Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - *Danviks hospital - *Danviks hospitalshemman - Danyszeffekt - *Danzig. 1. - *Danzig. 3. Den fria staden D. (ty. Freie stadt D.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för ytterligare 150 pensionärer. Se "Minnesskrift
öfver D:s hospital" (1915), samt V. Sundberg och
Rud. Hall, "Om D. och dess verksamhet, dess präster
och skola" (i "Samfundet S:t Eriks årsbok" 1916). Jfr
Danviks hospitalshemman (äfven i Suppl.) och
Danvikspenningen.
*Danviks hospitalshemman. 1911 gjordes af hemmansegare
i Stockholms och Uppsala län framställnimgar till
K. M:t om upphäfvande af den rätt till räntor,
rekognitionsafgifter och andra afgälder, som
sedan gammalt tillkommit Danviks hospital från
såväl till skatte försålda som under ständig
städje- och besittningsrätt upplåtna Danvikshemman
och -lägenheter, hvilken rätt innebure en orättvis
dubbelbeskattning af svensk jord. Med anledning
däraf har Kammarkollegium i yttrande till regeringen
1922 påtalat de icke rimliga afgifter anstalten
uttager vid öfverlåtelse af jord. Dess åtnjutna
rekognitionsafgifter, hvilka utgå med 3 proc. af
köpeskillingen vid försäljning af fastighet, som
förut tillhört hospitalet, uppgingo t. ex. 1911–20
till sammanlagdt öfver 551,000 kr. Kammarkollegium
ifrågasätter, om anstalten öfver hufvud har rätt
att orubbadt bibehålla sina stora egendomar
och inkomster, samt föreslår, att rätten till
rekognitionsafgifters uppbärande skulle gradvis under
30 års tid genom procentminskning bringas att upphöra
samt frälsemannarätten till hemman eller lägenhet
upphäfvas. Ärendet ligger f. n. under K. M:ts
pröfning. (Emellertid är rekognitionsafgifternas laglighet
fastslagen genom tidigare prejudikat.)
Danyszeffekt, med. kem., kallas det faktum, att
giftigheten hos en blandning af toxin och antitoxin
(se dessa ord) är beroende på den ordningsföljd och
den hastighet, med hvilka blandningen sker. Det första
specialfallet af denna efekt (hos ricin, se d. o.,
och antiricin) beskrefs 1902 af bakteriologen J. D a
n y s z (nu vid Institut Pasteur i Paris). Likartade
fall ha senare studerats af bl. a. Madsen och
Arrhenius, hvilka äfven egnat Danyszeffekten
teoretisk behandling. En analogi till Danyszeffekten
har man funnit vid förgiftningen af orena preparat
af enzymet saccharas medelst vissa nietallsalter.
H. E.
*Danzig. 1. Sedan Tyskland i Versaillesfreden 1919
nödgades afträda större delen af det västpreussiska
reg.-omr. D. (dels till Polen, dels till de allierade
för upprättande af den "fria staden" D.), upphörde
detta att existera, och de af Tyskland behållna
områdena införlifvades med andra förvaltningsområden
(Elbing kom till Ostpreussen, Marienburg till
reg.-området Marienwerder). – 2. Staden D. är sedan
1920 hufvudstad och kärna i den statsbildning, som
i Versaillestraktaten 1919 fick namnet Den fria
staden D. och som 1920 formligen konstituerades
som en fristat, ställd under skydd af Nationernas
förbund (se Danzig 3 här nedan). Själfva staden
D. har 196,614 inv. (1919). Den har under åren efter
Världskriget fått ökad ekonomisk betydelse som den
nya polska statens viktigaste in- och utförselhamn
samt därjämte äfven stödjepunkt för de engelska
intressena i Östersjön och står (öfver Köpenhamn) i
regelbunden ångfartygsförbindelse med London. D. har
utmärkta vattenvägsförbindelser genom Weichsel och
kanaler till Pripets, Dnjeprs, Njemens och Oders
vattenvägar. Om D:s äldre historia se P. Simson,
"Geschichte der stadt D." (4 bd, 1913 ff.). Jfr
äfven Köhler, "Geschichte der festungen D. und
Weichselmünde" (2 bd, 1893), Goldmann, "Danziger
verfassungskämpfe unter polnischer herrschaft"
(1901), Lindner, "D." (1902), Scholtz m. fl., "D." (i
serien "Monographien deutscher städte", 1914), och
Thomsen, "D. als handelshafen" (1918).
