Vid kraftlinjer för mycket höga spänningar spela atmosfäriska störningar ej samma stora roll som vid lägre, enär den isolationshållfasthet, som man måste ge ledningen med hänsyn till den höga ofverföringsspänningen, är tillräcklig som skydd mot de oftast förekommande öfverspänningarna. I samband med den fortgående ökningen af öfverföringsspänningarna har, företrädesvis i Amerika, utbildats en ny praxis vid anordning af transformatorstationer, bestående däri, att transformatorer med tillhörande ställverk placeras helt i det fria

Fig. 3. Tomelilla transformatorcentral (Sydsvenska kraft-a.-b.).

utan skydd af någon omgifvande byggnad (fig. 3). Motivet härför ligger i den kostnadsbesparing, som uppstår genom byggnadernas slopande vid de betydande utrymmen, som kräfvas för stationer på 100,000 volt och däröfver. Gifvetvis kräfves härvid förstärkt isolationshållfasthet hos ställverk och transformatorer, som måste fungera med full driftsäkerhet äfven i regn och snö, men man har funnit, att vid spänningar omkr. och öfver 100,000 volt är merkostnaden härför mindre än besparingen genom uteslutande af husbyggnaderna. Genom de mycket höga öfverföringsspänningarnas införande ha beredts möjligheter att praktiskt realisera kraftprojekt, som för blott några årtionden sedan skulle ha betraktats som fullständigt fantastiska. Som exempel må nämnas den storartade 1920--21 utarbetade planen att skapa ett "super power system" i östra delen af Förenta staterna genom att sammanslå ett stort antal bestående kraftnät i förbindelse med anläggning af ett antal nya kraftverk jämte högspända förbindelselinjer dem emellan. Detta system skulle omfatta omkr. 275 kraftstationer med en sammanlagd kapacitet af omkr. 8 mill. kw. Kraft skulle tillföras nätet från nya anläggningar vid Niagara och S:t Lawrencefloden och från ett antal nya ångcentraler på från 60,000 till 300,000 kw. hvardera; i dessa centraler skulle mindre enheter än 30,000 kw. ej ifrågakomma. Genom "the super power system" skulle den elektriska energien inom de östra staterna -- från Boston till Washington, resp. från Niagara till kusten, världens största industriområde -- kunna framställas till omkr. hälften af det pris, som den i genomsnitt f. n. betingar inom samma rayon. Sverige besitter genom sina vattenkrafttillgångar naturliga förutsättningar för betydande kraftindustri. Till väsentlig del genom statens egen byggnadsverksamhet, ledd af Vattenfallsstyrelsen, har också en rask utveckling på detta område kommit till stånd. Vid slutet af 1921 voro i Sverige utbyggda sammanlagdt omkr. 1,3 mill. hkr vattenkraft. I sina kraftverk Trollhättan, Porjus, Älfkarleby och Motala har staten skapat en rad mönsteranläggningar, som i vissa afseenden varit på sin tid banbrytande. Den högsta öfverföringsspänningen i Sverige är f. n. 132,000 volt, men högre spänningar torde framdeles komma till användning i samband med en tilltänkt kraftöfverföring i större skala från Norrland till mellersta Sverige (den s. k. norra stamlinjen, 220,000 volt). Särskildt efter Världskriget har frågan om ekonomisering med såväl vatten- som koltillgångar genom slopande af äldre, omoderna och oekonomiska anläggningar och upprättande af "super power systems" i stil med det ofvannämnda amerikanska, om ock i anspråkslösare skala, blifvit aktuell i flera länder, och det är därför intet tvifvel om, att kraftöfverföringstekniken har att emotse en ytterligare betydande utveckling. Jfr Vattenkraftverk. J. K-r. *Elektriska spårvägar. Elektriska stadsspårvägar ha under de båda senaste årtiondena praktiskt taget fullständigt standardiserats, och några uppfinningar af mera genomgripande betydelse ha under denna tid knappast sett dagen. Med afseende på vagnarnas storlek och anordning ha två skenbart motsatta tendenser gjort sig gällande, båda afseende förbättring af driftekonomien. Vagnar af den äldre typen, som skötas af två man, föraren och konduktören, ha utvecklats mot allt större enheter; där trafikfrekvensen är tillräckligt stor, går man alltmer öfver till större vagnar af boggityp. (En dylik, afsedd för Stockholms spårvägar och med en kapacitet af 62 personer,

Modern spårvagn för Stockholms spårvägar, boggityp, rymmer 62 pers.; vikt 20,5 ton, 4 motorer à 50 hkr.

visas af fig.) Å andra sidan ha för tillgodoseendet af smärre trafikbehof, där tvåmansbetjäningen ställer sig oekonomisk, företrädesvis i Förenta staterna utvecklats mindre s. k. enmansvagnar. Enmansbetjäningen underlättas genom införande af en del automatiska anordningar: tryckluftsbroms, från förarens plats manövrerad stängning af plattformsdörrarna och upplyftning af fotstegen m. m. (eng. safety cars). Afgiften erlägges antingen vid på- eller afstigningen vid passerandet af förarens plats. Enmansvagnarna ha i Amerika på få år nått betydande spridning och börja nu vinna terräng äfven i