mest utgöras af pärlor och briljanter. Hvad f. ö. angår smycken (i anslutning till klädedräkten), har bruket af enklare eller oäkta sådana, imitationer o. d. numera utbredt sig i tongifvande kretsar. Som särdrag i nutidens mansdräkt må korteligen påpekas bruket af smoking (se d. o.) vid halffestliga tillfällen, jakett (se d. o.) som promenad- och visitrock, hvit väst till frackkostymen, vidsträckt bruk af kavajkostymer, uppvikta byxor med benen pressade i skarpa veck fram- och baktill, ljusa damasker öfver skorna, ytterrockar med skärp om lifvet, mjuka skjortbröst, kulörta skjortor i synnerhet till resdräkt, som sofdräkt pyjama (kort kavaj och byxor af ylleflanell, bomull eller siden), för grofarbete i synnerhet utomhus overall (se d. o. Suppl.), hvarjämte det utvecklade idrotts- och friluftslifvet medfört betydliga friheter särskildt i männens klädselsätt. Cylinderhatten har i hvardagsbruk så godt som utträngts af den styfva, rundkulliga hatten ("plommonstop") och -- som svår medtäflare till denna -- den mjuka, nerstukade hatten i olika färger. Hvad skodonen angår, har snörkängan numera hos båda könen alldeles utträngt resårstöfletten och äfven damernas knäppkängor. Skodon i lädrets gula och bruna färger ha sedan två årtionden allmänt eröfrat en ställning i jämbredd med de svarta, bland hvilka senare sådana af blankläder blifvit vanligare än förr. Å vidstående pl. I--II visas dräkter från 1880--1920-talet. -- Jfr dräktafbildningar i artiklarna om Abbé, Adel, Advokat, Alba, Assyrien, Augustus, Bajadär, Bal, Balett, Bard, Beduin, Berlinkongressen, Biskop, Bollspel, Borgare, Borneo, Bröllop, Burnus, Bysantinsk konst, Cæsar, Cartesius, Cederström (karoliner), Celebes (Suppl.), Centurion, Chinjong, Chouaner, Dalmatika, Dans, Diakonissa, Direktorium, Dolma, Domino, Drabant, Dragon, Druider, Druser, van Dyck (Karl I), Egypten, Ehrenstrahl (B. Horn), Elisabetinnor, Erik XIV, Filistéer, Frans I, Frälsningsarmén, Fäktkonst, Galler, Gauchos, Geisha, Germaner, Gladiator, Grekisk-katolska kyrkan, Gustaf I, II o. III, Hajduker, Hakeskytt, Harem, Hatt, Havelock, Henrik VIII, Hogarth, Holberg, Husar, Härold, Ingenjörtrupper, Jesuitorden, Johannitorden, Kadett, Kadi, Karl XII, XIV o. XV, Korsett, Kosacker, Kröning, Kursor, Landsknektar, Legion, Lucia, Löpning, Menzel, Mitra, Musketerare, Mässkrud, Orfeus, Page, Pansarskjorta, Pifferari, Pilgrim, Postiljon, Pretorianer, Promotion, L. Robert (italienskt skördefolk), Roslin, Rustning, Schabrak, Schavader, Schweizergardet, Sjuksköterskor, Skodon, Skolridning, Spetsar, Svenska dräkten, Talar, Teater (fig. 14--16),Tornerspel, Trettondedag jul, Tunika, Ulaner, Uniform (färgplanscher), Vestaler, Zuaver, Ärkebiskop, Öfverstepräst, de många specialartiklarna om munkordnar samt för folk- och nationaldräkter Bajern, Basker, Bretagne, Dalmatien, Elsass-Lothringen, Eskimåer, Ester, Estsvenskar, Fellah, Folkdräkt (färglagda o. a. bilder af svenska sådana), Friesland, Georgien, Grekland, Hasledalen, Indianer, Indien, Islam, Island, Italien, Japan, Java, Judar, Kina, Korea, Kreta, Kärnten, Lamaism, Landes, Lappar, Maroniterna, Medicinman, Montenegro, Mähren, Nederländerna, Norge, Persien, Peru, Polen, Portugal, Rumänien, Ryssland, Samojeder, Schweiz, Serbien, Siam, Siebenbürgen, Själland, Skottland, Spanien, Steiermark, Tatarer, Tjerkesserna, Tjurfäktning, Turkiet, Turkmener, Tyrolen, Ukraina, Ungrarna