stället, medan han lutar sig åt höger och vänster och hon vrider sig motsvarande, så att de hvar gång halft vända ansiktena mot hvarandra ("tittut"), hvarefter hambopolska afslutar dansen. Jfr Dans, sp. 1326 och fig. 17. E. F--t. Daldansen, Stora. Se Daluppror, sp. 1199. Dalén. 1. Johan Albin D., läkare, f. 23 juli 1866 vid Stenstorp, Skaraborgs län, blef student i Lund 1886, med. licentiat i Stockholm 1895 och med. doktor 1897 på afh. Experimentala undersökningar öfver desinfektionen af ögats bindehinna. Efter att 1897--1902 ha verkat som docent i oftalmologi vid Karolinska institutet blef han 1902 docent och 1906 e. o. professor i oftalmologi i Lund. Sedan 1910 är han professor i oftalmologi vid Karolinska institutet. Bland hans skrifter märkas Om holokainet särskildt med hänsyn till dess inverkan på hornhinneepitelet (1898), Neuritis optica och myelitis acuta (1899), Zur kasuistik der kataraktbildung nach elektrischer entladung (1910). D. är led. af Fysiogr. sällsk. i Lund (1907). <img left>

2. Nils Gustaf D., den föregåendes broder, ingenjör, uppfinnare, f. 30 nov. 1869 vid Stenstorp, Skaraborgs län, studerade mejerihandtering och trädgårdsodling vid folkhög- och landtmannaskolan i Stenstorp, aflade afgångsexamen från Chalmers tekniska läroanstalt 1896 och fullföljde studierna 1897 vid Polytechnikum i Zürich. Återkommen till Sverige s. å., fick han omedelbart tillfälle att egna sig åt teknisk-vetenskapliga, fysiska och fysisk-mekaniska experiment och studier samt uppfinnarverksamhet, ett arbete, som han sedan med ovanlig framgång fullföljt och ännu alltjämt fortsätter. 1899--1901 och 1903--05 var D. vid A.-b. De Lavals ångturbins verkstäder sysselsatt med en mängd teoretiska och praktiska maskinkonstruktioner. Hans rika uppfinnargeni arbetade under denna period med mycket olikartade uppgifter, hvaribland må nämnas konstruktioner för en varmluftsturbin, luftkompressorer, pumpar, elektriska unipolarmaskiner, direkt kopplade med hastigt gående ångturbiner, pastöriseringsapparater m. m. En af D. uppfunnen mjölkningsmaskin exploaterades af A.-b. Ymer, och patentet inköptes af A.-b. Separator. Som medarbetare i firman Dalén & Celsing 1900--05, hvilken firma hade till uppgift att exploatera uppfinningar, kom D. i beröring med Svenska karbid- och acetylen-a.-b., hvilket 1901 förvärfvade patenträtten för Skandinavien å den af fransmännen G. Claude och A. Hess 1896 gjorda uppfinningen af "acétylène-dissous" (se Acetylen), och därmed kom D. in på det arbetsfält, där han vunnit världsrykte. Han blef 1901 verkstadschef hos nämnda bolag samt, sedan dess verksamhet öfvertagits af A.-b. Gas-accumulator, öfveringenjör där 1906. Vid bolagets rekonstruktion 1909 blef D. verkställande direktör i det då bildade Svenska A.-b. Gasaccumulator (se d. o. Suppl., AGA-ljus, Suppl., samt Fyr). Han lyckades sammansätta en porös massa, Agamassan, som med fullständig trygghet mot explosionsfara kan absorbera acetylen, och därmed var den förbättring af den franska uppfinningen ernådd, som gett gasackumulatorerna deras vidsträckta användning, särskildt inom hela världens fyrväsen. Genom den af D. 1905 uppfunna Aga-klippapparaten (se Ventil) för blinkfyrar erhölls en i hög grad förbättrad ekonomi för acetylenfyrar. Som D:s mest geniala uppfinning torde dock få räknas den s. k. solventilen (se Ventil), hvilken, anbragt å en fyr, automatiskt tänder denna vid skymningens inbrott och släcker den vid dagningen. En serie kompletterande uppfinningar af D. har ytterligare gjort "Aga"-fyrarna fulländade. Vidsträckta nya fält för deras användning ha öppnats i och med, att särskilda typer konstruerats för järnvägssignaler och för lufttrafikens betjänande. 1912 tilldelade Vet. akad. honom Nobelpriset i fysik "för hans uppfinningar af själfverkande regulatorer att i kombination med gasackumulatorer användas till belysning af fyrar och lysbojar". 1913 kallades han till led. af Vet. akad., och 1918 promoverades han till filos. hedersdoktor vid Lunds universitet. Vid en explosionsolycka under pågående experiment 27 sept. 1913 blef D. svårt skadad och är sedan dess blind. Trots detta har han med sällspord energi fortsatt sin verksamhet både som tekniker och som affärsledare för den världsindustri han skapat. 1. R. T--dt. 2. Fmn. Dalénblandare. Se AGA-ljus. Suppl., sp. 76. Dalen-ljus. Se AGA-ljus. Suppl., sp. 76. *Dalformationen. Se Jorden, sp. 134 fig. 8. Dalgren, Lars Ejnar, historiker, f. 14 april 1887 i Åmål, blef 1913 filos. licentiat i Uppsala och 1915 filos. doktor på afhandlingen Sverige och Pommern 1792--1806 (1914, tysk uppl. 1916). D. är sedan 1917 lektor i modersmålet och historia vid Västerviks högre allm. läroverk och sedan 1920 (socialdemokratisk) led. af Andra kammaren. Förutom tidskriftsuppsatser har han skrifvit Ernst Moritz Arndt och Sverige (1920). *Dalhoff. -- 2. N. Kr. D. afgick 1913 från diakonissanstalten och utgaf s. å. Den danske diakonissestiftelse 1863--1913. Han var 1911 hufvudsaklig stiftare af och till 1922 ordf. i landsforeningen Arbejdet adler, som åt behöfvande skaffar tillgång till arbete framför annat understöd. E. Ebg. *Dalin, O. von. Then Swänska Argus utgafs 1910--19 i serien "Svenska författare, utg. af Sv. vitterhetssamfundet" af B. Hesselman och M. Lamm, med inl. och anmärkningar. Se M. Lamm, "O. D." (1908). *Dalin, A. P. A., dog 9 dec. 1919 som undervisningsråd, hvartill han utnämnts 1913, då Folkskolöfverstyrelsen inrättades. *Daljunkern. Se G. Carlsson, "Wulf Gyler i svensk tjänst" (i "Hist. tidskr.", bd 42; 1922). Dalkarlsbergs järnväg. Se Nora bergslags järnvägar. *Dall, C. W. H., dog 1907 i Boston. *Dallas hade 1920 158,976 inv. Dalla Verdova, Giuseppe, italiensk geograf, f. 29 jan. 1834 i Padua, d. 21 sept. 1919 i Rom. blef professor i geografi 1872 i Padua och 1875 i Rom.