-19 och är sedan 1920 senator för Puy-de-Döme. Som deputerad var C. flitigt anlitad i utskottsarbetet. Han var jan. 1905 --mars 1906 kolonialminister i ministären Rouvier, mars-dec. 1913 jordbruksminister i ministären Barthou och okt. 1915-mars 1917 handelsminister under Briand, hvilken post han bibehöll äfven i ministärerna Ribot mars-sept. och Painlevé sept. -nov. s. å. samt under Clemenceau nov. 1917 -jan. 1920. C. har äfven sysslat med historie-