237 Daniglacial-Danmark 238 landet, 1890-91, blef han 1891 ordinerad. Han var under en lång följd af år föreståndare för missionsstationen i Chindwara och ledde som kon-ferensordf. från 1897 till sin afgång som emeritus 1921. missionsarbetet inom de af stiftelsen upptagna Chindwara-, Betul- och Sagardistrikten. Af särskild betydelse är hans litterära verksamhet. Vid revisionen af hindi-bibelöfversättningen har han nedlagt ett af sakkunniga erkändt värdefullt arbete och dessutom dels i original, dels i öfv. utgett flera arbeten på hindi, såsom Luthers lilla katekes med förklaringar, bibelhandbok, kyrkohistoria, "Världs-frälsarens jordelif", m. fl. och traktater, såsom "Kämpa trons goda kamp", "Kom till Jesus" m. fl. På sv. har han utgett "Fakirens lärjungar" (öfv. från urduspråket, nr VI i "Missionsbibliotek för folket"). Efter sin pensionering vistades D. i Chindwara, sysselsatt med litterär verksamhet, tills han 1923 öfverflyttade till Barharwa. Teol. fakulteten i Uppsala förlänade vid sin första teol. dok-torspromotion 1911 D. teol. doktors värdighet. A. K. Daniglacial, geol. Se Senglacial. Suppl. Dankl. Viktor von, friherre, österrikisk militär, f. 18 sept. 1854 i Udine, blef officer vid kavalleriet och öfvergick till generalstaben, där han blef öfverste 1899 och kvarstod till 1903, då han blef generalmajor och brigadchef, 1907 f ältmarskalklöjtnant och divisionschef, 1912 general af kavalleriet och chef för 14:e armékåren (Innsbruck). Vid krigsutbrottet 1914 ställdes D. i spetsen för l:a armén, hvilken fick sin plats på vänstra flygeln och tillika med den 4:e öppnade kriget anfallsvis mot ryssarna, som han besegrade vid Kras-nik 23-25 aug. Slaget vid Chodel betecknade visserligen äfven en, åtminstone partiell, framgång, men då ryssarnas kraftiga framryckning mot österrikarnas högra flank förorsakade allmänt återtåg, nödgades D. gå tillbaka bakom gränsen. Under den förnyade f ramryckningen i okt. kom D. ända till Ivangorod, men tvingades vid det allmänna återtåget tillbaka till gränsen. Hans armé bibehölls sedan på österrikiska vänstra flygeln norr om Weichsel. Efter Italien krigsförklaring i maj 1915 fick D. befälet i Tyrolen och ordnade försvaret där. Vid det österrikiska anfallet från Syd-Tyrolen i maj 1916 förde D. i själfva verket befälet under ärkehertig Eugen. I juni s. å. tog han af hälsoskäl afsked ur aktiv tjänst. 1917 upphöjdes han i friherrligt stånd och blef "oberst aller leibgarden", hvilken befattning han lämnade 1918. C. O. N. * Danmark. Danska monarkien har under de senaste åren undergått en del ändringar i omfång. 1917 öfverlämnades nämligen Dansk-västindiska öarna till Nord-Amerikas förenta stater, och sedan 1918 är Island efter statsrättslig öfverenskommelse mellan ön och D. en själfständig stat med sin särskilda regering och blott genom gemensam konung förenadt med D. Konungariket D. har däremot 1920 utvidgats med en del af Slesvig. Läge och storlek. Genom de ''sönder-jydske landsdeles" (d. v. s. norra hälften af det forna hertigdömet Slesvig) återförening med D. 1920 fick detta sitt landområde ökadt med 3,983 kvkm. och omfattar nu 43,017 kvkm. Dess sydgräns mot Tyskland flyttades från Kongeaa till Flensborg-fjorden i ö. och Vidaas nedersta lopp i v. samt en linje från Tönder till innersta viken af Flensborg-fjorden; öarna Als i ö. och Römö i v. kommo således tillbaka till D. Naturbeskaffenhet i det återvunna området. På östra sidan finnas de natursköna trakterna vid Haderslev- och Aabenraa-fjordarna, som mycket likna dem vid Vejle- och Koldingf jordarna, och det minnesrika landskapet Sundeved. Landet är här vågformigt och jorden öfvermåttan bördig, och där finnas präktiga skogar, de största vid Aabenraa och Kobbermölle (vid Flensborgfjordens norra brädd). Af de högsta punkterna kan nämnas Knivsbjerg (97 m.), midt emellan Haderslev och Aabenraa, som sedan 1864 var en politisk samlingspunkt för tyskarna i Nord-Slesvig liksom Skam-lingsbanken förut varit för danskarna. I midtdelen af Sönderjylland framträder den höjdsträckning, som från Holstein skjuter upp genom halfön. Jordmånen är där till stor del sandig och föga bördig, skog trifves ej, men där finnas stora mossar och ljungbeväxta backar. Landet sluttar därifrån västerut och blir slutligen så lågt, att det måste skyddas mot hafvet genom dammar. (Genom lag 1922 bestämdes, att en sådan skulle byggas från Vester Vedsled till Söndernes); där finns ock en smal remsa marskland. Af vattendragen må nämnas Krusaa, som flyter åt ö. ut i Flensborgfjorden, samt Bredeaa och Vidaa (se d. o.), som bägge flyta åt v. ut i Nordsjön. Befolkningen i D. uppgick vid folkräkningen 1921 till 3,267,831 pers. och enligt beräkning 1922 till 3,318,000. 1921 bodde i Sönderjylland 163,622, af hvilka 14,300 kunde anses som egentliga tyskar (till största delen i de 4 städerna), hvilka dock alla förstodo och talade danska, och 15,700 voro s. k. "hjemmetyskere", danskar till börd och språk, som genom ämbetsmäns och prästers påverkan vant sig att gå för tyskar. S. om den nya gränsen finns en dansktalande befolkning af omkr. 11,600 pers., hvaraf 9,000 i staden Flensborg. Mynt, mått och.vikt. Genom lag af 1907 infördes metersystemet. Undervisningsväsendet. Sedan 1918 ha de flesta högre privatskolor såväl för gossar som för flickor öfvertagits antingen af staten eller af vederbörande kommun, hvarjämte skolaf gif terna lämpats efter föräldrarnas ekonomiska ställning, på det att fattiga föräldrar icke skola vara utestängda, från möjligheten att skaffa sina barn högre undervisning. Kyrkliga förhållanden. D. indelas numera i 9 stift (se nedan, sp. 242). - "Menigheds-raadens" ställning blef 1912 stadgad och deras myndighet utvidgad, i det att de fingo ett visst inflytande vid lediga prästtjänsters tillsättande; denna utveckling fortsattes 1922 genom en rad nya kyrkostadgar, hvarigenom bl. a. bereddes "sognebaandslösere" (se därom hufvudarbetet, sp. 1283) lättare tillfälle