nu för den estniska nationen, som i dessa dagar tog sitt öde i egna händer, att öfvertaga äfven universitetet. Under ledning af sin förste kultusminister, P. Pöld, reorganiserade den universitetet med förvånande snabbhet och framgång. I freden med Ryssland förbehöll sig estniska republiken att återfå universitetets bibliotek och öfriga egendom, som också nu till största delen återställts. Då inhemska krafter saknades inom många vetenskaper, kallades ett stort antal lärare från utländska universitet (företrädesvis tyskar, men äfven åtskilliga svenskar och finländare), och 1 dec. 1919 kunde universitetet högtidligen invigas till sin tredje, estniska, lifsperiod. Antalet då anmälda studenter var omkr. 500, men har oafbrutet stigit och utgjorde vårterminen 1922 2,517, hvartill kommo omkr. 500 åhörare utan studentexamen, hvilka mot en viss afgift få åhöra de offentliga föreläsningarna. Antalet lärare uppgick samtidigt till 211. Undervisningsspråket skall i regel vara estniska, men ännu har undervisningen ganska internationell karaktär, i det att de många utlänningarna ha rätt att föreläsa på andra språk; hufvudsakligen förekomma tyska, ryska och något engelska, sedan 1922 äfven franska. Antalet svenska professorer -- hvilka i regel föreläsa på tyska -- var 4 vårterm. 1922. Med höstterm. 1922 inträdde bland universitetets lektorer i främmande språk äfven, på bekostnad af Riksföreningen för svenskhetens bevarande i utlandet, en lektor i svenska språket. Universitetet omfattar, förutom de af ålder befintliga fakulteterna, den evangelisk-teologiska, den historisk-filologiska, den fysisk-matematiska, den juridiska och den medicinska, numera äfven landtbruksvetenskaplig afdelning, handelshögskola, veterinärhögskola och tandläkarinstitut. Största studentantalet förekommer inom medicinska och juridiska fakulteterna. Till universitetet höra utom de vanliga institutionerna botanisk trädgård, konstmuseum och antikvitetsmuseum samt åtskilliga kliniker. ^{J. Bgn.} *Dorph. -- 2. Anton L. J. D. dog 12 jan. 1914 i Köpenhamn. Dorph-Petersen, Knut, dansk landthushållare, f. 8 maj 1872, student 1891 och landtbrukskandidat 1898, studerade växtfysiologi i Köpenhamn och Jena och blef 1903 direktör för statsfrökontrollanstalten i Köpenhamn. D. har författat åtskilliga småskrifter rörande fröodling och frökontroll samt årsberättelser från frökontrollanstalten i "Tidsskrift for planteavl" ^{H. J. Dft.} Dorrompiken, en 1,280 m. hög bergtopp i Fatmomakkes kapellförsamling, Vilhelmina socken, Västerbottens län, utgör högsta delen af Västra Fjällfjället (se Fjällfjället. Suppl.). ^{O. Sjn.} *Dorsal, arkeol., bakgrundsstycke, bakgrundsvägg, ryggbräde. *Dorsch, K. Ch., dog 30 aug. 1908 i Stockholm. Vid Dramatiska teatern stannade hon t. o. m. 1906 och var 1906--07 anställd vid Axel Hultmans landsortssällskap. Dorset [d<over>å</over>sit], markiser af. Se Grey 1--3. *Dortmund bombarderades under Världskriget natten till 3 okt. 1917 af franska flygare. D. hade 1919 med förstäder 296,476 inv. I samband med Kapp-kuppen egde 17 mars--3 april 1920 kommunistterror och gatustrider rum. D. besattes af franska trupper under Ruhraktionen 1923. Dorveaux [dårv<over>å</over>], Paul Marie Jean, fransk läkare och farmaceutisk historiker, f. 21 juli 1851 i Courcelles-Chaussy (dep. Moselle), blef 1882 efter en kortare tids praktik bibliotekarie i Clermont-Ferrand och senare i Alger samt (1884) vid École supérieure de pharmacie, hvars bibliotek han genom insamlande af en mängd, delvis unika, böcker och handskrifter höjde till världens största specialbibliotek på området. Som förf. i farmaciens historia har D. utvecklat betydande verksamhet, i det att han dels utgett flera mer omfattande arbeten, dels behandlat vissa drogers historia samt publicerat en med. kommentar till Rabelais' skrifter. 1913 stiftade han Société d'histoire de la pharmacie. ^{C. G. S.} Doryphora decemlineata, zool., benämning på Colorado-baggen (se d. o.; i art. står felaktigt Dyrophora). Dossale [dåss-], it., framsida på altare. *Dossi, Carlo, dog 1910. *Dostojevskij, F. M., har under de senaste årtiondena varit den ojämförligt mest läste och uppskattade af de store ryske författarna samt föremål för lifligt studium. Af hans bref föreligger en upplaga, utg. af V. Tjesjichin 1912 (därur "Brev i urval", öfv. af A. Jensen 1920), och i eng. öfv. af S. S. Koteliansky och J. M. Murry utgafs 1923 "Letters and reminiscences". -- Nyare monografier öfver D. äro utg. af A. L. Volynskij (1906), V. T. Pereverzev (1912), G. Vjetrinskij (s. å.), I. I. Zamotin (1913), alla på ryska, T. G. Masaryk, "Zur russischen geschichts- und religionsphilosophie" (2 bd, 1913), E. A. Solovjev, "D., his life and literary activity" (1916), O. Kaus, "D., zur kritik der persönlichkeit" (s. å.), J. M. Murry, "F. D." (s. å.), J. Lavrin, "D. and his creation: a psycho-critical study" (1920), och M. Gran, "D:s ungdomsverker" (1922); på svenska föreligger Aimée Dostojevskij, "D." (1921). Se vidare A. Suarès, "Trois hommes" (1913), E. Lucka, "Grenzen der seele" (1916), S. Zweig, "Drei meister" (1921), och på svenska V. Ekelund i "Veri similia" (1915), J. Gustavson, "D:s livssyn" (i "Ord och bild" 1920), J. Mortensen, "D. En karaktäristik", och A. Bjerre, "D. som kriminalpsykolog" (båda i "Forum", 1921), och A. Brunius, "Dostojevskikulten" (ibid. 1922). Nya sv. öfv. äro "Fattige stackare" (1907), "Vid ruletten" (s. å., 1917), "Lifvets paradoxer" (1909), "De förtrampade" (2 bd, 1912), "Katharina" (s. å.), "Döda huset" (1913), "Den mystiska värdinnan och andra berättelser" (s. å.), "En skriftställares dagbok" (1915), "Den odödlige äkta mannen" (1917), "Bröderna Karamasov" (3 bd, 1918--19), "Onda andar" (3 bd, 1918--20, med "Tillägg", 1922), "Idioten" (2 bd, 1919--20), "Arma människor" (1920), "Två humoresker" (s. å.), "Ur en drömmares memoarer" (s. å.), "Vita nätter" (s. å.) och "Brott och straff" (2 bd, 1922). Dotschu, flod. Se Jang-tse-kiang. Dottercell, bot. Se Modercell. *Douai hade 34,131 inv. 1921. 30 sept.--1 okt. 1914 stod där ett slag mellan 10:e franska arméns vänstra flygel och det tyska, af 1 reservkår understödda själfständiga kavalleriet, hvarefter tyskarna besatte staden. Den återtogs 17 okt. 1918 af de allierade, men var då till stor del förstörd. Jfr Världskriget, sp 169 och 243. ^{H. J--dt.}