Ehle, Nils Herman Nilsson-E. Se Nilsson-Ehle. Ehlers, Edvard Lauritz, dansk läkare, f. 26 mars 1863 i Köpenhamn, blef 1891 med. doktor på afh. Ekstirpationen af den syfilitiske initiallcesion, studerade 1893--1909 vid skilda tillfällen på olika trakter af jorden spetälskan och experimenterade sedan 1921 framgångsrikt med ett nytt medel (vis-mut) mot syfilis. E. var 1906--11 ledare af Frederiks hospitals och Rigshospitalets klinik och är sedan 1911 öfverläkare vid Kommunehospitalet. Han är ordf. i Dansk förening til könssygdom-menes bekaempelse (sedan 1913) och i direktionen för Welanderhemmen. Han har deltagit i det kommunala och politiska lifvet (vänsterman). 1900--14 var han hufvudredaktör för den internationella tidskr. "Lepra". Ehrenberg [-bark], Victor, tysk rättslärd, f. 22 aug. 1851 i Wolfenbüttel, blef 1876 juris doktor i Göttingen, 1877 docent där och 1882 professor i Rostock, återvände 1888 till Göttingen som professor samt flyttade 1911 till Leipzig, där han alltjämt bekläder professur i tysk civilrätt och rättshistoria, handels- och försäkringsrätt m. m. samt förestår institutet för försäkringsvetenskap. Han är en högt ansedd författare, särskildt på handels- och försäkringsrättens område (Beschränkte haftung des schuldners nach see- und handelsrecht, 1880, Die riickversicherung, 1885, Die verantwortlichkeit der versicherungsgesellschaft fur ihre agenten, 1892, Versicherungsrecht I, 1893, ingår i K. Bindings "Systematisches handbuch der deutschen rechtswissenschaft", Das "interesse" im versicherungsrecht, 1915 m. fl. afh.). Han är ock utgifvare af det stora verket "Handbuch des gesamten handels-rechts" (började utkomma 1913). Måg till R. v. Jhering (se denne), har E. (1894) utgett dennes "Vorgeschichte der indoeuropäer" och är en af utgifvarna af tidskr. "Jherings jahrbiicher fur die dogmatik des biirgerlichen rechts", i hvilken han själf offentliggjort flera afhandlingar. C. G. Bj. *Ehrenberg, Richard, dog i dec. 1921 i Rostock. Hans tidskrift "Das Thünenarchiv" fick snart till officiell titel "Archiv fur exakte wirtschaftsforschung". *Ehrenheim. -- 2. P. E. dog 20 mars 1918. Han skref Några minnen (1916). Ehrenpreis [erenprajs], Markus, rabbin, författare, f. 27 juni 1869 i Lemberg, Galizien, filos, doktor i Erlangen 1895, därefter rabbin i Djakovår och Esseg, Slavonien, blef 1900 öfverrabbin i Bulgarien och 1914 i Stockholm. Han har författat bl. a. afh. EmanationsleJire der kabbala des i3. jahrhunderts, skrifvit essayer på hebreiska, ty., sp. m. m. samt (jämte A. Jensen) redigerat skriftserien "Nationernas bibliotek. Skildringar av land och folk" (bulgarerna och polackerna 1918, judarna 1920, ukrainerna 1921) och sedan 1920 "Judiska litteratursamfundets skriftserie", hvaå ingår den af E. tills, med R. Josephson utg. samlingen "Nyhebreisk lyrik" 1870--1920. *Ehrenreich, J. E. L., föddes 1722. *Ehrenschiöld, Nils, har lämnat stoff till ett treaktsskådespel af kapten E. von Horn, hvilket 1910 uppfördes på Sv. teatern i Stockholm. *Ehrenstam. Släkten utdog 1920. *Ehrenstrahl. 1. D. K. E:s Kurzer unterricht utgafs 1918 af G. M. Silfverstolpe. Några af hans taflor finnas återgifna i art. Hedvig Eleonora, Karl, sp. 962, och Karusell. Ehrenstråle, Helena Maria, sondotter till den i hufvudarbetet omnämnde D. Ehrenstråle, skaldinna. Se Linnerhielm. *Ehrenström. 1. J. A. E. Det rätta porträttet af honom är här infördt, i st. f. det i hufvudarbetets art., hvilket däremot framställer J. Fr. Aminoff (se denne). Bägge porträtten äro tagna efter den enda kända källan för dessa mäns konterfej, näml. J. Pichlers kopparstick efter Bertons målning, som framställer dem båda jämte G. M. Armfelt, inbegripna i öfverläggning. Tillfogade namnunderskrifter på kopparsticket äro omkastade, hvilket föranledt ovisshet och misstag på mer än ett håll. -- 2. Marianne E. Se H. Schück, "Den sista gustavianska hovdamen" (1919), och A. Blanck i "Anna Maria Lenngren" (1922), där skalden Leopolds svärmeri för henne och dikter om henne behandlas. Ehrensvärd. Om Samfundet Ehrensvärd se d. o. Suppl. 3. K. A. E. Hans Brev utgåfvos 1916--17 i 2 bd af Gunhild Bergh. 8. Karl August E., grefve, son till E. 7, sjömilitär, f. 16 sept. 1858 på Tosterup, Kristianstads län, blef underlöjtnant vid flottan 1878, kommendör 1905, konteramiral 1910 och Viceamiral 1917. Han kallades vid den partiella ministerkrisen i dec. 1907 till statsråd och chef för Sjöförsvarsdepartementet i Lindmans ministär samt innehade denna befattning intill juni 1910, då E. afgick, närmast på grund af, att riksdagen ej beviljade begärda anslag för nybyggnad af örlogsfartyg. 1910--16 var E. stationsbefälhafvare i Stockholm, 1916--18 inspektör af flottans öfningar till sjöss, 1919 högste befälhafvare för kustflottan och senare s. å. befälhafvande amiral och stationsbefälhafvare i Karlskrona. Han blef 1892 led. och 1908 hedersled. af Örlogsmannasällskapet samt 1905 led. af Krigsvet. akad. E. var led. af kommittén för mariningenjörkårens omorganisation (1904) och är ordf. i flottans pensionskassas direktion (sedan 1919) m.m. 9. Johan Jakob Albert E., grefve, den föregåendes broder, diplomat, f. 9 maj 1867 i Göteborg, blef filos. kandidat i Lund 1887 och juris doktor 1895 på afhandlingen Om verkan af utländsk straffdom i straffrättsligt hänseende. Han blef 1903 assessor i Svea hofrätt, 1905 expeditionssekreterare i Civildepartementet och var febr. 1906--juni 1908 kabinettssekreterare i Utrikesdepartementet. E. blef envoyé i Bruxelles och Haag juni 1908, i Washington okt. 1910 och var minister för utrikes ärenden i den andra ministären Staaff okt. 1911--febr. 1914. Han var därefter envoyé i disponibilitet och anlitades som sakkunnig angående fideikommissbestämmelser, blef aug. 1915 t. f. envoyé i Bern