Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Essendon ... - *Estland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ytförhållanden. E. utgör västra kanten af den
stora Sarmatiska slätten, hvilken sträcker sig
från Ural till Östersjön. Dock finnas i E. äfven
kuperade områden, t. ex. i nordöstra delen af forna
guv. Estland, där i kretsen Wesenberg (estn. Rakwere)
Emomägi når 168 m. ö. h., och i södra E., där i
kretsarna Dorpat, Werro och Petschur höjderna nå mer
än 300 m. ö. h.; så t. ex. når Munamägi i Werro 324
m. ö. h. Dorpat-Werro-platån sänker sig västerut ned
mot Rigabukten med dess flacka och sandiga stränder,
medan nordestniska höglandet som brant glintlinje
(delvis 50 m. hög) stupar ned mot Finska viken.
I geologiskt afseende bildar Nord-E. en kalkplatå
(silurisk formation) med ett tunt humuslager, medan
Syd-E. hör till devoniska formationen och här och
där genomdrages af blockmoräner.
Sedan den själfständiga republiken E. upprättats,
har landet flitigt undersökts med hänsyn till sina
naturliga resurser. Därvid har man längs järnvägen
Narva–Reval påträffat värdefulla, mycket oljerika
skifferlager. Denna skiffer kan användas som bränsle
å lokomotiv, i cementfabriker och smedjor och
används med framgång i flera industriella företag
som ersättning för stenkol. Särskildt stort värde
tillmätes åt de i skiffern förekommande oljorna;
staten har visat stort intresse för dessa oljors
utvinnande. Förekomsten af oljerik skiffer tyder på
tillvaron äfven af petroleum, hvarför man på ön Dagö
företagit borrningar, hvilkas resultat dock ännu
är ovisst. Dessutom finnas vid stranden af Finska
viken rika fosforitlager, med hvars exploatering
början gjorts. I det nyförvärfvade området Isborsk
(estn. Irboska) voro rika gipsfyndigheter kända
och bearbetade redan under ryska tiden. I s. är
landet fruktbart omkring Fellin (estn. Wiljandi)
och Dorpat. I E. odlas korn, råg, hafre, lin,
hvete, bohvete och potatis, som i mycket stor
utsträckning odlas i norra delen af E. i och för
sprittillverkning. Det mildare hafsklimatet möjliggör
fruktodling, särskildt vid hafskusterna. E. är rikt
på torfmossar, i synnerhet i kretsen Pernau.
Floder och sjöar. I Finska viken utfalla: 1)
Floden Narova med betydande (upp till 60,000 hkr),
6 m. högt vattenfall, hvarmed drifvas stora linne-
och bomullsspinnerier, väfverier och klädesfabriker
("Krähnholm-manufakturer"). Floden är segelbar
några km. från hafvet upp till staden Narva
samt äfven nedåt från sjön Peipus. 2) De icke
segelbara åarna Kunda, Jägala (Jaggowal), Piirita
(Brigitten), Keila (Kegel), den sistnämnda med ett
vackert vattenfall. I Östersjön utfalla Kasari-jôgi
(Kassargen), i Pernaubukten Pärnu jôgi (Pernau),
som är segelbar omkr. 8 km. från mynningen. I
Peipus utfalla Ema jôgi (Embach), som kommer från
Wirtsjärw och är segelbar, samt Woo l. Wôhandu jôgi,
hvilken af forntidens ester ansågs helig. I E. finnas,
särskildt i s., många insjöar. Störst är Peipus med
sin sydliga fortsättning Pskov-sjön; midt igenom dem
går estländsk–ryska gränsen. V. om Peipus ligger
E:s näst största insjö, Wirtsjärw, som förbindes
med Peipus genom Ema jôgi. Synnerligen naturskön
är Pühajärw ("Helgasjön"), 40 verst s. om Dorpat;
för sin fiskrikhet utmärker sig Saadjärw, n. ö. om
Dorpat. Nämnas bör äfven Ulemiste-järw vid Reval, som förser staden Reval
med vatten.
Öar. Till E. höra många större och mindre öar i
Östersjön. De största äro Ösel (estn. Saaremaa),
Dagö (estn. Hiiumaa), Mohn (estn. Muhu), Ormsö
(estn. Wormsi), Kihnu, Nargö (estn. Naissar), Nuckö
(estn. Noarootsi; nu halfö) och i Rigabukten Runö
(estn. Ruhnu).
Folkmängden i republiken uppgår enl. folkräkning
i dec. 1922 till 1,110,538 pers., hvaraf 1,020,584
ester samt (afrundadt i jämna tusental) 58,000 ryssar
(företrädesvis i de nyförvärfvade områdena), 16,000
tyskar (företrädesvis i städerna), 7,000 letter och
6,500 svenskar. Af befolkningen äro 523,981 män
och 586,557 kvinnor. Folkmängdstätheten är 23,4
på 1 kvkm. I städerna bo omkr. 301,000 pers., de
öfriga på landsbygden. Befolkningen är i E. mycket
enhetlig, och de etnografiska minoriteterna förete
mycket låga procenttal. Likväl var tills för kort tid
sedan den fåtaliga tyska öfverklassen den rådande,
utrustad med omfattande gamla företrädesrättigheter
och i besittning af öfver hälften af den fasta
jordegendomen. Till 1816 i guv. Estland och till
1819 i guv. Livland rådde den tunga lifegenskapen för
esterna, hvilken under svenska väldets tid (1561–1721)
genom svenska regeringens ingripande i hög grad
lindrats. Men efter freden i Nystad (1721) gaf ryska
regeringen fria händer åt den feodala tyska adeln,
som under Reinhold Patkuls ledning vändt sig från
Sverige och gett sig under Ryssland, och lifegenskapen
antog då svåra former. En följd däraf blef, att af
folkbildningen, som under svenska väldet företett
en god början, föga återstod. Omsider gaf kejsar
Alexander I, därtill påverkad af några frisinnade
livländska adelsmän, folket personlig frihet. Då
emellertid adeln genomdref, att den skulle få
behålla all jord som sin egendom och att de estniske
bönderna skulle kunna få jord till odling endast
genom fri öfverenskommelse med de adlige jordegarna,
så försatte den ytterst tunga dagsverksskyldigheten
esterna i nästan sämre ekonomiskt läge än förut. För
folkskolorna, hvilkas kostnader efter frigifningen
1819 nästan uteslutande åhvälfdes bönderna, kunde
därför endast föga åtgöras. Först under Alexander
II, som 1861 afskaffade lifegenskapen i hela ryska
riket, infördes friare lagbestämmelser äfven
för esterna. Dagsverksskyldigheten upphäfdes,
arrendeafgifter infördes, och esterna fingo
tillåtelse att köpa sig gård och grund som arf
och eget. Själfständiga lägre domstolar infördes,
nya skollagar utfärdades o. s. v. Från dessa
reformer datera esterna sin verkligen fria tid,
då folkbildningen tog raskt uppsving (skolornas
förvaltning låg dock hufvudsakligen inom den adliga
landtdagens befogenhetsområde); folkskolundervisningen
blef nu i verkligheten, liksom redan tidigare
på papperet, obligatorisk, och inom kort funnos
i landet nästan ej alls några analfabeter. Ett
svårt bakslag drabbade skolundervisningen under
Alexander III:s regering, då befolkningens estniska
modersmål som undervisningsspråk förvisades ur
primärskolorna och ersattes med ryska språket. Under
de inre oroligheterna i Ryssland 1905–07 fann sig
emellertid ryska regeringen nödsakad att inrymma en
del rättigheter åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
