235 Daniel-Danielsson 236 sident i sobranjen. Han användes under första Bal kankriget (1912-13) i olika diplomatiska upp drag, bl. a. som Bulgariens främste delegat vi< konferenserna i London. Efter att i juni 1913 hi efterträdt Gesjov som ministerpresident ledde D. Bulgariens politik under de kritiska veckor, som föregingo det andra Balkankriget, utan att dock vidkännas ansvaret för dess utbrott genom de bulgariska truppernas öfverfall på serber och greker 29 juni; han afgick under det olyckliga krigets fortgång i juli s. å. D., som var motståndare till Bulgariens deltagande i Världskriget, var under slutet af 1918 och en del af 1919 finansminister : Teodorovs ministär. H. B-n. Daniel [-niä'l], André, pseudonym. Se L e-b o n? A. Daniel Hjort, sorgespel af J. Wecksell (se denne sp. 963), uppf. i Stockholm f. g. 1864. Daniel Lesueur [-nia7! losuörj, pseudonym. Se L o i s e a u, J. Daniels, Carel Edouard, nederländsk medi-cinsk-historisk författare, f. 1839, d. i jan. 1921, med. doktor 1862, skref bl. a. Het leven en de verdiensten van Petrus C amper (prisbelönt, 1880) och skapade Museum medico-pharmaceuticum Amsterdam, det yppersta i sitt slag. *Danielson (sp. 1256), J. E., antog 1906 namnet D.-K a 1m ar i. Han kallades 1908 till senator utan portfölj, men afgick jämte den dåmera af blott 5 ledamöter bestående gammalfinska senaten i nov. 1909. D. tog afsked från professuren 1913 och valdes 1921 till kansler för Äbo finska universitet. Han var landtdagsman 1907 -14 och led af kommittén för ny regeringsform 1917. Trots en långvarig. svår ögonsjukdom har D. i stor utsträckning fortsatt sin litterära verksamhet. Hans senaste större arbete är det stort anlagda Suomen valtio-ja yhteiskuntaelämää 18:nnella ja 19:nnellä vuosisa-dalla (Finskt stats- och samhällslif under 18:e och 19:e århundradena). Följande delar ha hittills utkommit: Kustavilainen aika (Gustavianska tiden) I-II (1921) samt Aleksanterin I:n aika (Alexander Ls tid) I (1920), behandlande Finland i begynnelsestadiet af eget statslif, 1809-11, och II (1922), G. M. Armfelt i spetsen för de finska ärendena, I, 1811-13. *Danielson (sp. 1257), Ernst, dog 15 aug. 1907 på Stöpsjöhyttan i Värmland. Danielson, Frits, skolman, f. 6 maj 1864 i Laxå, Bodarna, Örebro län, filos, kandidat i Uppsala 1891, egnade sig en tid åt affärsverksamhet och var föreståndare för Lundsbergs skola (se d. o.) alltsedan dess grundläggning (1896) t. o. m. 1922, samtidigt och fortfarande verkande där som lärare. Danielson-Kalmari, J. R. Se D a nielson, J. R. (äfven i Suppl.). 'Danielsson (sp. 1260), 0. A., tog afsked från professuren 1917. Sekretariatet i Hum. vet. samf. hade han lämnat 1906. Han kreerades till filos, hedersdoktor i Rostock 1919. Bland hans senare arbeten märkas Zu den venetischen und lepontischen inschriften (1909) och Zu den lydischen inschriften (1917). D. har skrifvit art. "Italiens fornspråk" m. m. i Nordisk familjebok. Danielsson, Karl (Carl), metallurg, industri-idkare, f. 30 mars 1845 på Aggarön i Kärsbo socken, Västmanlands län, d. 16 nov. 1917 i Stockholm, genomgick Filipstads bergsskola 1867 -68, blef därefter bokhållare vid Munkfors bruk, förvaltare vid Stjärnsunds bruk 1871, ingenjör vid Bofors bruk 1874 samt disponent och samtidigt ordf. i styrelsen för A.-b. Bofors-Gullspång 1882. D. företog 1875 en 10 månaders studieresa i Förenta staterna som Järnkontorets stipendiat. Under sin verksamhet vid Bofors lyckades D. att medelst den där tidigt införda martinmetoden framställa homogent stålgjutgods, lämpligt äfven för ämnen till kanoner af gröfsta kaliber. Den omständliga och dyrbara, eljest nödvändiga, smidningen ersattes med härdning i olja, hvarigenom erhölls ett gods, i alla afseenden fullt jämförligt med det smidda. Att ett artillerimateriel af högsta kvalitet kunde tillverkas i Sverige och att Bofors-kanonerna äro såväl inom som utom landet erkändt förstklassiga, är resultatet af D:s arbete på detta område. 1894 tillträdde D. befattningen som förste disponent för Uddeholmsverken, jämte ordförandeskapet i bolagets styrelse, och kvarstod på dessa poster till 1913, hvarefter han till sin död fortfarande var styrelseled. Uddeholmsbolaget utvecklades betydligt under D:s 20-åriga ledning. De tillhörande järnverkens produktion ökades, nya produkter framställdes, Storfors a.-b. med sina verk Storfors och Nykroppa och ansenliga skogs- och egovidder införlifvades med Uddeholmsbolaget. Utbyggande af bolagets vattenfall igångsattes, och vid Hagfors påbörjades elektrisk tackjärnsframställning. D. var äfven i flera år och till sin död. ordf. i styrelsen för Oxelösunds järnverks a.-b., tillhörde landstingen i Örebro län 1883 -93 och i Värmlands län 1894-1912, styrelsen för Värmlands hypoteksförening 1884-1913 och Värmlands ensk. bank 1894-1912, kommittén lör Sveriges deltagande i Paris-världsutställningen 1900, prästlöneregleringskommittén 1897-1903 och, såsom lekmannaombud för Karlstads stift, kyrkomötena 1903, 1908, 1910 och 1915. Under många år en af "bergslagernas deputerade" i Järnkontoret, blef han fullmäktig 1914. För sina betydande förtjänster om svenska järnhandteringen fick D. 1913 Järnkontorets stora medalj i guld. T. B-1. Danielsson, Anders Gustaf, missionär, f. J3 dec. 1849 i Åkersäter, Säters socken. Skaraborgs .än, genomgick kurs vid missionsinstitutet i Jo-tannelund och utsändes 1877 af Evangeliska fosterlandsstiftelsen som lekmannamissionär till Centralprovinserna i Indien. Vid sitt enda besök i hem-