Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Egarhypotek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
457
Egarhypotek
458
för en fordran bereda säkerhet i någon gäldenären
eller annan person tillhörig egendom (eller
rättighet). Om rättsreglerna ang. panträtt vore
uteslutande inriktade på att nå detta syfte, skulle
icke någon panträtt kunna existera utan en fordran,
för hvilken den hade att bereda säkerhet. Så är dock
icke förhållandet. Särskildt beträffande inteckning
(se d. o.) för fordran i fast egendom gäller, att den
kan utöfva äfven andra rättsverkningar än att bereda
säkerhet för en fordran. Efter lagar 11 okt. 1912 om
ändring af intecknings- och utsök-ningslagstiftningen
tillkommer i detta afseende synnerlig betydelse
det s. k. e ga r h y p o t ek e t, hvarom närmast
stadgas i 25-27 §§ af förordningen om inteckning i
fast egendom. Egarhypoteket innebär i första hand en
rättighet för egaren af en fastighet att vid exekutiv
försäljning af denna ur köpeskillingen utbekomma ett
belopp, som svarar emot en i fastigheten gällande
(och inom köpeskillingens belopp liggande) inteckning;
det förutsätter, att en sådan inteckning för detta
belopp icke uppbär inteckningsrätt för någon annan
person. Fastighets-egaren kan ju icke ha någon fordran
mot sig själf, och endast i undantagsfall skulle
egarhypoteket kunna tänkas tjäna att trygga någon
hans fordran mot en annan person. Det måste därför
uppfattas antingen 1) som en panträtt, hvilken icke
utgör säkerhet för någon fordran, eller 2) som en
särskild, på en fordringsinteckning grundad rätt,
hvilken icke är panträtt, eller 3) som en sida
af egande-rätten till fastigheten. Valet mellan
dessa olika alternativ torde väsentligen vara af
blott terminologiskt intresse; det sistnämnda kan i
hvarje fall icke anses öfverensstämma med den svenska
lagstiftningens ståndpunkt.
Egarhypotek förekommer dels, då en giltig
inteckningshandling innehas af fastighetsegaren själf,
dels då en inteckningshandling innehas af annan
person till säkerhet för en fordran, som emellertid
till sitt belopp understiger den summa, för hvilken
inteckningen blifvit fastställd och gäller. Fallen
af den senare typen betecknas ibland ensamma som
egar-hypotek i egentlig mening. De förra fallen
uppkomma vanligast sålunda, att en fastighetsegare
låtit fastställa inteckning till säkerhet för ett
fordringsbevis, men icke genom dettas utgifvande låtit
någon fordran uppkomma, eller så, ätt han till fullo
betalt en fordran, för hvilken en inteckningshandling
utgjort säkerhet. Fallen af den senare typen inträffa
bl. a., då en fastighetsegare utlämnat en inteckning
såsom säkerhet för en skuld, hvilken är mindre än
inteckningsbeloppet, eller då af betalning verkställts
å en med inteckning säkrad skuld. - Såsom benämningen
ger vid handen, tillkommer ifrågavarande rättighet
fastighetsegaren själf; försättes han i konkurs,
utgör egarhypoteket en tillgång i konkursboet. Den som
egarhypotek i egentlig mening betecknade rätten till
andel af en inteckning kan vidare, t. ex. på grund af
öfverlåtelse, tillkomma en person, som icke är vare
sig fastighetsegaren eller inteckningshafvåren. En
sådan rättsegare har dock en ganska svagt skyddad
ställning. - Reglerna om egarhypoteket äro gifvetvis
af betydelse för den rättsställning, som tillkommer
intecknings-hafvare eller utmätningsborgenärer
med sämre förmånsrätt i fastigheten. De innebära
nämligen för dessa intressenter, att en fullständig
eller partiell
betalning af en med bättre förmånsrätt intecknad
fordran icke, såsom fallet var före 1912
års lagstiftning, ger dem ökad utsikt att ur
fastigheten erhålla (full) täckning för sina
fordringar. Den verkställda betalningen kommer
nämligen fastighetsegaren själf till godo såsom ett
egarhypotek. Annat blir förhållandet först, om den
inlösta inteckningen dödas, hvarigenom egarhypoteket
bringas ur världen. I jämförelse med vanlig
inteckningspanträtt äro egarhypotekets rättsverkningar
därutinnan svagare, att det icke medför rätt till
ränta, äfven om inteckningshandlingen innefattar en
utfästelse därom, och att det icke medför befogenhet
att begära fastighetens försäljning i exekutiv
ordning. Kommer emellertid sådan försäljning till
stånd på begäran af annan person, är fastighetsegarens
ställning som innehafvare af ett egarhypotek i stort
sedt densamma som öfriga inteckningshafvares. Dock
märkes den skiljaktigheten, att egarhypotekets
belopp i regel skall kontant betalas, äfven om det
ligger inom det för auktionen bestämda lägsta budet
(se Auktion. Suppl.). Ifrågavarande rätt att erhålla
betalning vid exekutiv försäljning af fastigheten blir
naturligtvis aktuell endast i ett ringa antal af de
fall, i hvilka de ofvan angifna förutsättningarna
för densamma föreligga. Äfven eljest har dock
själfva möjligheten att betalning kan komma att
utgå till följd, att egarhypoteket tillerkännes
ett emot denna utsikt svarande värde. Till detta
tas sålunda hänsyn vid frivillig försäljning af
fastigheten på så sätt att, om egarhypoteket jämte
fastigheten öfvergår till köparen, han får till
säljaren utbetala en mot detsamma svarande del af
köpeskillingen. Och äfven utan att fastigheten säljes,
kan innehafvåren af ett egarhypotek realisera dettas
värde, nämligen genom att särskildt afhända sig
detsamma mot vederlag till tredje man. Detta möter
rättsligen sedt inga svårigheter beträffande ett
egarhypotek, för hvilket fastighetsegaren innehar en
särskild inteckningshandling, som kan öfverlämnas
till en annan person vid försäljning, pantsättning
o. s. v. Svårare ställer sig saken beträffande ett
egarhypotek, som består i en andel af en inteckning;
äfven bortsedt från möjligheten till öfverlåtelse
åtnjuter f. ö. en sådan rättighet i vissa afseenden
ett svagare rättsskydd. För af hjälpande af dessa
olägenheter medger emellertid lagen, att sådant
egarhypotek må, under medverkan af inteckningshaf
våren, utbrytas till en ny inteckning på grundval af
en ny inteckningshandling, men med bibehållande af
den förmånsrätt, hvilken tillkommit egarhypoteket
som andel af den äldre inteckningen; dennas belopp
minskas med den summa, hvarå den utbrutna inteckningen
lyder. Till det erforderliga förfarandet inför
inteckningsdomstolen är, om ej annat förbehåll skett,
inteckningshafvaren pliktig att genom uppvisande
af sin inteckningshandling medverka i sådana fall,
då det ifrågavarande egarhypoteket uppkommit genom
af betalning å intecknadt belopp. I andra fall,
såsom då inteckningshandlingen från början lydt på
ett större belopp än innehafvarens fordran, har en
sådan medverkan icke mot dennes vilja ansetts kunna
åläggas honom till förmån för fastighetsegaren,
hvilken ju från början icke be-höft samtycka till
dylika villkor för lånet, därest han önskat bevara
möjligheten att realisera inteckningens öfverskjutande
värde. Denna inskränkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
