et secrétaire d'état (1911), Un ministre de la marine, J. P. de Pontchartrain (s. å.), Les français dans le Nord, notes sur les premières relations de la France avec les royaumes scandinaves etc. (1912), Au siège de La Rochelle 1627--1628 (s. å.), Scènes de la vie diplomatique au XVIII:e siècle (1914; i "Revue du XVIII:e siècle") och andra tidskriftsuppsatser samt Quelques remarques sur la question de l'authenticité des Mémoires de Richelieu (1921). D. har dessutom ledt utgifningen af 3 bd af "Mémoires du cardinal de Richelieu". ^{V. S--g.} Delbos [delb<over>å</over>], Étienne Marie Justin Victor, fransk filosof, f. 1862 i Figeac, d. 1916 i Paris, professor i Paris, verkade särskildt för att göra Kants kritiska filosofi bekant i Frankrike, bl. a. genom La philosophie pratique de Kant (1905, prisbelönt af Franska akad.) och en öfv. af Kants "Grundläggning till sedernas metafysik" med inledning och kommentar (1907). ^S--e. *Delbrück. -- 2. B. D. dog 4 jan. 1921. *Delbrück, Hans, lämnade 1919 utgifvarskapet af "Preussische jahrbücher" och 1921 sin professur vid Berlins universitet. Af hans stora verk Geschichte der kriegskunst ha hittills 3 delar utkommit (1900--06, del. 1--2 i reviderade uppl. 1920--21), behandlande krigskonstens utveckling fram till medeltidens slut. D. har ytterligare skrifvit Erinnerungen, aufsätze und reden (1902; 3:e uppl. 1905), Historische und politische aufsätze (2:a uppl. 1909), Bismarcks erbe (1915), Krieg und politik (3 bd, 1918--19; behandlande åren 1914--18), Ludendorff, Tirpitz, Falkenhayn (1920) och den mot Ludendorff riktade häftiga stridsskriften Ludendorffs selbstportrait (1922), hvari han söker åhvälfva general Ludendorff hufvudskulden till Tysklands nederlag och skarpt kritiserar ej blott dennes politik, utan äfven hans krigföring. Jfr M. Hobohm, "Hans D." (1918). -- Hans D:s broder, Ernst B., f. 4 juni 1858 i Bergen (Rügen), var 1887--89 professor vid en rättshögskola i Tokyo, 1891--1904 ämbetsman i Tyska patentverket, 1904--12 föredragande råd i riksinrikesministeriet och blef 1912 president i tyska statistikstyrelsen. 2. Max D., den föregåendes broder, zymotekniker, f. 16 juni 1850 i Bergen på Rügen, d. 4 maj 1919 i Berlin, filos. doktor 1872, assistent vid Berliner gewerbeakademie 1872--73 och vid försöksanstalten i Halle 1873--74, fick 1872 af Verein der spiritusfabrikanten i uppdrag att organisera deras försöksanstalt i Berlin, som under hans ledning utvecklades till den i förbindelse med landtbrukshögskolan där stående stora forsknings- och läroanstalten Institut für gährungsgewerbe. Han blef 1881 lärare och 1882 professor vid nämnda högskola och var 1898--99 dess rektor. D. intog en ledande ställning inom forskningen på jäsningsvetenskapens område och hade stort inflytande på jäsningsteknikens utveckling. Han utarbetade under krigsafspärrningen en metod för massframställning af jäst till utfodringsändamål och medverkade äfven vid potatistorkningsindustriens utveckling. Han var led. af Landtbr. akad. (1909) Skrifter: Handbuch der spiritusfabrikation (tills. med M. Maercker; 9:e uppl. 1908), Hefe, gärung und fäulnis (tills. med Schrohe; 1904), System der natürlichen hefereinzucht (jämte Schönfeld; 1895). D. redigerade "Zeitschrift für spiritusindustrie". 1. ^{V. S--g.} 2. ^{H. J. Dft.} Delbrück, Clemens Gottlieb Ernst von, tysk ämbetsman och politiker, f. 19 jan. 1856 i Halle, d. 18 dec. 1921 i Jena, blef 1885 landtråd i den västpreussiska kretsen Tuchel, 1892 regeringsråd i öfverpresidiet i Danzig och var 1896--1902 staden Danzigs öfverborgmästare. På denna post vann D. i hög grad Vilhelm II:s bevågenhet, och hans befordran gick sedan snabbt: han blef 1902 oberpresident i Westpreussen, 1905 preussisk handelsminister, 1909 statssekreterare i riksinrikesministeriet och 1914 vice-president i preussiska statsministeriet. Nedtyngd af inrikesministerpostens under Världskriget oerhördt stora arbetsbörda, afgick D. juni 1916 och öfvertog kort därpå en statsvetenskaplig professur i Jena. En kort tid okt.--nov. 1918 var han chef för kejsarens civilkabinett. D. slöt sig efter revolutionen till det nybildade tysknationella folkpartiet, var 1919--20 led. af konstituerande nationalförsamlingen och från 1920 till sin död af tyska riksdagen. Som inrikesminister genomförde han flera betydelsefulla lagar på socialförsäkringens område, och vid den nya tyska författningens utarbetning hade hans på grundlig administrativ sakkunskap fotade kritiska anmärkningar rätt stor betydelse. D. upphöjdes 1916 i adligt stånd. Jfr R. Bahr, "Dr. Clemens von D." (1916). ^{V. S--g.} Del Cano. Se Cano, J. S. del. *Delcassé, Théophile, höll sig åren närmast efter sin dramatiska afgång från utrikesministerposten 1905 i bakgrunden, men återvände till aktiv politik som marinminister i ministären Monis i mars 1911, behöll denna post i ministärerna Caillaux och Poincaré (till jan. 1913) och blef i febr. s. å. fransk ambassadör i Petersburg; där han skickligt företrädde Poincarés sträfvanden att stärka och till allt större intimitet utveckla den fransk-ryska alliansen. Han aflöstes i febr. 1914 af Paléologue, blef efter Världskrigets utbrott utrikesminister i Vivianis nationella försvarsministär 27 aug. 1914 och hade på denna post ledande andel i tillkomsten af den engelsk-fransk-ryska konventionen af 5 sept. s. å. med dess utfästelser mot hvarje afslutande af separatfred eller förhandling därom. D. afgick 14 okt. 1915, delvis af sjuklighet, men förnämligast af missnöje öfver de allierades beslut att fullfölja Saloniki-expeditionen, äfven sedan den genom Venizelos' fall och Greklands ändrade hållning förlorat en af sina grundförutsättningar. D. framträdde sedan ej mer i förgrunden; han sökte 1919 ej återval till deputeradekammaren och afled 21 febr. 1923 i Nizza. ^{V. S--g.} *Delfi. Några mera omfattande gräfningar ha ej företagits, men vid kontrollgräfningar har man, framför allt inom och strax ö. om Athena Pronaias heliga område, gjort rika fynd från mykensk tid, vittnande om, att D. varit en betydande kultort redan i förhistorisk tid. -- Inom Apollons heliga område ha ett par af de bäst bibehållna monumenten restaurerats, förutom atenarnas skattehus, det stora altaret framför templet och ett par baser. Litt.: Bourguet, "Les ruines de Delphes" (1914), och Frederik Poulsen, "Oraklet i Delfi" (1919). ^{A. W. P--n.} Delfinryggen, svenska namnet på Dolphinrise (se d. o. och Atlantiska hafvet, sp. 337).