501 Eldh-Eldrörspanna 502 motståndarens skyddsrum, blockhus, kulsprutenästen o. s. v., när intet annat medel härför kunde användas. Eldgranatens bränntid var omkr. l minut med en eldstråle af omkr. 2 m. längd under utveckling af en ytterst intensiv hetta (omkr. 3,000° C.). Jfr Eldbomb och Eldspruta. Suppl. II. J-dt. *Eldh, K. J., har under de senast gångna åren utfört en serie monumentala verk af betydenhet, bl. a. Olof Rudbeck (byst i Uppsala, 1909), Lekande gossar (reliefer i sandsten i Östermalms läroverk, 1910), Ungdom (statygrupp i brons, fig. 2, 1911, skänkt till Nationalmuseum af A. Zorn; 2 ex. i Norge, l i Zorns samling, Mora), Flicka med näckrosor (fontänfigur, brons, 1912), general V. Balck (byst i brons, Stadion, 1913),7.TÄam(byst, Huskvarna, 1914), monument öfver Gunnar Wennerberg (statyett, 1910, i Göteborgs museum, staty i Minneapolis, af täckt 1915, ett annat exemplar på Djurgården, aftäckt 30 april 1916, Fig. 1. Karl Eldh. (I bakgrunden skymtar gipsmodell till sittande Strindbergsstaty.) Fig. 2. Ungdom, grupp i brons af K. Eldh. (Efter gipsmodellen.) Wennerbergs byst i Lidköping 1915, ett ex. i marmor, Nationalmuseum, inköpt 1919), K. Staaff (byst, brons, i Riksdagshuset, 1918, i sandsten, uppställd vid Adolf Fredriks kyrkogård 1921) och Knut A. Wallenberg (byst i Stockholms stadshus 1923). Bland hans arbeten äro dessutom att nämna statyn Moder (1903; i brons på Upplands nations gård, Uppsala, 1913), Flickstaty (gips, 1912, i Nationalmuseum) och en monumental fontän med kvinno- och barnfigurer i hög relief (sandsten, uppställd vid Birgerjarlsgatan i Stockholm 1921) och senast 3 allegoriserande statyer, Aug. Strindberg, Gustaf Fröding och Ernst Josephson, beställda af en privatperson och afsedda för stadshusets i Stockholm trädgårdsanläggning. Gipsmodellerna (utförda 1922) väckte starka betänkligheter på grund af, att de tre figurerna voro framställda helt nakna. Utförda i marmor, uppställdes de 1923 på den afsedda platsen. Två af hans verk finnas afbildade i art. Konsten i skolan och Trollhätte kraftverk, fig. 1. G-g N. Eldkastare, detsamma som eldspruta (se d. o. C l \ buppl.). Eldkult, helighållande af elden. För den primitiva åskådning, hvilken betraktar äfven döda föremål och företeelser som i själfva verket lefvande varelser eller lifsverkningar (jfr A n i m a-tism. Suppl.), ligger det särdeles nära att anse elden som ett lefvande väsen. Om fornegypterna förmäler Herodotos, att de trodde elden vara ett slags djur. Särskildt inom de ariska eller indo-europeiska folkens tro och rit har eldkulten sedan en urtid intagit en framstående plats. Fornhin-duerna dyrkade i elden en gud, Agni, liksom äfven fornperserna däri sågo en gudomlighet, Åtar. Hos greker och romare utbildade sig ur härdeldens helighållande dyrkan af gudinnan Hestia (se d. o.) 1. Vesta. För en ännu fort-lefvande eldkult, om ock ej egentlig elddyrkan, äro parserna, de s. k. eldsdyrkarna (se Parsism), beryktade. Hvad germanerna beträffar, förmäler den äldste skildraren af denna folkstam, att de dyrkade elden (Vulcanus), och i senare tids folktro och sed såväl inom Europa i allmänhet som särskildt hos oss nordbor finnas åtskilliga drag, som synas tala om en eldkult. Sålunda får man t. ex. ej spotta i elden, ej släcka eld med orent vatten o. s. v. Särskildt framträder en tydlig eldkult i den i Bohuslän och vissa delar af Norge, till in på 1700-talet, i början af året firade eldborgsmässan, vid hvilken åt elden på hemmets härd bragtes mat-och dryckesoffer under uttalande af en tillönskan till honom om ett godt nytt år och en åkallan, att han icke under detta samma år måtte någonsin taga öfverhand i form af vådeld. Äfven såväl den romersk- som grekisk-katolska kyrkan ha bland sina riter inympat eldkult: den förra i kyndels-mässan (se d. o.), den senare i den på påskdagen i Heliga grafvens kyrka i Jerusalem firade s. k. eldfesten. De eldar, som vid vissa årshögtider tändas ute i det fria, äro mera att betrakta såsom medel än såsom mål för ritutöfning (jfr Våreldar). N. E. H. Eldledningsplats, artill., den plats, hvarifrån vid artilleriskjutning ett batteris eld ledes (se V ä r l d s-k r i g e t, sp. 263-264). G. af Wdt. Eldrörspanna. Se Ängpanna, sp. 1067.