3. Den fria staden D. (ty. Freie stadt D.), en i
enlighet med Versaillestraktatens bestämmelser 1920
upprättad och under Nationernas förbunds skydd ställd
fristat, hvars område före Versaillesfreden tillhörde
Tyska riket. Fristaten utgöres, förutom af själfva
staden D., af dennas närmaste omnejd, nämligen dels
kuststräckan n. v. om staden upp till ett stycke n. om
badorten Zoppot, dels ett stycke uppland s. om staden
(det kuperade området Danziger höhe), dels största
delen af Weichsels deltaområde s. om den nu till
Polen hörande staden Dirschau (Danziger niederung,
Grosser Marienburger werder och en del af Elbinger
niederung n. v. om den till Preussen hörande staden
Elbing). Fristatens ytvidd är 1,914 kvkm. med
356,740 inv. (1919), hvaraf 93 proc. tyskar. De
folkrikaste orterna inom området äro, förutom
staden D., Zoppot (badort med stadsrättigheter),
Ohra och Oliva. Fristaten är administrativt delad
i 5 kretsar. Handeln har delvis hämtat sig efter
krigsåren. Före kriget stod utförseln af spannmål,
mest från Polen och Ryssland, främst; efter kriget
har spannmål för D:s och Polens behof måst införas
och trävaror blifvit främsta exportartikel,
medan importen, utom af amerikansk spannmål,
hufvudsakligen utgjorts af mjöl, kolonialvaror,
sill och engelska kol. Sockerutförseln, som 1913
uppgick till 225,170 ton, har efter kriget varit
obetydlig. D:s handelsflotta räknade 1921, förutom
fiskekuttrar, 68 fartyg om 93,575 ton. Industrien
i D. har på senaste tiden gått framåt, särskildt
träförädlingsindustrien, vagntillverkningen och den
kemiska industrien. Handtverket omfattar 3,626 företag
med 3,019 gesäller och 2,970 lärlingar och räknar på
god marknad i det handtverksfattiga Polen. Jordbruket
spelar en underordnad roll i jämförelse med handel
och industri, boskapsskötseln på de fruktbara
strandängarna är dock rätt betydande; skogarna ha en
utsträckning af 16,645 har (hvaraf dock mycken mager
sanddynsskog), deras årsproduktion täcker blott 1/10
af D:s eget behof. – Om D:s flagga se Flagga. Suppl.
Författning och historia. I president Wilsons "14
punkter" (se Världskriget, sp. 271–272) hade åt
Polen utlofvats bl. a. "fritt och säkert tillträde
till hafvet". Den kommitté för polska ärenden,
som på Pariskonferensen framlade förslag till
gränser för Polen, påyrkade därför, att D. med
omnejd skulle tilldelas den nya polska staten såsom
dess naturliga hamn, men förslaget stötte på starkt
engelskt motstånd, och resultatet blef en kompromiss,
enligt hvilken Tyskland till de allierade skulle
afträda D. med område och de allierade förklara
det afträdda området för en fri stad och ställa den
under Nationernas förbunds skydd; Polens intressen
i D. skulle tillgodoses genom ett mellan Polen
och D. ingånget fördrag, hvilket skulle träda i
kraft samtidigt med D:s proklamerande som fri
stad och hvars hufvudinnehåll summariskt angafs i
Versaillestraktaten (art. 104). Åt Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
