411 Dunleary-Dura 412 Dunleary [danll^ri]. SeKingstown 1. Dunlop [da'nlåp], John Boyd, irländsk uppfinnare, f. 1840, d. 1921, var djurläkare till yrket. Omkr. 1888 fick han idén till den pneumatiska hjulringen. Jfr D u n l o p r i n g. Dunsinane [dansinéVn], bergshöjd i Perthshire, Skottland. Se Macbeth. Dunsjöfjället, ett 1,402 m. högt berg, 8 km. n. om Ljungdalen i Storsjö socken, Härjedalen, 20 km. ö. om Helagsfjället. O. Sjn. *Duns Scotus. För hans försoningslära redo-göres i art. Försoning. Dunungen, skådespel af Selma Lagerlöf, uppf. i Stockholm f. g. 1914; äfven bearbetadt för film. Duotäl. Se Guajakolkarbonat. Duo'vir, lat. Se D u u m v i r. _ *Dup. Å rad 3 sfär [dpyljä'1] bör vara [dypajä'l]. *Duparcq, N. E. Hans dödsår är okändt. Duplexpapp. Se Papp. Suppl. 'Duplextelegrafering. Se vidare Telegraf, sp. 724 ff. * Duplicera betyder äfven taga af tryck af en skrifvelse. Jfr D u p l i k a t o r. Suppl. Duplicering (af lat. du'plex, dubbel). 1. Pedag., användandet af samma klassrum för två olika skol-afdelningar. Denna anordning används som nödfallsutväg vid lokalbrist och förekommer i stor utsträckning vid många af Sveriges folkskolor, men erkännes allmänt som ett svårt missförhållande. Om rummet på förmiddagen får användas af en klass och på eftermiddagen af en annan, innebär detta, att den sistnämnda klassen (den s. k. eftermiddags-afdelningen) ej får sin undervisning förlagd till den därför lämpligaste tiden på dagen, särskildt med hänsyn till att barnen på eftermiddagarna komma till skolan redan i viss mån trötta af förmiddagens arbete eller lek. Vid Stockholms folkskolor har man med hänsyn därtill sett sig tvungen att förkorta eftermiddagsafdelningarnas dagliga skoltid med fara att därigenom ytterligare försvaga undervisningens resultat. Ett annat sätt att motarbeta duplicerin-gens olägenheter är att för båda de ifrågavarande skolafdelningarna använda s. k. delad skoldag (se d. o. Suppl.) och låta hvardera afdelningen vissa timmar på förmiddagen och vissa på eftermiddagen använda det gemensamma klassrummet, men detta innebär ju väsentligen blott en fördelning af dupli-ceringens olägenheter på båda afdelningarna samt därjämte en ofördelaktig splittring af dagens arbetstid. Då dupliceringen leder till, att skolsalen nästan hela dagen blir upptagen af den ordinarie undervisningen, hindras därigenom läraren att förfoga öfver den, utom de egentliga skoltimmarna, hvilket kan vara behöfligt för den mera personliga uppfost-ringsverksamheten. Den hemkänsla, som barnen böra ha i sitt klassrum, försvagas också, då skolsalen icke uteslutande är upplåten åt dem, - ett missförhållande, som i ej ringa mån kan inverka på andan i klassen. En annan olägenhet af dupliceringen är, att skolsalarna bli så upptagna af undervisningen, att nödig utvädring och städning ej kunna ske. Skolornas lokalbehof är därför icke verkligen fylldt, med mindre än att särskildt klassrum finns för hvarje enskild skolafdelning. En annan sak är naturligtvis, att vissa öfningssalar o. d. kunna vara gemensamma för flera skolafdelningar. - 2. Se Telefon, sp. 711. 1. S-e. Duplicidenta'ti, zool., en underordning af däggdjursordningen gnag ar e (se d. o.), har fått sitt namn (lat. du'plex, dubbel, och dens, tand) däraf, att dithörande djur ega 4 öfre framtänder, nämligen 2 små bakom de egentliga, alla gnagare tillkommande gnagartänderna. Jfr Gnagare och H a r d j u r. L-e. Duplicitétsteorien (af lat. du'plex, dubbel). Se Färgblindhet, sp. 282. *Duplik har ofta betydelsen duplett, t. ex. ett senare utfördt exemplar af ett konstverk. *Duplikator är benämning äfven på en apparat för mångfaldigande af skrifvelser. *Duployé, É., dog 10 dec. 1912. 'Dupray, L. H., dog i maj 1909 i Sedan. Dupré [dy-], Guillaume, fransk konstnär, f. 1576 nära Laon, d. 1643 i Paris, var skulptör, elfenbenssnidare och medaljgravör, utförde statyer, byster i marmor, brons och vax, men nådde mästerskapet som medaljgravör. Han kom tidigt i konungahusets tjänst och blef kunglig myntmästare. Han vistades 1611-13 i Italien och vann äfven där stort anseende. Han var den främste medaljören i den franska renässanskonsten. Hans medaljer ega kraftig, kärnfull stil, förnäm och på samma gång realistisk hållning. I hans mycket omfattande produktion äro att nämna medaljer öfver Ludvig XIII (1626, afbildad i art. Medalj, II, fig. 7), Henrik IV} Maria de' Medici, Sully, Condé, Richelieu, Cosimo de' Medici, påfven Urban VIII m. fi. Arbeten af D. finnas i Louvre, Chantilly, Turin m. fi. samlingar. G-g N. *Dupré, J u l i e n, dog 16 april 1910 i Paris. *Dupuy, Jean, anslöt sig 1901 inom franska senaten till gruppen "Union républicaine", hvars president han var 1906-08. Han tog ledande andel i kommissionsarbetet rörande alla jordbruksfrågor, var juli 1909-febr. 1911 handelsminister i Briands ministär samt därefter jan. 1912-mars 1913 minister för offentliga arbeten i ministärerna Poin-caré och Briand, var 1913-14 senatens vice-pre-sident och misslyckades dec. 1913 att efter ministären Barthous fall bilda ny ministär. I Eibots "tre-dagars-ministär" juni 1914 var D. minister för offentliga arbeten, innehade under Världskriget en inflytelserik ställning i senatens utrikesutskott samt var sept.-nov. 1917 i Painlevés kabinett statsminister utan portfölj och medlem af kabinettets krigskommitté. Med undantag för de tider han var minister utöfvade D. till sin död högsta ledningen af "Petit parisien" och var sedan 1897 president i Parispressens tekniska sammanslutning "Syndicat de la presse parisienne". Han dog i Paris 31 dec. 1919. V. s-g. Duquesne [djokéYn], stad i Pennsylvania, Förenta staterna, vid floden Monongahela, s. v. om Pittsburg. Omkr. 18,575 inv. Stålverk. Dura, forntida syrisk stad, koloni från Palmyra, icke långt från detsamma, vid Eufrats strand, på den nuv. lilla orten Salihyés plats, grundlades i 2:a årh. f. Kr. af Nikanor och blef en viktig kommersiell och militär punkt på handelsvägen till östern. Det tillhörde efter hvartannat seleukidernas rike, parterna och romarna och gick säkerligen under på samma gång som Palmyra (273 e. Kr.). Stadens