611 Enzym-Enöreskassor stridskrafter, hvarvid det ofta kom till slitningar mellan honom och de tyske underbefälhafvarna, särskildt Liman v. Sanders. E. utöfvade som krigsminister en i vissa afseenden (särskildt beträffande härens utrustning) förtjänstfull verksamhet, men däremot synes han icke ha varit vuxen nämnda maktpåliggande chefsbefattning. Hans försök att som befälhafvare öfver 3:e armén på Kaukasiska fronten (dec. 1914-jan. 1915) vinna en afgörande seger öfver ryssarna misslyckades äfven, i det att turkiska armén blef. h. o. h. upp-rifven. I den inre styrelsen var E. nära nog enväldig och uppträdde som en hänsynslös despot. Efter sammanbrottet i okt. 1918 flydde han (öfver Odessa) till Tyskland. Af den nya turkiska regeringen dömdes han i juli 1919 till döden "in con-tumaciam". Hans senare öden äro delvis höljda i dunkel. Från Tyskland skulle han 1919 ha begett sig till Ryssland, under någon tid varit anställd vid Denikins armé och sedermera verkat "för understödjande af folkkriget" i Mindre Asien. 1920- 21 lär han ha varit direktör för det asiatiska departementet i sovjetregeringen i Moskva och som sådan i okt. sistnämnda år i Petrovsk uppträdt som ledare af underhandlingarna mellan sovjet och "de hvite" i Aserbeidjan. Sedermera skall han ha brutit med sovjet och öfver Turkestan begett sig till sovjetrepubliken Buchara, där han organiserat ett uppror mot sovjetstyrelsen. De upproriske besegrades emellertid af ett från röda armén utsändt detache-ment 4 aug. 1922 nära Baldjuan i östra Buchara, hvarvid E. lär ha stupat. H. J-dt. * Enzym. Ang. indelningen (sp. 670) måste tillläggas följande. 1. Hydrolyserande enzym: a) Proteolytiska enzym 1. proteinaser indelas numera efter den surhetsgrad (aciditet), vid hvilken de utöfva sin optimala verkan. Magsaftens pepsin erfordrar en surhetsgrad motsvarande omkr. 0,oi norm. saltsyra, under det att pankreaskörtelns trypsin och tarmens erepsin verka bäst vid ungefär neutral reaktion. Autolysen (se d. o. Suppl.) försiggår genom inverkan af en blandning af nämnda proteo-lytiska enzym. I anslutning till de proteolytiska enzymen behandlas nukleinsyrornis enzym, nuklea-serna (nukleotidaserna och nukleosidaserna) samt enzymet ureas och desamidaserna. b) Bland enzymen, som spjälka högre kolhydrat, äro amy-laserna, som angripa stärkelse, och glykogen de mest spridda och viktigaste. Cellulaserna, som spjälka cellulosa, förekomma endast i bakterier och svampar, c) och d) Enzym, som spjälka sammansatta sockerarter, äro mycket nära besläktade med dem, som angripa glykosider (se d. o.) och indelas i a-glykosidaser och /9-glykosidaser. Till de förra hör maltas, till de senare hufvudbeståndsdelen i emulsin. 2. De koagulerande enzymens verkan är i kemiskt afseende ännu ej klar; man hänför därför de ägghvitekoagulerande enzymen (chymosin och trom-bin) till proteinaserna, pektinasen, som koagulerar pektinämnen, till de kolhydratspjälkande enzymen. 3. Jäsningsenzymen (se Jäsning - alkoholjäsning, sp. 468 - och Z y m a s) äro ännu mycket litet bekanta. I zymaskomplexen ingå troligen många speciella enzym. Bland dessa är endast karboxylasen (se d. o. Suppl.) någorlunda defini- erad. I närmaste samband med jäsningsenzymen stå 4. Oxidations- och reduktionsenzymen samt ka-talasen. Bland de förstnämnda spela peroxidaserna (se O x i d a s e r) och reduktaserna den viktigaste rollen (Wieland, Thunberg). Att enzym verka som katalysatorer, är numera fullt fastställdt. De enzymatiska verkningarnas starka beroende af aciditetsgraden har särskildt framhållits af dansken S. P. L. Sörensen (se denne), som äfven angett utmärkta metoder att mäta aciditetsgraden. Många enzym behöfva, för att uppnå sin maximala verksamhet, dels salter, t. ex. koksalt, dels specifika aktivatorer; bland dessa senare är zymaskomplexens s. k. co-enzym det bäst studerade. - Inaktiveringen genom paralysatorer eller gifter ha noggrant undersökts af svenska forskare; genom mätningen af den mängd gift, som erfordras för att inaktivera en viss enzymmängd, har man för första gången kunnat draga slutsatser om enzymens ekvivalentvikter. - Renframställningen af enzym erbjuder särskilda svårigheter och är ännu ej i något fall fullt genomförd. Emellertid ha (1923) två enzym bragts till rätt höga renhetsgrader, nämligen peroxidasen genom R. Willstätter (se denne) och sackarasen. Reningsmetoderna bestå hufvudsakligen i fraktionerad fällning med alkohol, dialys samt adsorption på ämnen såsom kaolin, lerjord m. m. - Molekylarstorleken af det bäst undersökta hydrolyserande enzymet sackarasen (se d. o. Suppl.), är ungefär lika stor som de nativa ägghvitämnenas. Detta enzym innehåller en ägghvitkomponent, som hufvudsakligen betingar enzymets känslighet mot högre temperaturer och dess inaktivering genom vattenlösningens upphettning till 60°-80°, samt en grupp, som binder enzymets specifika substrat (rörsocker) och sedan spjälkar detsamma. n. E. En vintersaga (Winter's tale], skådespel af Shakspere (se denne, sp. 271), uppf. i Stockholm f. g. 1871 (med Swartz och fru Hwasser i hufvud-rollerna). *Enåker omfattar nu 9,792 har. 1,272 inv. (1923). *Enänger. 1. Socknen omfattar 29,850 har med 2,800 inv. (1923) och bildar nu eget pastorat i Sundhede kontrakt, Uppsala stift. E. har äfven hamn och lastageplats vid Enångersviken af Bottniska viken, hvarest 1920 i grundpenningar upp-buros 336 kr. - 2. Tingslaget ingår nu i Söderhamns fögderi samt omfattar sockrarna E., Nian-fors och Njutånger. 52,550 har. 6,903 inv. (1923). Enångersviken, bukt af Bottenhafvet i Enångers socken, Hälsingland, innanför Agön och Korsholms udde. Den inre egentliga E. har en längd af 10 km. och en bredd af 1/2-3 km. V. om densamma ligger Enångers kyrka. O. Sjn. *Enärsfrivillig. I sammanhang med värnpliktens afskaffande i Tyska riket och Österrike har denna inrättning upphört, hvilket äfven är förhållandet i de flesta öfriga stater, där den förekommit. C. O. N. *Enåsa kapell. Se H a s s l e, Berg a, Färed och Enåsa kapell. Suppl. * Enöreskassor. Stockholms läns enöreskassa, för hvilken K. M:t fastställde reglemente 10 maj 1889, har en tillgång af omkr. 80,000 kr. Uppsala läns enöresfond förvaltas enl. Arméförvaltningens kung.