457 Egarhypotek 458 för en fordran bereda säkerhet i någon gäldenären eller annan person tillhörig egendom (eller rättighet). Om rättsreglerna ang. panträtt vore uteslutande inriktade på att nå detta syfte, skulle icke någon panträtt kunna existera utan en fordran, för hvilken den hade att bereda säkerhet. Så är dock icke förhållandet. Särskildt beträffande inteckning (se d. o.) för fordran i fast egendom gäller, att den kan utöfva äfven andra rättsverkningar än att bereda säkerhet för en fordran. Efter lagar 11 okt. 1912 om ändring af intecknings- och utsök-ningslagstiftningen tillkommer i detta afseende synnerlig betydelse det s. k. e ga r h y p o t ek e t, hvarom närmast stadgas i 25-27 §§ af förordningen om inteckning i fast egendom. Egarhypoteket innebär i första hand en rättighet för egaren af en fastighet att vid exekutiv försäljning af denna ur köpeskillingen utbekomma ett belopp, som svarar emot en i fastigheten gällande (och inom köpeskillingens belopp liggande) inteckning; det förutsätter, att en sådan inteckning för detta belopp icke uppbär inteckningsrätt för någon annan person. Fastighets-egaren kan ju icke ha någon fordran mot sig själf, och endast i undantagsfall skulle egarhypoteket kunna tänkas tjäna att trygga någon hans fordran mot en annan person. Det måste därför uppfattas antingen 1) som en panträtt, hvilken icke utgör säkerhet för någon fordran, eller 2) som en särskild, på en fordringsinteckning grundad rätt, hvilken icke är panträtt, eller 3) som en sida af egande-rätten till fastigheten. Valet mellan dessa olika alternativ torde väsentligen vara af blott terminologiskt intresse; det sistnämnda kan i hvarje fall icke anses öfverensstämma med den svenska lagstiftningens ståndpunkt. Egarhypotek förekommer dels, då en giltig inteckningshandling innehas af fastighetsegaren själf, dels då en inteckningshandling innehas af annan person till säkerhet för en fordran, som emellertid till sitt belopp understiger den summa, för hvilken inteckningen blifvit fastställd och gäller. Fallen af den senare typen betecknas ibland ensamma som egar-hypotek i egentlig mening. De förra fallen uppkomma vanligast sålunda, att en fastighetsegare låtit fastställa inteckning till säkerhet för ett fordringsbevis, men icke genom dettas utgifvande låtit någon fordran uppkomma, eller så, ätt han till fullo betalt en fordran, för hvilken en inteckningshandling utgjort säkerhet. Fallen af den senare typen inträffa bl. a., då en fastighetsegare utlämnat en inteckning såsom säkerhet för en skuld, hvilken är mindre än inteckningsbeloppet, eller då af betalning verkställts å en med inteckning säkrad skuld. - Såsom benämningen ger vid handen, tillkommer ifrågavarande rättighet fastighetsegaren själf; försättes han i konkurs, utgör egarhypoteket en tillgång i konkursboet. Den som egarhypotek i egentlig mening betecknade rätten till andel af en inteckning kan vidare, t. ex. på grund af öfverlåtelse, tillkomma en person, som icke är vare sig fastighetsegaren eller inteckningshafvåren. En sådan rättsegare har dock en ganska svagt skyddad ställning. - Reglerna om egarhypoteket äro gifvetvis af betydelse för den rättsställning, som tillkommer intecknings-hafvare eller utmätningsborgenärer med sämre förmånsrätt i fastigheten. De innebära nämligen för dessa intressenter, att en fullständig eller partiell betalning af en med bättre förmånsrätt intecknad fordran icke, såsom fallet var före 1912 års lagstiftning, ger dem ökad utsikt att ur fastigheten erhålla (full) täckning för sina fordringar. Den verkställda betalningen kommer nämligen fastighetsegaren själf till godo såsom ett egarhypotek. Annat blir förhållandet först, om den inlösta inteckningen dödas, hvarigenom egarhypoteket bringas ur världen. I jämförelse med vanlig inteckningspanträtt äro egarhypotekets rättsverkningar därutinnan svagare, att det icke medför rätt till ränta, äfven om inteckningshandlingen innefattar en utfästelse därom, och att det icke medför befogenhet att begära fastighetens försäljning i exekutiv ordning. Kommer emellertid sådan försäljning till stånd på begäran af annan person, är fastighetsegarens ställning som innehafvare af ett egarhypotek i stort sedt densamma som öfriga inteckningshafvares. Dock märkes den skiljaktigheten, att egarhypotekets belopp i regel skall kontant betalas, äfven om det ligger inom det för auktionen bestämda lägsta budet (se Auktion. Suppl.). Ifrågavarande rätt att erhålla betalning vid exekutiv försäljning af fastigheten blir naturligtvis aktuell endast i ett ringa antal af de fall, i hvilka de ofvan angifna förutsättningarna för densamma föreligga. Äfven eljest har dock själfva möjligheten att betalning kan komma att utgå till följd, att egarhypoteket tillerkännes ett emot denna utsikt svarande värde. Till detta tas sålunda hänsyn vid frivillig försäljning af fastigheten på så sätt att, om egarhypoteket jämte fastigheten öfvergår till köparen, han får till säljaren utbetala en mot detsamma svarande del af köpeskillingen. Och äfven utan att fastigheten säljes, kan innehafvåren af ett egarhypotek realisera dettas värde, nämligen genom att särskildt afhända sig detsamma mot vederlag till tredje man. Detta möter rättsligen sedt inga svårigheter beträffande ett egarhypotek, för hvilket fastighetsegaren innehar en särskild inteckningshandling, som kan öfverlämnas till en annan person vid försäljning, pantsättning o. s. v. Svårare ställer sig saken beträffande ett egarhypotek, som består i en andel af en inteckning; äfven bortsedt från möjligheten till öfverlåtelse åtnjuter f. ö. en sådan rättighet i vissa afseenden ett svagare rättsskydd. För af hjälpande af dessa olägenheter medger emellertid lagen, att sådant egarhypotek må, under medverkan af inteckningshaf våren, utbrytas till en ny inteckning på grundval af en ny inteckningshandling, men med bibehållande af den förmånsrätt, hvilken tillkommit egarhypoteket som andel af den äldre inteckningen; dennas belopp minskas med den summa, hvarå den utbrutna inteckningen lyder. Till det erforderliga förfarandet inför inteckningsdomstolen är, om ej annat förbehåll skett, inteckningshafvaren pliktig att genom uppvisande af sin inteckningshandling medverka i sådana fall, då det ifrågavarande egarhypoteket uppkommit genom af betalning å intecknadt belopp. I andra fall, såsom då inteckningshandlingen från början lydt på ett större belopp än innehafvarens fordran, har en sådan medverkan icke mot dennes vilja ansetts kunna åläggas honom till förmån för fastighetsegaren, hvilken ju från början icke be-höft samtycka till dylika villkor för lånet, därest han önskat bevara möjligheten att realisera inteckningens öfverskjutande värde. Denna inskränkning