455 Efterledskott-Egarhypotek 456 Efterledskott, trädg. Se L e d s k o 11. *Efterlysning. Enligt nya Giftermålsbalken, som numera är gällande, förekommer ej vidare i något fall såsom förutsättning för bifall till yrkande om äktenskapsskillnad efterlysning å make. Om efter-lysning å gäldenär, som rymt för skuld, är ej heller längre stadgadt i lagrum, som fortfarande bör anses gällande. E. K. Eftermognad, trädg. Se Mognad. Efternjuren, anat. (se Könsorgan, sp. 644), liktydigt med m e t a n e f r o s. Se N j u r a r, sp. 1089. Efterpröfning. SeFyllnadspröfning 3. Efterrätter (fr. entremets), kokk., mellanrätter mellan steken och desserten vid middagar, kunna utgöras af hvarjehanda varma och söta eller kalla puddingar, krämer, suffléer, marängsorter, geléer, glasser, kompotter, pajer, äppelkaka, blancmangé o. s. v. Eftersocker. Se Socker, sp. 222. Eftersådd, landtbr., förnyad insådd af frö i fläckar, där vallinsådden misslyckats eller gett för tunt växtbestånd. H. J. Dft. 'Efverlöf omfattar nu 2,781 har. Patronatsrätten upphörde fr. o. m. 1922. 'Efveröd. 1. E. och östra Sönnarslöf. Den till Maltesholm hörande patronatsrätten upphörde fr. o. m. 1922. 'Eganderätt. - 2. (Sp. 1410.) Artistisk och litterär eganderätt, riktigare Författar- och konstnärsrätt. (Här nedan används den sammanfattande beteckningen auktorsrätt, motsvarande hufvudarbetets uttryck skaparrätt). Enligt stadgande i den ursprungliga Bernkonventionen af 1886 skulle konventionen underkastas revision vid periodiskt sammanträdande konferenser. Den senaste konferensen hölls i Berlin och resulterade i 1908 års reviderade Bernkonvention, som med ingången af 1920 tillträdts af Sverige, öfriga tiU konventionen f. n. anslutna länder äro Belgien, Brasiliens förenta stater, Bulgarien, Danmark, Danzig, Frankrike, Grekland, Italien, Japan, Nederländerna, Nord-Amerikas förenta stater, Norge, Polen, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien och Irland med kolonier och besittningar, Tjecho-Slovakien, Tyskland, Ungern, Österrike, äfvensom några smärre stater. Med anledning af den reviderade konventionens innehåll blef den svenska auktorsrättsliga lagstiftningen föremål för omarbetning, som resulterade i utfärdandet af lagarna 30 maj 1919 om rätt till litterära och musikaliska verk samt om rätt till verk af bildande konst, hvartill ansluter sig den s. d. utfärdade lagen om rätt till fotografiska bilder. Alla tre lagarna trädde i kraft l jan. 1920. Lagen om rätt till litterära och musikaliska verk anger som föremål för skydd: skrifter och muntliga föredrag, musikaliska verk, teckningar af vetenskaplig eller teknisk art, mimiska verk (baletter och pantomimer) samt kinematografiska verk. Auktorsrättens innehåll utgöres af vissa i lagen angifna befogenheter med afseende på det litterära eller musikaliska verkets offentliggörande. Den viktigaste formen för offentliggörande är verkets mångfaldigande och spridning genom framställande af exemplar af detsamma; auktor har uteslutande rätt att genom tryck eller eljest på hvad sätt som helst mångfaldiga verket, dock får skrift eller muntligt föredrag af enhvar afskrifvas för hand. En annan form för offentliggörande är, att verket omedelbart återges för de mänskliga sinnena, ett drama eller ett kinematografiskt verk uppföres, en musikalisk komposition utföres; sådant uppförande eller utförande förbehålles auktor, dock med tämligen vidt-gående undantag i fråga om utförande af musikaliska verk. Vidare eger, innan skrift eller muntligt föredrag utgetts, författaren uteslutande rätt att föredraga verket. Auktor har jämväl den uteslutande rätten att öfverföra sitt verk på mekaniskt tal- eller musikinstrument (fonograf, grammofon) och att låta föredraga eller utföra verket genom sådant instrument. Författarens rätt att bestämma i fråga om sitt verks öfversättning räcker numera lika länge som auktorsrätten i öfrigt. Detta gäller ock i fråga om bearbetning, såsom dramatisering eller ett litterärt verks öfverförande till en form afsedd att återges genom kinematografi. I den nya lagen har för alla i auktorsrätten ingående befogenheter stadgats en enhetlig skyddstid, omfattande auktors lifstid och trettio år efter hans död. - Lagen har tillagt sig återverkande kraft; dock ha vissa viktiga undantag härutinnan stadgats. Så har den bestämmelsen bibehållits, att arbeten af författare, som aflidit före ikraftträdandet af den nu upphäfda lagen 10 aug. 1877 ang. eganderätt till skrift, skola, hvad utgifningsrät-ten angår, vara skyddade intill utgången af år 1927. I fråga om verk af annan författare, hvilket utgetts före 1920, skall utgifningsrätten gälla i femtio år efter författarens död. Bestämmelsen, att skydd mot oauktoriserad öfversättning varar lika länge som auktorsskyddet i öfrigt, gäller endast i fråga om verk, som vid ingången af 1920 var föremål för skydd i sådant hänseende; detta innebär, att arbeten på utländskt språk (utom norska och danska), hvilka utkommit 1908 eller tidigare, fritt få öfversättas. Lagen om rätt till verk af bildande konst afser målning, teckning och annan grafisk konst, skulptur och byggnadskonst, men icke konsthandtverk och konstindustri. Den här ifrågavarande auktors-rättens innehåll är den uteslutande befogenheten för konstnären att framställa och sprida efterbild-ningar af konstverket, vare sig efterbildandet sker genom konstnärligt förfarande, eller på mekanisk eller kemisk väg eller, såsom vid ett konstverks efterbildande i etsning, genom ett blandadt, konst-närligt-mekaniskt förfarande. Den konstnärliga auktorsrätten gäller under konstnärens lifstid och trettio år efter hans död. Lagen om rätt till fotografiska bilder afser visserligen ett ämne, som icke är af auktorsrättslig natur, men då den reviderade Bernkonventionen förpliktar unionsstaterna att skydda äfven fotografier, har jämväl den äldre fotografilagen omarbetats. Den, som framställt en fotografisk bild, har uteslutande rätt att genom fotografi mångfaldiga densamma; fotograf har ock uteslutande rätt att genom kinematografi offentligen förevisa af honom framställda fotografiska bilder. Skyddstiden är femton år efter en bilds första utgifning. Hj. H. Egarhypotek, jur. Den egentliga uppgiften för hypotek liksom för annau panträtt (se d. o.) är att