och Zigenare. Dräneringsfond, en bland andra af lifsmedelsbristen under Världskriget framkallade åtgärder för ökande af växtproduktionen 1918 inrättad fond för utlämnandet af räntefria lån för åkerjordens täckdikning. Utlämningen af lån upphörde 1920, då samtidigt villkoren för lån från den äldre täckdikningslånefonden ändrades till likhet med de för dräneringsfonden i det afseendet, att lånen utlämnas till egare och brukare af odlad jord oberoende af egendomens storlek och, beträffande brukare, brukningstidens längd. Se Täckdikningslånefonden. H. J. Dft. *Dräseke. - 2. F. A. B. D. dog 25 febr. 1913 i Dresden. Filos, hedersdoktor i Berlin 1912. *Drätsel. 1919 och 1920 undergick drätselnämnden i Stockholm en genomgripande omorganisation, först genom upprättandet af en särskild fastighetsnämnd, sedan genom tillkomsten af en gatunämnd, som öfvertagit brandväsendet samt de verk och inrättningar, som förut hört under andra afdelningen utom byggnadskontorets arkitektur- och hamnafdelningar samt vattenledningsverket, som öfverflyttats till resp. fastighetsnämnden, hamnstyrelsen och industriverkstyrelsen. Drätselnämnden är således nu väsentligen organ för stadens penningförvaltning. Under nämnden lyda kammarkontoret, hvars chef är stads-kamreraren, revisorskontoret under stadsrevisorn, auktionsverket under auktionsdirektören samt stadens ombudsman. Nämndens ordf. är det borgarråd, som föredrager ekonomiska ärenden, vice ordf. väljes af och bland stadskollegiets ledamöter, 5 öfriga med suppleanter af stadsfullmäktige inom eller utom deras krets för 2 år. Nämnden kan välja särskilda delegerade för behandling af vissa ärenden; så har skett för bokauktionsrörelsen och för nöjesskatten. Instruktionen är af 19 mars 1920. Drätselkammare i öfriga städer består i allmänhet af 4-15 led., valda på 2-4 år, vanligen med nyval hvarje år af en del led. För afsägelse och valbarhet gälla i allmänhet samma bestämmelser som för stadsfullmäktige. Dock kunna ämbets- och tjänstemän, som icke äro valbara till stadsfullmäktige, t. ex. magistratens ledamöter, vara valbara, om de ej uteslutits i kammarens reglemente. Ordf. och vice ordf. väljas vanligen af kammaren, men på sina ställen af stadsfullmäktige. Drätselkammaren förvaltar öfverallt stadens fastigheter och penningväsen och har för stad samma bestyr med skogsaccisen, som på landet tillkommer kommunalnämnden; men har i öfrigt mycket skiftande uppgifter i olika städer. På de flesta ställen sköter drätselkammaren gatuhållningen samt parker och planteringar, ansvarar på många håll för brandväsen, vattenverk, gasverk, elektricitetsverk, renhållning och saluhallar, på några ställen älven för hamnväsendet och spårvägarna, som annars äro uppdragna åt särskilda styrelser. Drätselkammarens ställning som stadens centrala verkställighetsorgan har i flera reglementen fått sitt uttryck i det allmänna uppdraget att verkställa stadsfullmäktiges beslut. Drätselkammaren har i allmänhet att föra stadens talan i sådana