385 Dracocephalum-Drakenberg 386 three scandinavian countries (1915), De danske \ sukkerfabriker (1922) och flera industriella festskrifter. 1920 invaldes han i folketinget som högerman. - 3. A. B. D. blef 1891 filos, doktor och 1918 ord. professor. Senare, populära arbeten äro Fra den romerske kejsertid (1903), Pindar som digter og menneske (1910), Paulus som forfaller og tcenker (1913), Christendommens oprindelse (1919) och Alheisme i del anlike hedenskab (s. å.). Han har varit medutgifvare af S. Kierkegaards samlade skrifter. 2-3. E. Ebg. *Dracocephalum, bot. Se B i f o der v ä x t er. Suppl. Draeseke [dras-]. Se Dräseke (äfven i Suppl.). *Drag, tekn. (sp. 802). Som dragmätare för låga tryck användas manometrar af särskild konstruktion (se Manometer, sp. 806-807; Mac Leods och Fagerlinds manometrar). K. A. V-g. Draga björk. Se Kryckeståt. Dragan, sjö. Se Ströms vattudal. Dragbänk. Se T råd dragning, sp. 113. Draget, sund i Danmark. Se Odsherred. *Draghällan. Fyren utgöres efter senaste ändringar (1912) af fast fyr'med klipp och har lins af 4:e ordningen, hvitt, rödt och grönt sken med resp. 3,000, 18 och 9 hlj. styrka samt 11,9 m. höjd öfver medelvatten för lågan. Äfven mistklocka med drifverk är inrättad där. Draglim, tekn. Se Lim. Suppl. Drago [-gå], Luis Maria, argentinsk statsman, f. 6 maj 1859 i Buenos Aires, d. 9 juni 1921, blef 1882 juris doktor, var först advokat, därefter domare i Buenos Aires, blef 1902 kongressledamot och var 1902-04 argentinsk utrikesminister. Som sådan framställde han i en not af 29 dec. 1902 till Förenta staternas regering och under åberopande af Monroedoktrinen de folkrättsliga teser, hvilka sedermera efter honom fått namnet Dragodoktrinen (se d. o. Suppl.). D. var ånyo 1906-07 och är sedan 1912 kongressledamot. Han företrädde 1907 Argentina på andra Haagkonferensen, är argentinsk led. af Permanenta skiljedomstolen i Haag och var 1910-12 led. af skiljedomstolen rörande de nordatlantiska fiskevattnen. D. var 1920 argentinsk delegerad vid Nationernas förbunds församling i Geneve. D. har bl. a. skrifvit Antropolojia criminal (2:a uppl. 1888), La re-publica Argentina y el caso de Venezuela (1903) och El arbilraje de las pesquerias del Allantico norte (1911). V. S-g. Dragodoktrinen kallas, efter argentinske statsmannen Drago (se d. o. Suppl.), den folkrätts-liga princip, enligt hvilken det icke bör vara en främmande makt tillåtet att med vapenvåld utan krig söka tvinga en stat till betalning af en denna stats gäld till medborgare i främmande stat eller denna stat själf. En dylik själftäkt har dock ofta förekommit emot syd- och centralamerikanska stater från europeiska stormakters sida, ehuru redan 1868 den bekante internationalisten Calvo teoretiskt bestridt tillåtligheten däraf och 1902 Drago praktiskt sökte häfda samma uppfattning. Vid 1907 års fredskonferens i Haag öfverenskom man att beträffande statliga kontraktsskulder icke medge dylikt våld, så framt ej gäldenärstaten förhindrade skiljedom i tvisten. Jfr H. A. Moulin, "La doctrine de Tryckt den 2% 23 Drago" (1908), och A. Alvarez, "Le droit inter-national américain" (1910). Rld- Dragomirov [-miråff], Vladimir, rysk militär, son till den i hufvudarbetet omnämnde M. I. Dragomirov, f. 7 febr. 1867, blef officer 1886, generalmajor 1907, vid Världskrigets utbrott stabschef vid 3:e armén (Ruzskij), därefter stabschef vid "sydvästra fronten", armékårschef, chef för "norra fronten" (juni 1917) och slutligen (sept. s. å.) chef för "sydvästra fronten". I nov. 1918 blef han premiärminister i en antibolsjevikregering, i okt. 1919 president i Denikins "politiska råd", militärguvernör i Kiev och befälhafvare för där-varande trupper (tillhörande Denikins armé; se Denikin. Suppl.). H. J-dt. Dragrustning. Se V af ni n g, sp. 41. *Dragsfjärd, kapell, är sedan 1917 själfständig socken. Areal 116 kvkm. Befolkningen, öfvervägande svensktalande, 5,110 inv. (1921). O. B-n. Dragstäng 1. Ås, landtbr. Se Plog, sp. 1079. Dra^umis, Stefanos, grekisk politiker, f. 1842, var domare, då han 1879 invaldes i parlamentet. Han var utrikesminister 1886-90 och 1892-93 (under Trikupis). D. var konseljpresident jan.-okt. 1910 under de förvirrade förhållanden, som följde efter den militära kuppen 1909 (se Grekland. Historia. Suppl.); militärligans chef general Zorbas intog som krigsminister en dominerande ställning i hans ministär. Ur stånd att bringa reda i virrvarret, gaf D. okt. 1910 rum för Venize-los. Under 1915 års kris deltog D. i det kronråd, som inkallades af konung Konstantin. V. S-g. Dragviken, Stora, vik s. om Skäggenäshalfön i Kalmar sund. Vid D. ligger Björnö herrgård. O. Sjn. Dragväg. Se Kanal, sp. 748-749. Drakballong. Se Luftballong. 'Drake (sp. 81&-819). Enligt Brögger ("Ose-bergdronningen", i "Nord. tidskr." 1919) ligger drottning Åsa, konung Gudröd Vejdekonungs änka, Hal f dan Svartes moder, begrafven i Osebergshögen (eg. Åsaborg), som således skulle förskrifva sig från senare hälften af 800-talet. Se vidare Brögger 2. Suppl. En 3 m. lång kopia af Osebergsskeppet, liksom originalet byggd af ekplankor med detaljer af bok och furu samt präktiga sniderier i för och akter, inköptes 1919 af Vitt. hist. o. ant. akad. för medel (3,000 kr.), som Stockholms rederi-a.-b. Svea ställt till förfogande. Drakenberg, Sten Adalrik, militär, gymnast, f. l nov. 1861 i Stockholm, tillhör den 1643 adlade ätten D., blef 1881 underlöjtnant vid Närkes reg., tog som kapten vid Lifregementets grenad-järer 1909 afsked från militärtjänsten samt utnämndes s. å. till major och 1918 till öfverstelöjtnant i armén. Han tjänstgjorde vid Gymnastiska centralinstitutet som extra lärare 1890-1904 och ord. lärare i militärgymnastik (fäktning) 1904-09 samt är sedan 1909 öfverlärare i samma ämne. Han var gymnastiklärare vid Beskowska skolan 1887- 1909 samt har varit sekreterare eller ordf. i flera föreningar med gymnastiskt eller idrottsligt syfte samt led. i kommittén för Gymnastiska centralinstitutets omorganisation 1915-18. På särskild inbjudan tjänstgjorde han som prisdomare i fäktning vid de internationella officersfäkttäflingarna i Ostende 1918. D. har redigerat och författat stör- 35 b., S. 13