Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Engelbrekts församling ... - Engelska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
589
Engelbrekts församling-Engelska litteraturen
S9Ö
E. ha aftäckts i Norberg 31 maj 1909 och i Falun 17
nov. 1919, hvarjämte R. Kleen 1920 donerade 150,000
kr. till Stockholms stad "för resande på lämplig
plats i hufvudstaden af en värdig fotstaty af E." Ett
skådespel "E." utgafs 1921 af Henrik Hedlund. Jfr
A. Lundegård, "Om E., Erik Puke och Karl Knutsson"
(1913), H. Schiick, "Minne af E. E." (i Svenska akad:s
"HandL", XXVI, 1914), och J. Paul, "Engelbrecht
Engelbrechtsson und sein kampf gegen die Kalmarer
union" (1921).
*Engelbrekts församling omfattar 9:e 1. Humlegårds-
och 28:e 1. Eriksbergsroten med tills. 25,552
inv. (1923). Engelbrektskyrkan är ett verk af
arkitekten L. I. Wahlman (se d. o.), som erhöll
första priset 1906 vid den i dec. föregående år
utlysta täflingen. Grundstenen lades 14 maj 1910,
och kyrkan stod färdig 1914. Jämte det där bredvid
belägna församlingshuset med kyrksal, boställsrum
m. m. har kyrkan ett dominerande läge och gör intryck
af att höra samman med granit-klippan, som den
växer upp ur. Den utgör ett af den moderna svenska
arkitekturens mest originella och kärnfulla alster,
gör med sin d j arf va resning och sin framför allt
i interiören fasta, slutna och enhetliga hållning
ett trots de relativt små måtten stort och mäktigt
intryck. Fri från all schablon, är kyrkan ett
fullt själfständigt verk. Dess skapare har gett
nya uppslag och löst dem med personlig och genial
fantasi. Bland konstnärer, som deltagit i exteriörens
och interiörens utsmyckning, äro främst att nämna
0. Hjortzberg (freskomålningar i koret), F. Månsson
(al seccomål-ningar i kupolen och flerstädes),
skulptörerna T. Strindberg (reliefer i stuck i
absiden m. m.), Artur Gerle och 0. K. Sundström
(granitskulptur). Kyrkans yttre är afbildadt i
art. Stockholm, pl. VI, och en del af dess inre i
art. Wahlman, sp. 336. Jfr tidskr. "Arkitektur",
1914, h. 2. G-gN.
*Engelbrektsvisan. Om en ny hypotes om denna visa se
Tomas, sp. 312.
*Engelhardt, B. von, dog 17 maj 1915 i Dresden.
Engelholm, fideikommissegendom. Se Ängelholm.
Engelholms tidning, morgontidning (sedan dec. 1917),
som utges alla hvardagar i Ängelholm. Tidningen
uppsattes af redaktören C. F. Blomberg (f. 1828,
d. 1878) och började utkomma l okt. 1867. Genom sin
humoristiska stil gjorde Blomberg tidningen känd
äfven utanför det egentliga spridningsområdet. 1880
öfvergick tidningsföretaget till stads- och
landsfiskalen Gustaf Paulsson (f. 1837, d. 1893),
som 1894 efterträddes som redaktör af S v e n P a l
m (f. 1865, d. 1909). Tidningens utgifvare är sedan
1909 Folke Gustaf Lennart Palm (f. 1887). Tidningen
utkom först två, från 1885. tre, från 1898 fyra
och utges från 1901 sex gånger i veckan. Tidningen
sättes sedan 1903 med sättmaskiner och tryc-kes sedan
1920 på rotationstryckpress (stereotypi) med 6- och
7-spaltigt format och i regel 6-12 sidor. Tidningens
spridningsområde omfattar utom Ängelholm företrädesvis
Bjäre, Södra och Norra Åsbo härad och Luggude härad i
Skåne och sydligaste Halland. Lokalredaktioner finnas
i Klippan (för af-läggaren "Åsbo häraders tidning")
och Höganäs (för afläggaren "Kullabygden") samt i
Åstorp, örkelljunga och Båstad. Postupplagan var
i mars
1923 8,450 ex., totalupplagan omkr. 11,000
ex. Prenumerationspriset är 12 kr. för år (1923).
