349 Djursholm 350 retning inverkar på homologa organ hos olika djur. Myrorna reagera för ultravioletta, för människan ej förnimbara strålar, såsom för vanligt ljus, medan hos termiterna sagda reaktion ej eger rum. I några fall har fastställts, att retningar, som vi människor ej kunna urskilja, för djuren gestalta sig skiljaktiga. Sålunda har iakttagits, att bin ej besökte konstgjorda blommor, som enligt vår uppfattning of verensstämde med naturliga, och att insekter, som gärna förtärde socker och honung, med oförtydbar afsky försmådde sackarin. För öfrigt förbises alltför ofta, att hvarje djurart, jämförd med andra arter, i psykiskt afseende förhåller sig eller kan förhålla sig skiljaktigt, hvarför faran vid generaliseringar, då man utan vidare talar om "djurens" psyke, är uppenbar. - Sedan länge har den jämförande psykologien användt två metoder: Den uppåtstigande 1. fysiologiska metoden, som utgår från de lägre djuren och söker lämna en rent mekanisk förklaring af företeelserna, och den nedåtstigande 1. psykologiska metoden, som tar människan till utgångspunkt och försöker att hos djuret återfinna de reaktioner, som äro analoga med dem. som åtfölja de ifrågavarande medvetenhetstillstånden. Båda dessa metoder äro berättigade. Hos de lägre djuren har den fysiologiska, hos de högre den psykologiska visat sig vara den mest gifvande. När man försöker afgöra, hvilken psykologisk grad en viss psykisk funktion uppnått, så innebär detta en jämförelse mellan människans och djurens psyke (liksom på det morfologiska området beteckningen "högre" och "lägre'* organisation oftast dikteras af jämförelsen med människan). Dock bör ihåg-kommas, att vi knappast äro berättigade att uppfatta djurens psyke som en ofullständig eller bristfällig mänsklig sådan; kanske är den ej lägre, utan blott en annan. Djurpsyken är gifvetvis i och för sig fullkomlig, enär den är afpassad till sina egna, för djuret specifika funktioner. Det faktum torde vara fastslaget, att hvarje djur i hvarje ögonblick under normala förhållanden handlar i öfverensstämmelse med sin största nytta; man talar därför om "det ögonblickliga intressets lag". I hvarje ögonblick föreligger ett oemotståndligt behof, som framkallar handlingen. Detta behof framträder som drift, hvilken anses yttra sig på olika sätt, i det att den utlöser än medfödda fysiologiska mekanismer, d. v. s. instinkthandlingar (jfr Instinkt), än yttringar beroende på erfarenheter, än mera sammansatta psykiska företeelser, genom hvilka djuret tycks reda sig i en ny, hittills för detsamma obekant situation. Rörande afgränsningen och betydelsen af dessa kategorier härskar emellertid långt ifrån någon enighet biand biologerna. Huruvida man kan till-skrifva djuren intelligens (hvarmed man väl närmast tänker på omdömes- och slutledningsförmåga), har varit och är ett mycket omstridt ämne. Som intelligensens kännemärke torde man kunna betrakta förmågan att på grund af gjorda erfarenheter modifiera sitt handlingssätt. Hos vissa af de högre djuren ha iakttagits yttringar, som förutsätta intelligens i sistnämnda mening. Här må erinras blott om ofta iakttagna fall af apors förmåga att begagna sig af redskap samt om förmåga af räkning hos en schimpans (se Troglodytes niger). Ännu ej fullt uppklarad är betydelsen af de prestationer, som utfördes af "der kluge Hans", en häst tillhörig v. Osten, och några andra hästar, tillhöriga K. Krall i Elberfeld, hvilka djur af sina egare undervisats bl. a. i högre räknekonst, läsning m. m. och genom hofslag lärt sig redogöra för sina enligt flera vederhäftiga forskares uppfattning högst anmärkningsvärda kunskaper och intellektuella förmåga. Å andra sidan (Pfungst, "Das pferd des Herrn von Osten", 1907) anser man sig kunna påvisa, att de ifrågavarande hästarna vid af gif vande af sina svar vägleddes genom lätta, ofrivilliga rörelser från examinatorns sida. I och för sig själft är det dessutom högst osannolikt, att i det lefnadssätt, i den form af kamp för tillvaron, som hästarnas ascendenter haft att föra, skulle ha ingått moment, egnade att gynna uppkomsten af en hjärnans organisation, som vore förmögen af en dylik själsverksamhet. I sammanhang härmed må (efter v. Uxkiills undersökningar) påpekas, att de olika djuren, beroende på deras utrustning med mottagningsorgan för olika arter af retning, träda i relation endast med vissa element i sin omgif-ning, att det således för hvarje lefvande varelse finns en särskild miljö ("umwelt"), som ingalunda sammanfaller med varelsens omgifning, och att äfven människan trots sina mångsidiga insikter förblir innesluten inom gränserna af sin miljö. Bortse vi från alla extrema hypoteser på området, kan som ett faktum framhållas, att i samband med uppkomsten och utbildningen af sinnesorgan och nervsystem ett småningom skeende framsteg (differentiering) af djurvärldens psyke är påvisbar. Vi finna sålunda, huru hos urdjuren tropismer (se d. o. Suppl.) och reflexer i väsentligaste grad äro bestämmande, huru de något högre djuren behärskas mera af komplicerade instinkter, hvilka å sin sida hos de högsta djuren i olika mån undanträngas af intelligensen. Litt.: Fabre, "Souvenirs entomologiques" (10 dlr, 1879-1910), Lubbock, "Ön the senses, insticts and intelligence of animals" (1888), Verworn, "Psycho-physiologische protistenstudien" (1889), Morgan, "Introduction to comparative psychology" (1894), Semon, "Die mneme' (1904), samt Edinger och Claparéde, "Ueber tierpsychologie" (1909). Jfr ock Psykologi. L-e. *Djursholm. - 2. Köpingen D. blef stad l jan. 1914. Staden har 5,126 inv. (1923). Areal 825 har (se situationsplan af staden, sp. 351-352). Taxeringsvärdet 4 fast egen- ____________________ dom uppgick 1922 till 45,561,800 kr., däraf å jordbruksfastighet 228,000 kr. Stadens tillgångar voro 1922 bokförda till ett värde af 2,615,960 kr. Inkomster och utgifter balanserade på ett belopp af 954,800 kr. I kommunalskatt utdebiterades kr. 3,40 per 100 kr. inkomst, och den beskattningsbara inkomsten utgjorde 20,187,330 kr., den i förhållande till folkmängden största i någon svensk stad. I judiciellt hänseende lyder D. under landsrätt (Södra Roslags domsaga). - Om samhällets uppkomst (sedan 1889), naturbeskaffenheten, vägsystemet och de grundsatser, som följts vid ut- Fig. 1. Doursholms vapen.