kunniga, 1920 års järnvägselektrifieringskommitté, 1920 års svagströmskommitté och Spetsbergssakkunnige. E. är äfven led. af styrelserna för Tekniska högskolan, Metallografiska institutet och statens profningsanstalt. Han är led. af Fysiogr. sällsk. i Lund (1920) och af Vet. akad. (1922). Han var 1906-07 ordf. i Svenska teknologföreningen och utnämndes 1922 till ordf. i Svenska industriens standardiseringskommission. E. har författat ett stort antal afh. och uppsatser, hvaraf många i "Teknisk tidskrift", för hvars fackafdelning för elektroteknik han var redaktör 1899-1906. Bland hans publikationer må nämnas Om röntgenstrålarna och därmed sammanhängande fenomen (1897), Den nya elektricitetslagen (1903), åtskilliga redogörelser för undersökningar vid Tekniska högskolans elektriska laboratorium, som under en följd af år förestods af E., Om profning af växelströmsmaskiner (1896-1906), Om driftsäkerheten vid högspänningsanläggningar etc. (1912), Om periodiciteten i de ekonomiska lagarna och därmed sammanhängande fenomen (1914), en afh., som väckt stor uppmärksamhet och hvari bl. a. framhålles, att ett påtagligt samband synes förefinnas mellan solfläckarnas periodicitet och växlingarna i prisindex, Om distributionsanläggningar för värme och kraft (1916), Den svenska vattenkraftens värde och konkurrensmöjligheter (1916) och Ingenjörsvetenskapsakademiens tillkomst, hittillsvarande verksamhet och föreliggande uppgifter (1921). För det af E. tills, med G. Dillner författade arbetet: Magnetic and electric properties of various kinds of sheet steel and steel castings tilldelades författarna af Iron and steel institute 1905 Carnegiemedaljen. E. har äfven skrifvit större delen af art. rörande elektriska frågor i Nordisk familjeboks 2:a upplaga. Fmn. Entebbe, ort. Se Uganda. Entembeni, en Helgelseförbundet tillhörig missionsstation bland sulukaffrerna i nordöstra hörnet af brittisk-sydafrikanska prov. Natal. *Entente. Uttrycket E. cordiale har i Frankrike med förkärlek användts om det utan formligt alliansfördrag rådande samförståndet mellan England och Frankrike efter uppgörelsen om gamla tvistefrågor 1904. Efter ett liknande aftal 1907 betecknades till 1917 England, Frankrike och Ryssland som "ententen". Om ordets senare betydelse se Trippelententen och Lilla ententen. Suppl. Enterologi (af grek. e'ntera, inälfvor, och lo'gos, lära), anat., läran om djurkroppens inälfvor. Jfr Splanchnologi. Entoblast, biol., liktydigt med entoderm. Se Cell, sp. 1386. Entoloma lividum, Bolmörtskifling l. Blek rödskifling, bot. Se färgplansch III till art. Svampar. Entomobryidae, zool. Se Hoppstjärtar. Entomognathus, zool. Se Rofsteklar, sp. 612. *Entomologi. - Om skogsentomologi se d. o. Entreprenadauktion (för statens räkning). Se Auktion. Suppl., sp. 370. Entreprenadskjuts. Se Skjutsväsen. Entymem, log. Se Enthymem. Enumerationsmetoden (af lat. enumeratio, uppräkning), jur., det sätt för angifvande af tillämpningsområdet för en lagbestämmelse, att - i st. f. att vissa allmänna kännetecken på de förhållanden, som skola falla under densamma, uppställas - en uppräkning af alla afsedda förhållanden (eller grupper af förhållanden) eger rum i lagen. Uttrycket används framför allt i fråga om lagen om K. M:ts regeringsrätt 26 maj 1909 (med åtskilliga senare ändringar), i hvars § 2 uppräknas under 18 moment med tillsammans 70 underafdelningar de olika slag af mål, i hvilka Regeringsrätten har att upptaga och pröfva anförda underdåniga besvär. Jfr Regeringsrätten, sp. 1212. C. G. Bj. *Envallsson. Hans förnamn voro Karl Magnus. Enwattslampa. Se Elektrisk belysning. Suppl., och Glödlampa. Suppl. En veneziansk komedi, lustspel i renässansstil af P. Hallström (se denne, sp. 1152), uppf. i Stockholm f. g. 1904. Enver pascha, turkisk militär och politiker, f. 1881 i Abana (vilajetet Kastamuni i Mindre Asien), blef 1899 officer vid infanteriet och 1902 kapten vid generalstaben, bekämpade med framgång 1905 grekiska och macedoniska upproriska band i vilajetet Monastir, anslöt sig s. å. till den ungturkiska rörelsen i Saloniki och deltog 1908 som ledare (jämte Niasi bej) i upprorsrörelsen i Macedonien, hvilken medförde statshvälfningen i juli s. å. I mars 1909 blef han (som major) militärattaché i Berlin, men vid turkiska motrevolutionens utbrott strax därpå reste han hem och tog en mycket verksam del i dennas undertryckande och sultan Abd-ul-hamids afsättning, hvarpå han återvände till Berlin. 1911 organiserade han folkkriget i Benghasi mot italienarna, hvilket dock icke fick något inflytande på Tripoliskrigets utgång. S. å. gifte han sig med sultanens brorsdotter, prinsessan Nadjié, hvilket blef af en viss betydelse för hans verksamhet som politiker. I jan. 1913 utförde han (jämte Talaat pascha) den kupp, hvarigenom den under tiden till makten komna reaktionära regeringen störtades (se Turkiet, sp. 425), hvarefter han, som stabschef vid 10:e armékåren och dennas verklige ledare, deltog i senare skedet af 1:a Balkankriget. Under 2:a Balkankriget var han, ehuru endast öfverste vid generalstaben, den verklige öfverbefälhafvare öfver turkiska armén, hvarmed han ryckte fram emot och (20 juli 1913) besatte (det af bulgarerna utrymda) Adrianopel. I jan. 1914 gjorde han sig själf till pascha (generalmajor), krigsminister och generalstabschef. Som sådan medverkade han, som var utpräglad tyskvän, i hög grad till Turkiets deltagande i Världskriget. Under detta förde han, som generallöjtnant och "vice generalissimus", öfverbefälet öfver Turkiets