263 Datiscineae-David 264 Datiscineae, bot., underserie. Jfr P a r i e t a l e s. Dato y Iradier [data i], don Eduardo, spansk statsman, f. 12 aug. 1856 i La Coruna i Galicien, d. 11 mars 1921 i Madrid, invaldes 1884 i cortes, där han slöt sig till den moderatkonservativa gruppen och särskildt stod Fr. Sil-vela nära. Han var 1892 understatssekreterare i inrikesministeriet (i ministären Cånovas), inrikesminister i Silvelas första (1899-1900) och justitieminister i hans andra ministär (1902-03), blef 1907 borgmästare i Madrid och var 1907-09 deputeradekammarens president. Varmt socialt intresserad, genomförde D. en rad arbetarskyddslagar (om olycksfall i arbete, arbetsinspektion, reglering af kvinnors och barns industriarbete m. m.) samt upprättade ett "arbetsinstitut" för förberedande af lagstiftning i sociala frågor. Då den liberala ministären Romanones okt. 1913 nödgades afgå på grund af splittringen inom regeringspartiet och de konservatives ledare Maura förelade konungen oantagliga villkor för öfvertagando af regeringsansvaret, åtog sig D. att bilda ministär och samlade kring sig det konservativa partiets flertal, medan endast en liten ytterlighetsgrupp under Maura förhöll sig kritiskt af vaktande. D. proklamerade vid Världskrigets utbrott 1914 Spaniens neutralitet och upprätthöll den med sträng opartiskhet. Han reformerade provinsförvaltuingen genom upprättande af man-comunidades (provinsiella sammanslutningar för offentliga arbeten m. m.) och vann seger vid valen till cortes, men misslyckandet af ett inhemskt lån 1915 försvagade ministärens ställning, och dec. s. å. nödgades D. vika för Romanones. D. blef ånyo konseljpresident juni 1917 och upprätthöll med fast hand ordningen mot lagtrotsande sammanslutningar bland militärer och ämbetsmän samt revolutionära strejkande. Han afgick okt. s. å., men återkom till makten april 1920 i spetsen för en moderatkonservativ ministär med ett praktiskt socialt reformprogram. Som hämnd för undertryckandet af de revolutionära strejkerna 1917 utsattes han 8 mars 1921 för ett attentat af tre syndikalister, blef dödligt sårad och afled tre dagar därefter. Som statsman hade D. förstått att höja sig öfver de ofruktbara partitvisterna till en praktiskt samhällsuppbyggande nationell reformpolitik. V. S-g. Datteln, by i preussiska reg.-omr. Mtinster, vid korsningen af Lippe och Dortmund-Ems-kanalen. Omkr. 20,000 inv. Kolgrufvor. Lyftverk för fartyg. Dattler, S. SeDadler. Suppl. *Dauban. - 2. J. J, D. dog 6 sept. 1908 på Graveron i dep. Eure. *Daudet. -1. E. D. dog 20 aug. 1921. Af hans verk från senare år kan nämnas Un drame å la cour de Suéde 1784-1795 (1913) 4. L. D. föddes 16 nov. 1867. Hans författarskap har undei senare år till stor del omfattat politiska arbeten, i hvilka han med frenesi uppträdt för en monarkisk restauration. Af hans romaner kan nämnas Le Ht de Procuste (1912), af hans agitatoriska arbeten Le stupide XIX:e siécle (1922), en reaktionär, våldsam kritik af "Napoleons, hängsle-nas och gascivilisationens århundrade''. D. deltog 1908 i uppsättandet af rojalisttidningen "L'action francaise" och är dennas hufvudredaktör. Invald i deputeradekammaren 1919, har han där ofta till- ställt larmande scener. Jfr R. GuiLlou, "Leon D." (1918). Dai^erpreparat (af ty. dålifer, fortvaro), kem. Se Jäsning, sp. 471. Daugavgriva, lettiskt namn på Diinamunde. Daugavpils. Se Diinaburg. Suppl. *Daumet, P. J. H., dog 12 dec. 1911 i Paris. Daunatjåkko, fjäll. Se B o r k a j a u r e och F ä 11 j a u r e. Suppl. Daura. Se H a ii s a, sp. 104. *Dausch, K., dog 10 juli 1908 i Rom. Dawdon [då'dn], stad. Se Seaham harbour. Davenport [dä'vnpåt], Charles Benedict, nordamerikansk biolog, f. l juni 1866 i Stamford, Connecticut, blef 1904 föreståndare för anstalten för experimentell utvecklingslära vid Carnegie-insti-tutet i Washington. D. är författare till mycket uppmärksammade arbeten öfver skilda descendens-teoretiska och rasbiologiska spörsmål. Som kännetecknande för hans verksamhet anföras här skrifterna Experimental morphology (2 dlr, 1897-99), Inheritance in poultry (1906) och Inheritance oj epilepsy (1911). L-e. David, kejsare i Trabezon (se d. o., sp. 531). *David (sp. 1443), P. J. (D. d'Angers). Statyn af Filopoimen är afbildad i art. om denne. David [déYvid], sir T a n n a 11 W i 11 i s E d g e-w o r t h, engelsk-australisk geolog, f. 1858 i S:t Fagan vid Cardiff, anställdes 1882 vid geologiska undersökningen i Nya Syd-Wales och blef 1891 professor i geologi vid universitetet i Sydney. 1897 ledde han Royal societys expedition till Elliceöarna för djupborrningen på korallön Funafuti, och 1907 -09 deltog han i Shackletons antarktiska expedition och förde det parti, som uppnådde den magnetiska Sydpolen. Han har utfört ett flertal arbeten inom olika grenar af Australiens geologi liksom inom det antarktiska områdets. Äfvenledes har han spelat en betydande roll i det vetenskapliga lifvet i Australien. Han blef 1900 led. af Royal society och har erhållit ett flertal geologiska pris och medaljer. - Då Världskriget utbröt, egnade han sig först åt organisatoriska arbeten i hemlandet, men 1916 trädde han in i aktiv tjänst vid engelska styrkan i Frankrike och blef geologisk rådgifvare hos det engelska öfverbefälet. På krigsgeologiens (se d. o. Suppl.) område utförde han stora arbeten i Frankrike, och särskildt gällde dessa vattenafledning i den terräng, där de stora anfallsställningarna anordnades. I militärtjänsten avancerade han till öfverstelöjtnant och erhöll 1920 knightvärdighet. K. A. G. David, Eduard, tysk politiker af judisk börd, f. 11 juni 1863 i Ediger an der Mosel, var först köpman, studerade sedan germanistik och blef filos, doktor i Giessen, där han 1891-94 var gymnasielärare. Han var 1896-98 socialistisk tidningsredaktör i Mainz och 1896-1908 led. af Hessens landtdag, blef 1903 led. af tyska riksdagen och tillhörde där socialdemokraternas högra flygel. Under Världskriget var han en bland de tyske parlamentariker, som 1917 besökte Stockholm för att söka få till stånd en internationell socialistkongress för samförståndsfred. Efter revolutionen nov. 1918 blef D. understatssekreterare i utrikesministeriet, i nationalförsamlingen i Weimar var han 6-12 febr. president, inträdde därpå som minister utan port-