379 Douaumont-Dovrebanan 380 Douaumont [doåmå7], by i franska dep. Meuse, 7 km. n. n. ö. om Verdun, 288 inv. 1914 (3 inv. 1921), var jämte det ö. om byn belägna fort D. under 1916 föremål för ytterst häftiga strider mellan tyskar och fransmän. Fortet intogs af de förre 25 febr. och återtogs slutligen, efter att flera gånger ha bytt om egare, 24 okt. 1917 af fransmännen. Det var då fullständigt förstördt. Jfr Världs-kr i ge t, sp. 1213. H. J-dt, *Doub, tryckfel i st. f. Doubs. Doubléer [dob-], fr- Se Ädelstenar, sp. 1156. * Douglas, skotsk adelsfamilj. 25. Alf red Br uc e D. (lord Alfred D.), den föregåendes son, författare, f. 22 okt. 1870, beryktad genom sin bekantskap med 0. Wilde (se d. o., sp. 448), var 1907-10 redaktör af "The aca-demy", som uppgick i "Plain english" (1920 ff.). D. har gjort sig ett namn som skicklig sonettförfattare (Sonnets, 1909) och gett ut satirer (The rossiad, 1916, Eve and the serpent, 1917), Oscar Wilde and myself (1914) m. m. Hans Collected poems utkom 1919. R-n B. *Douglas (sp. 776). - 3. L u d vi g V. A. D., d. 20 juli 1916 i Lysekil, lämnade 1911 lands-höfdingposten i Linköping och utnämndes till riksmarskalk. S. å. lämnade han äfven Första kammaren. Han var sedan 1912 ordf. i styrelsen för Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och preses i Landtbruksakad. (där han 1913 valdes till hedersled.). *Douglas (sp. 779), R. K., dog 20 maj 1913. Douglastown [da^lestäun], ort. Se Gaspé. *Doumer, P., är senator för Corsica och var sept.-nov. 1917 minister utan portfölj i Painlevés ministär samt jan. 1921-jan 1922 finansminister i Briands kabinett. *Doumergue, G., afgick 1907 som handelsminister och var 1909-10 undervisningsminister i Briands kabinett, 9 dec. 1913-2 juni 1914 utrikesminister och konseljpresident och aug. 1914-mars 1917 kolonialminister i Yivianis och Briands kabinett. Han afslöt i febr. 1917 i Petersburg ett fransk-ryskt fördrag, som gick ut på annexion af Saarområdet och vänstra Rhenstrandens lösslitande från Tyskland. Sedan 1910 är D., som tillhör radikala partiet, senator (för dep. Gärd); han valdes febr. 1923 efter Bourgeois till senatens president. *Doumic, R., invaldes 1909 i Franska akad. Douraträdet, löt. Se P a r k i a. *Dowden, E., dog 4 april 1913. Hans Letters utkom 1914. *Dove. - 2. R. W. D. dog 18 sept. 1907 i Göttingen. - 3. A. W. D. dog 19 jan. 1916 i Freiburg. * Do ver. Under Världskriget bombarderades befästningarna, järnvägsstationen, kasernerna och dockorna vid D. af tyska flygare 24 dec. 1914, 7 ggr 1916, 9 ggr 1917 och 2 ggr 1918, hvarjämte bombardering från tyskt luftskepp egde rum 9-10 aug. 1915. L. W:son M. Dover [dåTi;v9], lord. Se Jermyn. Dovercourt [däu^ekåt], badort. Se H a r-w i c h. Dovertie [då;verti], Lars Georg, läkare, f. 21 mars 1825 i Uppsala, d. 8 febr. 1910 i Sköfde, med. doktor i Uppsala 1865, grundlade och var intendent för vattenkuranstalterna i Uppsala (1860 -68) och Sköfde (1870-90), den senare under en följd af år mycket besökt. D. var en af våra mera kända hydroterapeuter. Han var ord. stadsläkare i Uppsala 1868-69, i Sköfde 1891-1903. Dovlette, Elsa, prinsessa Mirza Riza k h a n, författarinna. Se Lindberg-Dovlett e, Elsa. Suppl. Dow-metall [dati7-], magnesiumlegering af ringa eg. v. och med egenskaper liknande elektronmetallens. Dovre, härad och pastorat i nordligaste Gud-brandsdalen, Opland fylke (före 1919 Kristians amt), Norge. 1,487,46 kvkm. 2,491 inv. (1920). Boskapsskötsel och i någon mån turisttrafik äro hufvudnäringar. I vidsträckt bemärkelse betecknar D. det stora högfjällsområdet (D o v r e f j ä 11, se d. o.) på gränsen mellan nordenfjeldske (Trön-delagen) och söndenfjeldske Norge, öfver D. gick gamla kungsvägen mellan Nidaros och Oslo, och där går nu Dovrebanan (se d. o. Suppl.). Storartade naturscenerier. K. G. G. Dovrebanan, den 158,01 km. långa norska stambanan Dombås-Stören, som genomskär Dovrefjäll, vattendelaren mellan Gudbrandsdalen och Opdal, liksom den nordligare öfverskrider två andra vatten-delare mellan Driva och Orkla och mellan Orkla och Gula. Afståndet Kristiania-Trondhjem öfver D. (fig. 1) är 552,89 km. (öfver Röros 561 km.). Anläggandet af D. dryftades först 1869, beräkningarna reviderades 1895 och 1898, men först 9 juli 1908 fattade stortinget beslut om banan byggande, och detaljplanerna fastställdes 1911. Banbygget påbörjades 1910, och banan öppnades 17 sept. 1921 för allmän trafik. Sammanlagda anläggningskostnaden uppgick till 47,2 mill. kr. D. är enkelspårig, af normalbredd (1,435 m.) med en skenvikt af 35 kg. pr m. Maximalstigningen är 18 pro mille (l på 55,5), minsta kurvradien 300 m. På sydsidan af fjället genomlöper banan 3 tunnlar om tills. 1,077 m., hvaraf 781 m. i Grönbogens tunnelslinga, 7 km. från Dombås; på nordsidan ha de 20 tunnlarna en sammanlagd längd af 6,451 m., hvaraf Hestekrub-ben 1,440 m. Bland broarna märkes hvalfbron öfver Orkla med 60 m. spännvidd. Största afståndet mellan stationerna är 18,6 km. (Dombås-Fokstua); inalles finnas 16 stationer och hållplatser, den högst belägna är Hjerkinn (fig. 2), 1,017 m. ö. h., under det att banans högsta punkt, 1,025,5 m., ligger något nordligare. Till skydd mot skred ha uppförts 270 m. skyddsbyggnader, 1,190 m. snötunnlar, 28,000 m. fasta snöskärmar och 11,600 m. flyttbara snö-skärmar. D. genomlöper ett af de ur geologisk och botanisk synpunkt intressantaste högfjällsstråken i Norge. Vid D. ligga de fyra fjällstugorna Fokstua, Hjerkinn, Kongsvoll och Drivstua, urspr, anlagda i början af 1100-talet af kung Eystein till de resandes bekvämlighet, numera med moderna högfjällshotell. Af gammalt har en mycket använd ridväg gått fram här, mest beryktadt var vägstycket "vårstigen" mellan Kongsvoll och Drivstua, som gick högt uppe i östra dalsidan och först 1853 omlades. Från Hjerkinn bestiges Snöhaetta 2,246,5 m., den högsta norska fjälltoppen utanför Jotunheimen, Hjerkinnhö 1,252 m. och Knutshö 1,688 m., som nu är fridlyst i botaniskt afseende på grund af sina sällsynta växter. Med sina storartade och intressanta naturomgifnin-