grundlagsändringar -- utskyldsstreckets afskaffande äfven för den politiska rösträtten, dennas utsträckning till kvinnorna och reglering af samarbetet mellan regering och riksdag i utrikespolitiska ärenden -- hvilka måste uppskjutas till följande lagtima riksdag. I ett särskildt utskott framkom efter långa förhandlingar under regeringens medverkan en af riksdagen 17 dec. antagen uppgörelse, hvarigenom den kommunala rösträtten reformerades och grunderna för blifvande grundlagsförändringar fastslogos. Vid lagtima riksdagen 1919 blefvo dessa grundlagsändringar förklarade hvilande och antogos definitivt 1921. Under E:s personliga samarbete med jordbruks- och finansministrarna började 1919 en planmässig afveckling af krigstidens regleringsåtgärder för folkförsörjningen för att vid urtima riksdagen s. å. slutföras. På Första kammarens afslag föllo regeringsförslagen om provisorisk nedsättning af värnpliktsöfningar och om arbetstidslagstiftning ("åttatimmarslagen"). Efter Första kammarens upplösning och nyval af de på grundval af den kommunala rösträttsreformen förnyade landstingen och stadsfullmäktige gingo emellertid båda förslagen igenom vid urtima riksdagen i aug. s. å. För försvarsväsendets revision tillsattes 12 nov. s. å. en parlamentarisk kommitté, och E. af gaf därvid ett principyttrande. -- Den hösten 1919 uppkomna frågan om regeringens kvarstående, sedan dess ursprungliga program väsentligen genomförts, ansågs böra hvila med hänsyn till frågan om Sveriges anslutning till Nationernas förbund. Sedan denna genomförts mars 1920, afgick regeringen på grund af delade meningar i den nu aktuell vordna kommunala skattefrågan. Konungens anmodan till E. att bilda ny regering afböjdes af honom. Vid årsmötet i maj 1923 sprängdes frisinnade landsföreningen på nykterhetsfrågan, i det att mot E:s motstånd arbete för förbudslagstiftning upptogs på programmet och minoriteten då utträdde ur partiet. E. och hans anhängare vidtogo genast åtgärder för bildande af ett nytt liberalt parti. De riktlinjer, som varit gällande för E:s politiska verksamhet efter afgången från statsministerposten, torde kunna formuleras ungefär sålunda: häfdande af liberalismens själfständighet både mot högern och socialdemokraterna med samtidigt betonande af alla partiers skyldighet till sakligt samarbete, motstånd mot "socialisering", mot klasspolitik, tullförhöjningar och valutaförsämring samt arbete för näringslifvets stabilisering utan konstlade ingripanden såsom enda fasta grunden för ekonomiskt tillfrisknande. Som politisk talare kännetecknas E. af sin äfven vid skarpa angrepp bevarade förmåga af logisk och klar, lugn och behärskad framställning, fullständigt fri från retoriska utsmyckningar. Som en parlamentarisk ledare för ett parti torde han förena mjuk smidighet, som är fri från doktrinär envishet, med klar blick på olika människor och förhållanden samt fast grepp om föreliggande uppgifter. Bland E:s senare skrifter märkas, förutom ett stort antal politiska tal och historiska och politiska tidskrifts- och tidningsuppsatser, Verdandiskriften 1809 års revolution (1911) samt den af honom utg. "Peder Swart", Konung Gustaf I:s krönika" (1912) och en ny upplaga (1917) af Gustaf Vasas "Valda bref". Jfr E. Thyselius, "N. E." (i "Männen för dagen", XIII; 1916), och V. Spångberg, "Stora män och mindre" (1917). T-s. *Eder, J. M. Om hans kvicksilfveroxalatfoto-meter se F o t o m e t e r, sp. 1013. *Edessa. -- 2. E., nuv. Urfa, hade som sandjak 170,988 inv., hvaraf 149,384 (87,3 proc.) turkar och 18,370 (10,7 proc.) armenier enl. officiell turkisk statistik 1914. Edestin, kem., ett proteinämne (se d. o., sp. 409), som förekommer i hampfrön, sädeskorn (O,?-1,5 proc.), para- och kokosnötter, frön af pumpa, solros, lin, Ricinus m. fi. växter. Edestin, som är ett af de bäst karakteriserade ägghvitämnena, är vänstervridande, fosforfritt och lösligt i vatten; vattenlösningen fälles ej vid mättning med koksalt. K. A. V-g. 'Édfeldt, H., dog 26 jan. 1909 i Uppsala. Del 3 af de af E. jämte G. J. Keijser (ej E. J. Keyser) utg. Boströms "Samlade skrifter" utkom 1901. *Edgren. - 3. J. G. E. blef ord. professor 1908 och tog 1914 afsked från professuren. Han var 1888-1914 konungens läkare. Edgren, Hedvig M. SeWiklundl. *Edhem pascha. - 2. Turkisk general, 17 dec. 1909 i Kairo. 'Edholm, E. M., dog 22 dec. 1913 i Stockholm. Hans hustru, Lotten E., född von Heijne-Lilienberg, f. 18 april 1839 i Örebro, gift 1867, har inlagt stor förtjänst om frivilliga sjukvårdsväsendet och utgett Levnadsminnen (1919). Edholm, Per, smed och fornforskare, f. 1849, d. 1921, bosatt i Bjärtrå socken, An-germanland, började på 1870-talet samla fornsaker och sammanbragte under årens lopp ett stort antal dylika, som jämte noggranna fynduppgifter öfverlämnades till Statens historiska museum. De af honom insamlade allmogeföremålen kommo Nordiska museet till godo. Äfven åt bygdeforskningen i öfrigt egnade han mycket arbete och gjorde stora samlingar till studiet af Bjärtrå sockens historia. E:s samlararbete har varit af stor betydelse för utforskningen af Ångermanlands förhistoria. Efter motion af samtliga Ångermanlandsrepresentanterna tillerkände 1921 års riksdag honom en årlig pension af 1,000 kr. T. J. A. Edin, Karl Arvid, universitetslärare, statistiker, f. 13 maj 1880 i Piteå, blef 1898 student samt 1910 filos, doktor och docent i statistik i Uppsala samt uppehöll där nov. 1910-1916 (med ett par kortare afbrott) och 1918-v.-t. 1922 professuren i statistik. 1917-v.-t. 1923 upprätthöll han därjämte undervisning och examination i statistik vid Stockholms högskola. 1920 utnämndes E. till statistiker hos Telegrafstyrelsen. Bland de af E. utförda arbetena märkas bostadsundersökningar 1907 i Uppsala (Arbetarebefolkningens bostadsförhållanden i Uppsala, gradualafh. 1910) och 1911 i Göteborg (De mindre bemedlades bo- . M. Edholm.