garanterades där en fri zon i hamnen och D:s intagande inom polska tullområdet, vidare rätt för Polen att fritt använda de vattenvägar, kajer, dockor o. s. v., som vore nödvändiga för Polens import och export, förvaltning af järnvägsnätet inom området samt af post-, telegraf- och telefontrafiken mellan Polen och D:s hamn. Polen skulle få arrendera eller köpa de tomter, som kräfdes för utveckling och förbättring af hamn- och järnvägsanläggningar m. m., och i D. finge ej några undantagsbestämmelser träffas till skada för polska undersåtar eller andra personer af polsk härstamning eller med polskt språk. Åt Polen öfverlät man ledningen af D:s utrikesärenden och skyddandet utomlands af dess medborgare. I D. skulle Nationernas förbund företrädas af en öfverkommissarie med befogenhet att i första instans träffa afgörande om alla tvister mellan D. och Polen rörande tolkningen af bestämmelserna i fredsfördraget och alla detta supplerande aftal. I samförstånd med honom skulle D:s författning utarbetas af valda representanter för den fria staden och därpå ställas under Nationernas förbunds garanti. I enlighet med dessa fredstraktatens bestämmelser valdes i D. en "författningsgifvande folkförsamling", som öppnades 14 juni 1920 och i samverkan med den af Nationernas förbunds råd utsedde öfverkommissarien sir Reginald Tower utarbetade en författning, hvilken antogs 11 aug. och trädde i kraft 15 nov. s. å., då D. formligen proklamerades som "fri stad" och äfven det efter mödosamma förhandlingar 9 nov. ingångna fördraget med Polen blef giltigt. Enligt författningen utgöres D:s folkrepresentation, folkdagen (ty. volkstag), af 120 med allmän rösträtt för 4 år valda led., utsedda genom proportionella val. Röstberättigade äro män och kvinnor öfver 20 års ålder, valbara alla röstberättigade öfver 25 år. Folkdagen väljer en styrande senat, bestående af 1 president, 1 vicepresident och 20 senatorer. Af senatorerna äro 7 (liksom presidenten) aflönade och departementschefer. Folkomröstning stadgas för de fall, att sådan begäres af en tiondedel af de röstberättigade. För ändring af författningen kräfves i folkdagen 2/3 majoritet samt godkännande från Nationernas förbund, som äfven förbehållit sig rätt att uppmana den fria staden att vidtaga af förbundet önskade författningsändringar. Enligt fördraget med Polen af 9 nov. 1920 företrädes Polen i D. af en diplomatisk representant, som förmedlar D:s förbindelser med polska regeringen, bevakar de polska intressena, viserar pass o. s. v. Frihamnen och vattenvägarna förvaltas af en hamnstyrelse med lika många danzigska och polska led. (högst 5 från hvardera hållet) samt en opartisk ordf., utsedd af D. och Polen gemensamt eller, om de ej enas, af öfverkommissarien (nuv. ordf. är schweizare). D. får ej uppta utländska lån utan polskt samtycke. Vid vissa för D:s handel viktiga polska konsulat finnas ombud för D. anställda. D:s handelsflotta har rätt att föra egen flagga. D. behöll tills vidare tysk valuta, men i fördraget med Polen stadgades, att förhandlingar "i syfte att få till stånd ett enhetligt myntsystem" skulle, så snart omständigheterna medge, upptagas med Polen. Så har ännu ej skett, men tullgemenskapen med Polen började i jan. 1922. D:s historia som fri stad kännetecknas hufvudsakligen af ihärdigt motstånd mot Polens försök att vidga sina rättigheter i D. och främja dess förpolskning. Den författningsgifvande folkförsamlingen förklarade sig 6 dec. 1920 för folkdag (med mandat t. o. m. 1923), och s. d. valdes till senatens president Heinrich Sahm, staden D:s siste tyske öfverborgmästare och därpå ordf. i det "statsråd", som till den nya författningens proklamering i samverkan med öfverkommissarien varit styrande myndighet i området. Den nye öfverkommissarien sir Richard Haking (jan. 1921--jan. 1923) gaf i de många tvistefrågorna om konventionens tolkning än D., än Polen rätt i sina utslag (öfver hvilka besvär ofta anfördes hos Nationernas förbunds råd) samt visade i stort sedt mycken månhet om att skydda D. mot de polska inkräktningsförsöken. Inom Nationernas förbunds råd har det franska inflytandet i regel stödt Polen, men senatspresidenten Sahm, som inför rådet fört D:s talan, har dock i flera fall lyckats hindra för D. ogynnsamma beslut och häfda dess rätt som själfständig, af Polen oberoende stat. Litt.: S. Askenazy, "D. and Poland" (1919; polska synpunkter), O. Loening, "D. Sein verhältnis zu Polen und seine verfassung" (1921; Danzigsynpunkter, fördraget med Polen af 9 nov. 1920 som bilaga), G. Keyser, "D:s werden und wesen" (s. å.), L. Mahlau, "Geschichte der freien stadt D." (s. å.), "Staatshandbuch für die freie stadt D." I (1922), och M. J. Funk, "Wirtschaftspolitische stellung und weltwirtschaftliche bedeutung der freien stadt D." (1923). 1--3. V. S-g. Danzigerskans. Se Käsemarkskansen. Daonella, paleont., ett fossilt musselsläkte; se Trias-systemet, sp. 704. Daouamesk. Se H as j is j, sp. 47. *Darånyi, Ignåc, dog 1920. Han afgick med ministären Wekerle jan. 1910 och fortsatte sedan som president i ungerska landtmannaförbundet sin verksamhet för höjande af Ungerns jordbruk. *Darboux, J. G., dog 23 febr. 1917 i Paris. * Dardanellerna. 1. Vid Världskrigets utbrott, och särskildt sedan Turkiet beslutit att på centralmakternas sida deltaga i detsamma, förstärktes D:s befästningar, hvilka då skulle ha utgjorts af 24 fort och (permanenta) batterier, delvis af modern typ och med tidsenlig bestyckning, jämte starka fältbefästningar med stormhinder, de senare i synnerhet å de sannolika landstigningspunkterna. Dessutom minerades såväl sundet som farvattnet utanför dess mynning omsorgsfullt (med hufvudsakligen tysk min-materiel), hvarjämte en mängd drifminor höllos i beredskap för att vid lägligt tillfälle föras med strömmen ned mot Egeiska hafvet. Däremot voro de lefvande försvarskrafterna jämförelsevis svaga ända till i mars 1915, då en för Dardanellernas försvar särskildt afsedd armé, 5:e armén under general Li-man v. Sanders (till en början 50,000 man, men snart förstärkt till 75,000 man och mera), bildades. Redan på hösten 1914 hade en engelsk och en fransk eskader börjat blockera D. och äfven under ett par dagar i början af nov. s. å. beskjutit de yttre forten, men först 19 febr. 1915 vidtog ett mera planmässigt anfall från sjösidan. Härunder försökte den då ansenligt förstärkta kombinerade sjöstyrkan 18 mars att forcera sundet. Då detta misslyckades, landsattes med början 25 april s. å. en engelsk expeditionsarmé om 3 armékårer och l fransk fördel- 35 b., S. 9