för ytterligare 150 pensionärer. Se "Minnesskrift öfver D:s hospital" (1915), samt V. Sundberg och Rud. Hall, "Om D. och dess verksamhet, dess präster och skola" (i "Samfundet S:t Eriks årsbok" 1916). Jfr Danviks hospitalshemman (äfven i Suppl.) och Danvikspenningen. *Danviks hospitalshemman. 1911 gjordes af hemmansegare i Stockholms och Uppsala län framställnimgar till K. M:t om upphäfvande af den rätt till räntor, rekognitionsafgifter och andra afgälder, som sedan gammalt tillkommit Danviks hospital från såväl till skatte försålda som under ständig städje- och besittningsrätt upplåtna Danvikshemman och -lägenheter, hvilken rätt innebure en orättvis dubbelbeskattning af svensk jord. Med anledning däraf har Kammarkollegium i yttrande till regeringen 1922 påtalat de icke rimliga afgifter anstalten uttager vid öfverlåtelse af jord. Dess åtnjutna rekognitionsafgifter, hvilka utgå med 3 proc. af köpeskillingen vid försäljning af fastighet, som förut tillhört hospitalet, uppgingo t. ex. 1911--20 till sammanlagdt öfver 551,000 kr. Kammarkollegium ifrågasätter, om anstalten öfver hufvud har rätt att orubbadt bibehålla sina stora egendomar och inkomster, samt föreslår, att rätten till rekognitionsafgifters uppbärande skulle gradvis under 30 års tid genom procentminskning bringas att upphöra samt frälsemannarätten till hemman eller lägenhet upphäfvas. Ärendet ligger f. n. under K. M:ts pröfning. (Emellertid är rekognitionsafgifternas laglighet fastslagen genom tidigare prejudikat.) Danyszeffekt, med. kem., kallas det faktum, att giftigheten hos en blandning af toxin och antitoxin (se dessa ord) är beroende på den ordningsföljd och den hastighet, med hvilka blandningen sker. Det första specialfallet af denna efekt (hos ricin, se d. o., och antiricin) beskrefs 1902 af bakteriologen J. D a n y s z (nu vid Institut Pasteur i Paris). Likartade fall ha senare studerats af bl. a. Madsen och Arrhenius, hvilka äfven egnat Danyszeffekten teoretisk behandling. En analogi till Danyszeffekten har man funnit vid förgiftningen af orena preparat af enzymet saccharas medelst vissa nietallsalter. H. E. *Danzig. 1. Sedan Tyskland i Versaillesfreden 1919 nödgades afträda större delen af det västpreussiska reg.-omr. D. (dels till Polen, dels till de allierade för upprättande af den "fria staden" D.), upphörde detta att existera, och de af Tyskland behållna områdena införlifvades med andra förvaltningsområden (Elbing kom till Ostpreussen, Marienburg till reg.-området Marienwerder). -- 2. Staden D. är sedan 1920 hufvudstad och kärna i den statsbildning, som i Versaillestraktaten 1919 fick namnet Den fria staden D. och som 1920 formligen konstituerades som en fristat, ställd under skydd af Nationernas förbund (se Danzig 3 här nedan). Själfva staden D. har 196,614 inv. (1919). Den har under åren efter Världskriget fått ökad ekonomisk betydelse som den nya polska statens viktigaste in- och utförselhamn samt därjämte äfven stödjepunkt för de engelska intressena i Östersjön och står (öfver Köpenhamn) i regelbunden ångfartygsförbindelse med London. D. har utmärkta vattenvägsförbindelser genom Weichsel och kanaler till Pripets, Dnjeprs, Njemens och Oders vattenvägar. Om D:s äldre historia se P. Simson, "Geschichte der stadt D." (4 bd, 1913 ff.). Jfr äfven Köhler, "Geschichte der festungen D. und Weichselmünde" (2 bd, 1893), Goldmann, "Danziger verfassungskämpfe unter polnischer herrschaft" (1901), Lindner, "D." (1902), Scholtz m. fl., "D." (i serien "Monographien deutscher städte", 1914), och Thomsen, "D. als handelshafen" (1918). 3. Den fria staden D. (ty. Freie stadt D.), en i enlighet med Versaillestraktatens bestämmelser 1920 upprättad och under Nationernas förbunds skydd ställd fristat, hvars område före Versaillesfreden tillhörde Tyska riket. Fristaten utgöres, förutom af själfva staden D., af dennas närmaste omnejd, nämligen dels kuststräckan n. v. om staden upp till ett stycke n. om badorten Zoppot, dels ett stycke uppland s. om staden (det kuperade området Danziger höhe), dels största delen af Weichsels deltaområde s. om den nu till Polen hörande staden Dirschau (Danziger niederung, Grosser Marienburger werder och en del af Elbinger niederung n. v. om den till Preussen hörande staden Elbing). Fristatens ytvidd är 1,914 kvkm. med 356,740 inv. (1919), hvaraf 93 proc. tyskar. De folkrikaste orterna inom området äro, förutom staden D., Zoppot (badort med stadsrättigheter), Ohra och Oliva. Fristaten är administrativt delad i 5 kretsar. Handeln har delvis hämtat sig efter krigsåren. Före kriget stod utförseln af spannmål, mest från Polen och Ryssland, främst; efter kriget har spannmål för D:s och Polens behof måst införas och trävaror blifvit främsta exportartikel, medan importen, utom af amerikansk spannmål, hufvudsakligen utgjorts af mjöl, kolonialvaror, sill och engelska kol. Sockerutförseln, som 1913 uppgick till 225,170 ton, har efter kriget varit obetydlig. D:s handelsflotta räknade 1921, förutom fiskekuttrar, 68 fartyg om 93,575 ton. Industrien i D. har på senaste tiden gått framåt, särskildt träförädlingsindustrien, vagntillverkningen och den kemiska industrien. Handtverket omfattar 3,626 företag med 3,019 gesäller och 2,970 lärlingar och räknar på god marknad i det handtverksfattiga Polen. Jordbruket spelar en underordnad roll i jämförelse med handel och industri, boskapsskötseln på de fruktbara strandängarna är dock rätt betydande; skogarna ha en utsträckning af 16,645 har (hvaraf dock mycken mager sanddynsskog), deras årsproduktion täcker blott 1/10 af D:s eget behof. -- Om D:s flagga se Flagga. Suppl. Författning och historia. I president Wilsons "14 punkter" (se Världskriget, sp. 271--272) hade åt Polen utlofvats bl. a. "fritt och säkert tillträde till hafvet". Den kommitté för polska ärenden, som på Pariskonferensen framlade förslag till gränser för Polen, påyrkade därför, att D. med omnejd skulle tilldelas den nya polska staten såsom dess naturliga hamn, men förslaget stötte på starkt engelskt motstånd, och resultatet blef en kompromiss, enligt hvilken Tyskland till de allierade skulle afträda D. med område och de allierade förklara det afträdda området för en fri stad och ställa den under Nationernas förbunds skydd; Polens intressen i D. skulle tillgodoses genom ett mellan Polen och D. ingånget fördrag, hvilket skulle träda i kraft samtidigt med D:s proklamerande som fri stad och hvars hufvudinnehåll summariskt angafs i Versaillestraktaten (art. 104). Åt Polen