66,000 och 220,000 volt, hvaraf 27 st. öfver 120,000 volt. De stora afstånden och betydande kraftbeloppen särskildt i den amerikanska västern ha framtvungit ett intensivt arbete på

Fig. 1. Hängisolatorkedjor.

utbildning af linjer och transformatorer för allt högre spänningar, i ändamål att möjliggöra ekonomisk kraftöfverföring öfver allt större distanser. Vid moderna kraftöfverföringar för mycket höga spänningar användas numera så godt som undantagslöst för ledningarnas upphängning s. k. hängisolatorer (fig. 1). Dessa utgöras af mer eller mindre skifformade porslinskroppar med en å öfverdelen anbragt metall- eller järnhylsa, försedd med på särskildt sätt utbildad upphängningsanordning, samt en under skydd af isolatorns mantel anbragt metall- eller järnbult. Flera dylika enheter kunna fasthakas i hvarandra, alltefter behofvet vid den förhandenvarande spänningen, och man har sålunda ett enkelt sätt att sammanbygga isolatorkedjor för spänningar inom vida gränser med användning af en gång utprofvade isolatorenheter, en i praktiken beaktansvärd fördel. Vid mycket höga spänningar uppstå betydande svårigheter på grund af s. k. coronabildning, en af ljusfenomen åtföljd direkt energiutstrålning från ledningen, hvilken under vissa omständigheter kan bana väg för öfverslag. Coronan utbildas starkast på spänningsförande ställen med skarpa kanter, resp. på trådar med liten krökningsradie. Af denna anledning användas i ställverk för mycket höga spänningar ofta rörformiga ledare i st. f. massiva sådana, och åt friluftsledningar ges i vissa fall på konstlad väg en större diameter (t. ex. genom användning af aluminiumkabel med stålkärna). Beträffande kraftlinjers konstruktiva utbildning i öfrigt har tendensen i samband med öfverföringsspänningens ökning gått i riktning mot större stolpafstånd med däraf följande kraftigare stolpar, allt i ändamål att minska antalet upphängningspunkter med däraf följande kostnadsökning. Ofta användas vid dylika linjer stolpar af olika slag, en lättare s. k. bärstolptyp för raklinjesträckor och en tyngre s. k. spännstolptyp, afsedd för linjens förankring å vissa mellanrum samt för sådana punkter, där ledningen afviker i starkare vinkel och större mekaniska påkänningar därför kunna väntas. Som material för kraftlinjestolpar används för lägre spänningar och lättare ledningar oftast trä, för högre spänningar och större spännvidder järn eller betong.

Fig. 2. Olika typer af högspänningslinjer: Trollhätte kraftverks ledningar strax ö. om Trollhättan; fr. v. stamlinjen Trollhättan--Västerås (132,000 volt), Skaralinjen (50,000 volt), Göteborgslinjen (50,000 volt).