473 Ehrhardt-Eichhorn 474 och är sedan juni 1918 envoyé i Paris. E. var 1919 delegerad vid förhandlingar i Paris om Nationernas förbund och för Ålands- och Spetsbergsfrågorna vid fredskonferensen samt 1920 delegerad för Ålandsfrågan inför Nationernas förbunds råd. - E., som redan på 1890-talet gjorde sig känd som lycklig vitterlekare, har genom de ståtliga verken Ur fransk diktning (1921; öfv. fr. o. m. André Chénier till P. Verlaine) och Fransk medeltid och renässans (2 bd, 1922, dels öfv. från, dels uppsatser om Charles d'Orleans, C. Marot, P. Kon-sard m. fl.) införlifvat betydande partier af den äldre franska poesien med vår litteratur. 10. Karl August E., grefve, son till E. 8, militär, f. 3 aug. 1892 i Karlskrona, blef underlöjtnant vid Svea lif garde 1913, löjtnant 1916, erhöll afsked 1918, deltog i frihetskriget i Finland s. å. och var anställd i finska armén, där han utnämndes till major, mars-aug. s. å. samt var därunder befälhafvare för "de hvites" skärgårdsbataljon. Han hade segerrika strider på Houtskär, Korpo, Nagu och Pargas samt intågade 13 april i Åbo, där ryssarna och "de röde" (de, som ej flytt) måste ge sig. E. är ånyo löjtnant vid Svea lif garde från sept. 1918. 8. D- L-t. 10. H. J-dt. Ehrhardt, Herm an n, tysk militär och parti-gängare, f. 29 nov. 1881 i Diersburg i Baden, ingick som officer vid flottan, deltog 1904 i hererö-kriget i Tyska Sydväst-Af rika, utmärkte sig under Världskriget som marinkapten och befälhafvare för en torpedbåtsflottilj dels vid rekognoscerings-färder till engelska kusten, dels vid eröfringen af ösel (1917) och bildade i jan. 1919 mestadels af demobiliserade från flottan en frikår, "andra marinbrigaden". Med denna gjorde han till en början regeringen goda tjänster vid ordningens återställande efter kommunistoroligheter i Braunschweig, Oberschlesien och München. Från Döbe-ritz, där denna Ehrhardt-brigad var förlagd i mars 1920, ställde han den till förfogande för den s. k. "Kapp-kuppens" ledare, inryckte med sin brigad i Berlin 13 mars och gaf Kapp erforderligt militärt stöd vid dennes proklamering af sig själf till rikskansler (se Kapp. Suppl. och Tyskland, sp. 701). Efter Kapp-kuppens misslyckande (17 mars) upplöstes E:s brigad, och mot honom själf utfärdades häktningsorder för högförräderi. Han tog sin tillflykt till Österrike, knöt förbindelser med ungerska reaktionära partigängare och uppehöll sig tid efter annan under falskt namn i Bajern, utan att den bajerska polisen på minsta vis besvärade honom. Med bestämdhet uppgafs, att E. var högste ledaren af den hemliga antisemitiska och statskuppsorganisationen "Consul", från hvilken bl. a. mordet på utrikesminister W. Kathenau (juni 1922) utgick. E. blef på nyåret 1923 häktad i Paching nära München och som fånge förd till Leipzig för att där inför riksrätten stå till ansvar för sin andel i Kapp-kuppen och sina senare stämplingar. v- S-g. *Ehrle, Franz, drog sig 1914 tillbaka från prefektposten vid Yatikanens bibliotek, men är fortfarande lärare i skolastikens historia vid påfliga gregorianska universitetet och professor i paleografi vid påfliga bibelinstitutet. Han har ytterligare utgett bl. a. "Specimina codicum latinorum vaticanorum" (jämte P. Liebaert, 1912). *Ehrlich, Paul, sedan 1911 verkligt geheime-råd (excellens), dog 20 aug. 1915 i Bad Homburg. I det genom donation af fru Franziska Speyer 1906 inrättade och tätt intill Institutet för experimentell terapi i Frankfurt belägna Speyerhaus, ett institut, som äfvenledes dirigerades af E. och uteslutande afsåg vetenskaplig forskning af i första hand E:s nya vetenskapliga planer, egnade han sig åt de snart berömda kemoterapeutiska experimenten. Alltjämt ledd af hypotesen om sidokedjeteorien, sökte han sammansätta kemiska medel, som skulle verka giftigare på lefvande smittor än på celler och safter hos djur och människor. Sådana medel, om de kunde sammanställas, borde med framgång kunna insprutas på smittade. Man borde på denna väg kunna nå en "inre desinfektion" af kroppens ädlare och ömtåligare delar, likasom man sedan länge med karbolsyra, sublimat o. a. haft en yttre desinfektion. E. väntade sig en "therapia sterilisans magna". På denna väg utexperimenterade han en mängd preparat, till dess att han 1910 i det 606:e nådde salvarsan och sedermera neosalvarsanet (se Salvars a n). E. erhöll 1908 medicinska Nobelpriset. Han var hedersled, af Sv. läkaresällskapet (1908) samt led. af Vet. akad. (1910) och Vet. soc. i Uppsala (1911). Af E:s arbeten må ytterligare nämnas Abhandlungen uler salvarsan (4 bd, 1911 -14) och Grundlagen und erfolge der chemotera-pie (1911). C.S-g. 'Ehrmann, F. E., dog 26 mars 1910 i Paris. "Ehrnrooth. - 3. J. K. E. dog 5 febr. 1913 i Helsingfors. - 5. Leo Reinhold E., af en annan ätt än den föregående, politiker, affärsledare, f. 10 mars 1877 i Helsingfors, blef student 1894 och juris doktor 1906, var protokollssekreterare i senatens handels- och industriexpedition samt föredragande i arbetarfrågor 1906-12 och föreståndare för Finlands kommuners centralbyrå 1912-17. Han deltog i landtdagarna 1904-05 och 1905-06 samt efter representationsreformen, vald af Svenska folkpartiet, i landtdagarna 1907-09. 1913-22 var han ordf. i Helsingfors' stads socialnämnd och är sedan 1923 ordf. för stadsfullmäktige. Såsom ensam svensk representant inträdde han i senaten efter revolutionen 1917 och blef chef för handels-och industriexpeditionen, men afgick jämte de öfriga kvarlefvorna af regeringen i nov. s. å. E. var legationsråd vid finländska beskickningen i Berlin maj-aug. 1918 och t. f. utrikesminister en kort tid 1919. Som handels- och industriminister var han medlem af K. Castréns ministär april-aug. 1920. E. var verkställande direktör i Finska sågverksförbundet 1917-18 samt generaldirektör för Finska pappersindustriens centralkontor 1918-21 och för Finska träförädlingsindustriernas centralförbund 1919-21 samt är sedan 1921 direktör i Helsingfors' aktiebank. 5. T. C. Éibar [ä'jbar], stad i spanska prov. Guipuzcoa, 63 km. v. om San Sebastian. 10,121 inv. (1911). Tillverkning af vapen, särskildt damaskerade, och andra metallvaror. Eichhorn [a7 jchhårn], Emil Gottfried Hermann von, tysk militär, f. 13 febr. 1848 i Breslau, ingick april 1866 vid 2:a gardesregementet till fot och deltog med detta i kriget med Österrike 1866. I kriget 1870-71 var han officer vid 2:a gardeslandtvärnsregementet. Mellan truppen