159 Connochaetes-Conrat 160 funnos 4,878 fabriker med 620,19 mill. doll. kapital, 25,112 tjänstemän, 226,264 arbetare och 545,47 mill. doll. produktionsvärde. Järnvägarnas längd var 2,955 km., hvaraf 1,341 km. elektriska (1921). - Senaten består f. n. (1923) af 35 och representanternas hus af 258 medlemmar. E. A-t. Connochzetes, zool. Se A n t i l o p e r, sp. 1144. Connor [kå7na], K a l p h, pseudonym för C. W. Gordon. Se Canadensiska litteraturen. Suppl. *Conocephalites, paleont. Se ock Primor-dialfaunan. Gonocephaloideae, bot. Se Moracese. ConoWphus, zool. Se Amblyrhynchus. Conopo^ium Koch, bot., örtsläkte af fam. Vm-belliferce, nära släkt med Bunium. Jordstammen är knöllik. I Sverige är släktet representeradt af C. majus (Bunium flexuosum), jordnöt, som förekommer sällsynt på torra ängar i Skåne; i västra Norge är arten flerstädes allmän. Den runda jordstammen kan uppnå storleken af en liten valnöt och är ätlig. G- L-m. Conorhinus sanguisuga, zool. Se R o f s k i n n-baggar. *Conrad, Johannes, dog 1915. *Conrad, Joseph, eg. Teodor Joseph Conrad Korzeniowski, f. 7 dec. 1857, har vidare utgett dramat One day mor e (1905), The minor oj the sea (1906), The secret agent (1907; "Provokatören", 1910), A set of six (1908), Under western eyes (1911), den själfbiografiska Some re-miniscences (1912), Twixt land and sea (s. å.), Chance (1914; "Ett tärningskast", 1918), Within the tides (1915), Victory (s. å.; "Seger", 1916), The shadow-line (1917), The arrow oj gold (1919; "Guldpilen" 1920), Rescue (1920) och Notes ön lif e and letters (1921). Till sv. ha vidare öfversatts "Almayers dårskap" (1908), "En fredlös på öarna" (1909), "I fjärran farvatten" (1914), "Taifun" (1918) och "Tur" (1920). Se H. Walpole, "J. C." (1916) och E. Bendz, "J. C. An appreciation" (1922). Conrad, Paula, skådespelerska. Se S c h l e n-ther,_P. Conrädi, Georg Johannes, präst, f. 27 febr. 1679 i Riga, d. 7 sept. 1747, studerade i Halle, där han insöp pietism, blef 1703 fältpräst vid ett svenskt regemente i Tyskland och 1710 pastor vid Tyska församlingen i Stockholm. Han beredde Goertz till döden och följde honom till stupstocken (19 febr. 1719) samt tog vård om hans kvarlåtenskap. Efter en predikan i Köpenhamn 1720 för konung Fredrik IV kallades han af denne till hof predikant, och 1728 utnämndes han till superintendent för Slesvig och Holstein. En af honom utarbetad Gesangbuch utkom 1752. Conrad von Hötzendorf [-fann-], Franz, grefve, österrikisk militär och militärförfattare, f. 11 nov. 1852 i Wien, blef officer 1871 vid 11 :e jägarbataljonen och 1876 vid generalstaben, deltog med utmärkelse i fälttågen i Bosnien 1878 samt i Herce-govina och Dalmatien 1881-82, verkade 1887-91 som lärare i taktik vid krigsskolan (krigshögskolan), blef 1893 öfverste vid generalstaben och 1895 chef för l:a inf.-reg., 1899 generalmajor och brigadchef samt 1903 fältmarskalklöjtnant och chef för 8:e divisionen (Innsbruck). 1906-11 var han chef för generalstaben, under hvilken tid han oförtrutet arbetade på österrikisk-ungerska arméns utveckling samt för höjandet af sitt lands politiska ställning emot Italien och Serbien, förutseende krig med dessa stater, hvilkas politik han misstrodde. Hans varningar klingade dock ohörda och, motarbetad af utrikesministern, grefve von Aehrenthal, måste han, som under tiden (1908) befordrats till general, 1911 afgå som chef för generalstaben, hvarvid han utnämndes till arméinspektör. Han återkallades dock i dec. 1912 till ledningen af generalstaben - hvarvid han upphöjdes i friherrligt stånd - och fortsatte energiskt sitt arbete på arméns tidsenliga utveckling, som dock icke hann genomföras, förr än kriget i aug. 1914 utbröt. C. blef under detta - ehuru formellt ställd under ärkehertig Fredrik - den verklige ledaren af Österrike-Ungerns härar. Mot hans krigföring ha, delvis befogade, anmärkningar gjorts, men kraft och beslutsamhet saknades däri aldrig. Han leddes för mycket af tanken på Österrikes prestige för att vilja underordna sig tysk öfverledning. C. blef 1915 generalöfverste och 1916 fältmarskalk. Ehuru C. var personligen blygsam och tillbakadragen, passade hans natur icke för kejsar Karl, hvilket hade till följd, att han i mars 1917 föranleddes afgå som generalstabschef och mottaga befälet öfver armégruppen på fronten i Sydtyrolen. Efter den resultatlösa offensiven på denna front i juni 1918 erhöll han påföljande månad afsked ur aktiv tjänst, hvarvid han upphöjdes i grefligt stånd och utnämndes till "oberst aller leibgarden". - Bland C:s taktiska arbeten förtjäna särskildt nämnas den under märket C. v. H. utkomna Zum studium der taktik (2 dlr, 1891, 3:e uppl. 1898-99), Taktik-aufgaben (3 dlr, 1897) och Die gefechtsaus-bildung der infanterie (1900; 6:e uppl. 1917). Hans verksamhet är behandlad i flera arbeten, bl. a. "Unser Conrad" (von einem österreicher; 1916), K. F. Nowak, "Der weg zur katastrophe" (1919) och "Der sturz der mittelmächte" (1921) samt i hans egen skildring Aus meiner dienstzeit 1906 -1918 (3 dlr, 1922-23). C. O. N. Conrat [kånrä't], Max Joseph Adolph, tysk rättslärd, f. 16 sept. 1848 i Breslau, d. 13 dec. 1911 i Heidelberg, blef 1870 juris doktor i Berlin, 1873 docent i Heidelberg, 1874 e. o. och 1875 ord. professor i Zürich, 1878 professor i Amsterdam och lämnade sin lärostol 1907. Hans föräldrar, judar, hette C o h n; själf bar han detta namn till sitt dop 1880, hvarefter han skref sig "Conrat (Cohn)". Han utöfvade omfattande och högt ansedd författarverksamhet inom romerska rättens historia; hans hufvudarbeten äro Geschichte der quellen und literatur des römischen rechts im friiheren mittel-alter I (1891) samt Bremarium Alaricianum, rö-misches recht im fränkischen reich in systematischer darstellung (1903). Andra, mera kända verk af C. äro Zum römischen vereinsrecht, abhandlungen aus