315 Diakonistyrelse-Diastrof ism 316 under anstaltens mer eller mindre direkta ledning. "Diakonissestiftelsen" räknade 360 systrar 1921 (273 diakonissor, 77 profsystrar och 10 elever). De arbeta öfver hela Danmark, i församlingar, sjukhus, ålderdomshem m. m. Föreståndare är sedan 1913 pastor L. J. K och och föreståndarinna sedan 1919 syster A. K a ed er. Den första föreståndarinnan var fröken L. Conring (d. 1891). - 1900 grundlade fröken I. Brockenhuus L ö w e n-h i e l m en ny diakonissanstalt i Köpenhamn., S:t Lukasstifteisen, hvars första begynnelse går tillbaka till 1886, då fröken Löwenhielm först upptog sitt kärleksarbete bland fattiga kvinnor och barn. Anstalten eger diakonisshus, sjukhus och arbetsstugor vid Nörre allee samt ett spädbarnshem Sunem i Gjentofte. Yid stiftarinnans sida står från 1916 som föreståndare och själasörjare pastor P. Muller. Systerantalet uppgick 1921 till 130 (59 diakonissor, 50 profsystrar och 21 elever). I Norge grundlades en diakomssanstalt 1868, som de första åren arbetade i mindre lokaler, men 1882 erhöll som gåfva af generalkonsul 0. Kiser egendomen Lovisenberg ofvanför Kristiania. Där byggdes nytt diakonisshus med kapell 1886-88, "Gamlehjem" 1893, sjukhus 1895, "Sösterhjem" 1901, barnhem 1904 och ny fristående kyrka 1912. Föreståndarinnor ha varit syster C. Guldberg (1868-1919) och syster A. L a r s e n (sedan 1919). Föreståndare är sedan 1899 pastor A. B. Jahn-sen. Yid slutet af 1921 var sammanlagda systerantalet 527. I Bergen uppstod 1918 en dotteranstalt till den ofvannämnda. Den har f. n. 14 profsystrar och 9 elever. Från 1890 utbildades vid "Diakonissehuset" i Kristiania äfven s. k. "Menig-hedssöstre" för landsbygdens behof. Från 1916 har denna utbildning sin medelpunkt i ett särskildt "Menighedssösterhjem", äfven det i Kristiania. Omkr. 25 systrar kunna årligen därifrån utsändas. Till den i hufvudarbetet anförda litt. må läggas "Den danske diakonisse-stiftelse 1863-1913", A. B. Jahns en, "Kvindelig diakoni i Norges kirke gjennem femti åar" (1919), och "Diakonissanstalten f Helsingfors 1867-1917" (1917). Diakonistyrelse. Se Svenska kyrkans diakonistyrelse. Suppl. Diakym, M. SeMesofyll. Dialektiker (se Dialektik), person, som är of vad i att draga logiska slutsatser, att väga skäl och motskäl eller resonera spetsfundigt. - D i a-1 e/k t i s k, som innebär dialektik. *Diallag. Formeln å rad 9 bör vara Ca Fe Sio 06. K. A. v-g. * Diamant, sp. 310. Priset på tyngre stenar fås, om man multiplicerar kvadraten af vikten (uttryckt i karat) med talet 12 och till produkten lägger värdet af l karat gånger antalet karat. Värdet af en briljant på 4 karat, om l karat är värd 250 kr., är således = (4 . 4 . 12) + (250 . 4). - Om diamant se vidare Ädelstenar, sp. 1154-58. Diamantknop. Se K n öp. Diamantkorset, opera med musik af S. Saloman 'se denne, sp. 491) och text af T. Overskou, uppf. i Stockholm f. ?. 1886. Diamantmetallkitt. Se Kitt, sp. 166. Diamldoazobensol [-sal], kem. Se K r y s o i d i n. Diaminfärgämnen, kem. o. tekn. Se Bensi-dinfärgämnen. Suppl Diamino-dimetyl-akridin, kem. Se Akridin. Suppl. Diaminosyror, kem., syror, innehållande 2 aminogrupper, -NH2, i hvarje molekyl. Särskildt viktiga äro de diaminosyror, som ingå i många ägg-hvitämnen, nämligen arginin (se d. o., äfven i Suppl.) och dess spjälkningsprodukt ornithin samt lysin (se dessa ord). Arginin och lysin räknas af Kossel (se denne) tillsammans med histidin till hexonbaserna. H. E. Diamond harbour [däYomond hä^ba], Calcuttas uthamn, 63 km. nedför floden. Se Calcutta, sp. 980. Diana-apan, zool. Se Markattorna. Diäno [-nå], stad. Se T e g i a n o. *Diapedesis (per diapedesin), med. Se E x t r a-v a s a t. Diape^is, zool. Se Tenebrionidae. Diaphra^ma, anat. Se Diafragma (äfven i Suppl.) och Mellangärdet. - D. pe'lvis. Se Tarmen, sp. 477. Diapsida, zool. Se K r ä l d j u r. Suppl. *Diarbékr bör uttalas diärbekr. - 2. Hufvudstad. Muren är besatt med 72 torn. Diarrédroppar, med. Se Thielemanns droppar. Dias, Theophilo. Se Brasilianska litteraturen. Suppl., sp. 803. Diaspora7präst, präst, anställd i en församling, som lefver midt ibland en befolkning af annan trosbekännelse. Jfr Diaspora. Diastäsprof (se D i a s t a s) används någon gång för att kontrollera mjölks friskhet. Normal mjölk innehåller endast en ringa mängd af enzymet diastas, hvaraf en större halt tyder på sjukligt förändrad mjölk. Prof vet utföres sålunda: till små prof af mjölk (vanligen 10 kbcm.) sättas stigande mängder (l, 2, 3 o. s. v. droppar) af l proc. stärkelselösning, hvarefter profvet under V2 timme hålles uppvärmdt till 60-70°, för att förefintlig diastas skall öfverföra stärkelsen till dextrin och maltos. Då stärkelse, men ej dessa senare föreningar färgas blå af jod, visar en tillsats af jodlösning (l kbcm. lösning till hvarje prof), i hvilken mån diastas sönderdelat den tillsatta stärkelsen. Om profvet får jodlösningens gula färg, är all stärkelse sönderdelad och diastashalten hög, men i samma mån som den blå färgen framträder tydlig, finnes stärkelsen oförändrad. Om 100 kbcm. mjölk under 1 2 timme sönderdelat mer än 3 droppar stärkelselösning, anses mjölken vara abnorm H. J. Dit. Diastereomeri, kem. Se Is om er i, sp. 994. Diastrof [-sträf]. Se Diastrofism. Suppl. Diastrof i;sm (af grek. dia', genom, och strof e, vändning), geol., innefattar alla rörelser i den yttre jordskorpan, såväl de bergskedjebildande som de sekulära (alltså både orogenetiska och epeirogene-tiska), och de förändringar, som de åstadkomma på jordytan, företrädesvis med afseende på fördelningen af land och haf, transgressioner och regressio-ner af världshafvet. Perioder af diastrofism kallas diastrofer. Man har uppställt dessa perioder af förändringar som betingande gränserna mellan af snitt i jordens historia, så att den indelning, som man gör af densamma, i grunden betecknar endast genom diastrofisk verksamhet åtskilda tidsrum. De gamla indelningarna af jordperioderna äro också