Delatyn, stad i Galizien vid Pruth, nära det genom Skogs-Karpaterna ledande Magyar-(Delatyn-) passets norra mynning, 30 km. v. om Kolomea, tillhör Polen (vojevodskapet Stanislaw). 5,986 inv. (1921). Under Världskriget besattes D. i slutet af sept. 1914 af en rysk kolonn (tillhörande Brusilovs armé), som framryckte genom passet mot Máramaros-Sziget, hvarefter ryssarna anlade starka befästningar på höjderna n. om staden med front mot passmynningen. Denna ställning eröfrades 13 febr. 1915 af österrikarna (7:e armén, v. Pflanzer-Baltin), men återtogs efter hårda strider under Brusilovs l:a offensiv 13 juni 1916 af ryssarna (9:e armén, Letjitskij), som höllo ställningen till 27 juli 1917, då österrikarna (7:e armén, v. Kövess) ånyo intogo den. Jfr Världskriget, sp. 177, 187, 206 och 225. H. J-dt. De Launay, Louis, fransk geolog, f. 1860 i Paris, professor via École des mines och vid École des ponts et chaussées, har utöfvat rikt författarskap både i teoretisk och praktisk geologi, särskildt om olika länders mineraltillgångar och deras nationalekonomiska betydelse. På resor i Skandinavien har han studerat de svenska järnmalmsförekomsterna och uttalade sig i en sammanfattande framställning af dem 1903 i "Annales des mines" ingående om deras bildningssätt. 1921 utgaf D. en mycket förtjänstfull Géologie de France. K. A. G. *De Laval, K. G. P., dog 2 febr. 1913 i Stockholm. - Under sina sista år var D. lifligt sysselsatt med torfbränsleproblemet och med utexperimenterande af en metod enligt våtkolningsprincipen. Han hann dock ej med att fullfölja sina arbeten på detta område. Ej heller hans uppfinning af en ny mjölkningsmaskin, enligt annan princip än laktatorn, blef fullbordad. Om det af D. bildade Trollhättans elektriska kraft-a.-b. se d. o. Fmn. *De la Vallée. - 3. Jean D. Om hans ritningar till ombyggnad af Stockholms gamla slott se R. Josephson, "Jean de la Vallées slottsförslag" (i "Samfundet Sankt Eriks årsbok" 1923). - 4. Christopher D., den föregåendes son, fortifikationsofficer, f. 1661 i Stockholm, d. 1700 i Narva, blef 1682 konduktör vid Fortifikationskontoret och erhöll 1683 ett k. reseunderstöd för fortsatta studier i sitt fack. Han besökte Holland, England, Frankrike och Italien, flitigt af tecknande och studerande fästningsbyggnadskonsten. 1685 gick han som ingenjör i veneziansk tjänst för att få deltaga i kriget på Morea. Där var han närvarande vid alla viktigare krigshändelser, särskildt slaget vid Argos och eröfringen af Nauplia di Romania, allt under O. V. von Königsmarcks befäl. På k. befallning anträdde han 1687 återfärden, genomfor då hela Italien och uppehöll sig i synnerhet i Rom, där han ett och ett halft år studerade civil byggnadskonst. Genast vid sin återkomst till Sverige, 1688, blef han kapten samt placerades 1689 som ingenjörkapten i Wismar, där han arbetade på fästningens ombyggning och Hvalfiskens uppförande enligt de af Dahlbergh utarbetade planerna. 1692 upphöjdes han i adligt stånd, transporterades 1694 till Karlskrona och ledde där bl. a. byggandet af Drottningskär samt utnämndes 1699 till generalkvartermästarlöjtnant i Narva med inspektion öfver de ingermanländska fästningarna och Kexholm. 5. Magnus Johan D., den föregåendes broder, fortifikationsofficer, f. 1670 i Stockholm, d. 1728, blef löjtnant 1693, kapten i Reval 1704, där han byggde en del nya befästningar, och 1721 major. D. var med om Narvas försvar 1700 och ledde efter broderns död fortifikationsarbetena där, kommenderades 1701 att tjänstgöra vid armén i Ingermanland, deltog 1705 i Anckarstiernas misslyckade anfall på Retusaari och var 1710 som fortifikationsbefälhafvare med om Revals mindre vackra försvar. Återkommen till Sverige, placerades D. i Kristianstad, hvars nedlagda befästningar han iståndsatte. 4-5. L. W:son M. De Laval-multipel turbiner. Se Angturbin, sp. 1095. *Delaware (se kartan till Nord-Amerikas förenta stater) hade 223,003 inv. 1920, hvilket innebär en folkökning sedan 1900 med 20,: proc. Af befolkningen voro 192,615 hvita och 30,335 negrer. Af i utlandet födda voro 316 från Sverige. - Industrien i D. har gått ofantligt framåt de sista årtiondena, särskildt under Världskriget. Arbetarnas antal var 29,035 och produktionsvärdet 165,07 mill. doll. (1919), d. v. s. nästan 4-dubbelt mot 1900. E. A-t. Delavaud, Louis Charles Marie, fransk diplomat och historiker, f. 21 dec. 1860 i Rochefort-sur-mer, dep. Charente-inférieure, blef efter studier i Poitiers och Paris juris doktor 1884 på afh. Du cens et de la censure en droit romain, utexaminerades 1885 från Ecole libres des sciences politiques och inträdde s. å. på diplomatbanan. Efter tjänstgöring som sekreterare vid ambassaderna i Konstantinopel (1887), Wien (1888) och Berlin (1888-92) var han i utrikesministeriet 1896-98 chef för dess nyupprättade byrå för amerikanska ärenden. Af utrikesministern Delcassé utsågs D. juli 1898 till biträdande chef för dennes kabinett och efterträdde 1901 i kabinettschefssysslan P. Beau. Han afgick i juni 1905 med Delcassé och var nov. 1905-jan. 1911 envoyé i Kristiania. Under denna tid deltog han bl. a. i de förhandlingar, som ledde till norska integritetstraktaten af 2 nov. 1907. D. afböjde 1911 en tillämnad förflyttning till sändebudsposten hos de centralamerikanska republikerna, försattes då i disponibilitet, men återinträdde 1913 i aktiv tjänst och anlitades bl. a. för inspektion af franska ambassads- och legationsarkiv. Under Världskriget var han från juni 1917 direktör för blockadärenden. Han utsågs sept. 1918 till envoyé i Stockholm och har på denna post, som han tillträdde nov. s. å., målmedvetet och träget verkat för ett fransk-svenskt närmande på de kulturella och ekonomiska områdena i enlighet med det program han skisserat i uppsatsen Nos amis étrangers et la pensée francaise (i "Revue scandinave", 1912; "Våra utländska vänner och den franska tanken", 1919). Därvid har han bl. a. medverkat till upprättandet af Franska handelskammaren i Sverige, till organisering af ett skandinaviskt institut vid Sorbonne, en fransk bokutställning (1922) och en utställning af modern fransk konst i Stockholm (1923), besök af franska örlogsfartyg i svenska hamnar o. s. v. - D. har idkat omfattande och grundliga geografiska och historiska studier, beklädt presidiet i Société de l'histoire de France och författat ett stort antal historiska skrifter. Bland dem må nämnas Le marquis de Pomponne, ambassadeur