"Engelmann. - 3. T. W. E. dog 20 maj 1909 i Berlin.
Engelmann, Georg, tysk-amerikansk läkare och botanist,
f. 2 febr. 1809 i Frankfurt a. M., d. 4 febr. 1884
i S:t Louis, Missouri, blef med. doktor i Wiirzburg
1831, utvandrade 1832 till Förenta staterna och var
praktiserande läkare i S:t Louis från 1835 till sin
död. E. var framstående deskriptiv botanist inom
nordamerikanska floran (t. ex. Cactaceae, Cuscuta,
Texas-floran m. m.). C. Lmn.
*Engels, Friedrich. Bland nya editioner af E:s
skrifter märkas "Gesammelte schriften 1852 bis 1862
von Karl Marx und Friedrich E." (af N. Kjasanov,
2 bd, 1917), "Engels’ Schriften der
friihzeit–––-1838-1844" (af G. Mayer, 1920),
"Vergessene briefe" (till J. Ph. Becker; 1921)
och "Briefwechsel mit K. Marx" (4 bd, 2:a uppl.,
1921). Jfr G. Mayer, "Friedrich E.", I (1920),
Max Adler, "E. als denker’ (s. å.), och E. Drahn,
"Friedrich E." (s. å.).
’Engelska litteraturen. Den epok af den
engelska litteraturen, som inom landet bär
namnet den viktorianska (the Victorian era],
började under 1880-talet att visa tecken till sin
upplösning. Enstaka af dess berömdaste författare
fortforo visserligen att vara verksamma (S w i n b
u r n e, d. 1909, Meredith, d. s. å., och den ännu
lefvande Hardy), men de hade upphört att påverka
de yngre till idéer eller framställningssätt. Det
försöktes på skilda håll att vinna nya utgångspunkter
för såväl lyriken som romanen och skådespelet. En
grupp författare med Walter Paters (se denne) lärjunge
0. W i l d e (se denne) i spetsen dref en romantisk
esteticism och vände sig till ett utvaldt, fåtaligt
publikum; en grupp, som utgaf "The yellow book"
(1894-97) och "Savoy" (1896), odlade under påverkan
af modern fransk litteratur såväl realismen som
symbolismen, i båda fallen afvog mot viktorianernas
moraliska känslor och romantiska idealism. Äfven
W. E. Henley (se denne) betecknar i viss mån en
ny ställning. Ännu verkar inom lyriken en skola af
äldre skalder, öfvergångsförfattare (poet" of the
transition), som på olika sätt ansluta sig till den
äldre engelska formtraditionen, ehuru mer eller mindre
oppositionella i åsikter och betraktelsesätt: Robert
Bridges (se denne. Suppl.), Edmund Gosse (se denne,
äfven i Suppl.), W. S. Blunt (se denne. Suppl.),
William Watson (se denne) och Arthur Symons
(se denne), som var en af symbolisternas ledare
och särskildt som kritiker haft stort inflytande,
m. fl. På samma sätt visa både romandiktningen och
dramat under 1890-talet nya ansatser, ett annat slags
kritik och en annan analys af lefnadsförhållanden och
karaktärer än förut. En obevekligt samhällskritisk
roman framträdde hos George Gissing (se denne) och
George Moore (se denne), medan Robert Louis Stevenson
(se denne) förnyade den historiska och fantastiska
romanen och icke bara genom sina exotiska skildringar
visade sig som en fiende till den religiösa och
samhälleliga konventionalismen. Den största och
mest öfverraskande nyheten i Englands litteratur
under 1890-talet var R u d y a r d K i p l i n g s
(se denne) framträdande. Med sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
