Ytförhållanden. E. utgör västra kanten af den stora Sarmatiska slätten, hvilken sträcker sig från Ural till Östersjön. Dock finnas i E. äfven kuperade områden, t. ex. i nordöstra delen af forna guv. Estland, där i kretsen Wesenberg (estn. Rakwere) Emomägi når 168 m. ö. h., och i södra E., där i kretsarna Dorpat, Werro och Petschur höjderna nå mer än 300 m. ö. h.; så t. ex. når Munamägi i Werro 324 m. ö. h. Dorpat-Werro-platån sänker sig västerut ned mot Rigabukten med dess flacka och sandiga stränder, medan nordestniska höglandet som brant glintlinje (delvis 50 m. hög) stupar ned mot Finska viken. I geologiskt afseende bildar Nord-E. en kalkplatå (silurisk formation) med ett tunt humuslager, medan Syd-E. hör till devoniska formationen och här och där genomdrages af blockmoräner. Sedan den själfständiga republiken E. upprättats, har landet flitigt undersökts med hänsyn till sina naturliga resurser. Därvid har man längs järnvägen Narva--Reval påträffat värdefulla, mycket oljerika skifferlager. Denna skiffer kan användas som bränsle å lokomotiv, i cementfabriker och smedjor och används med framgång i flera industriella företag som ersättning för stenkol. Särskildt stort värde tillmätes åt de i skiffern förekommande oljorna; staten har visat stort intresse för dessa oljors utvinnande. Förekomsten af oljerik skiffer tyder på tillvaron äfven af petroleum, hvarför man på ön Dagö företagit borrningar, hvilkas resultat dock ännu är ovisst. Dessutom finnas vid stranden af Finska viken rika fosforitlager, med hvars exploatering början gjorts. I det nyförvärfvade området Isborsk (estn. Irboska) voro rika gipsfyndigheter kända och bearbetade redan under ryska tiden. I s. är landet fruktbart omkring Fellin (estn. Wiljandi) och Dorpat. I E. odlas korn, råg, hafre, lin, hvete, bohvete och potatis, som i mycket stor utsträckning odlas i norra delen af E. i och för sprittillverkning. Det mildare hafsklimatet möjliggör fruktodling, särskildt vid hafskusterna. E. är rikt på torfmossar, i synnerhet i kretsen Pernau. Floder och sjöar. I Finska viken utfalla: 1) Floden Narova med betydande (upp till 60,000 hkr), 6 m. högt vattenfall, hvarmed drifvas stora linne- och bomullsspinnerier, väfverier och klädesfabriker ("Krähnholm-manufakturer"). Floden är segelbar några km. från hafvet upp till staden Narva samt äfven nedåt från sjön Peipus. 2) De icke segelbara åarna Kunda, Jägala (Jaggowal), Piirita (Brigitten), Keila (Kegel), den sistnämnda med ett vackert vattenfall. I Östersjön utfalla Kasari-jôgi (Kassargen), i Pernaubukten Pärnu jôgi (Pernau), som är segelbar omkr. 8 km. från mynningen. I Peipus utfalla Ema jôgi (Embach), som kommer från Wirtsjärw och är segelbar, samt Woo l. Wôhandu jôgi, hvilken af forntidens ester ansågs helig. I E. finnas, särskildt i s., många insjöar. Störst är Peipus med sin sydliga fortsättning Pskov-sjön; midt igenom dem går estländsk--ryska gränsen. V. om Peipus ligger E:s näst största insjö, Wirtsjärw, som förbindes med Peipus genom Ema jôgi. Synnerligen naturskön är Pühajärw ("Helgasjön"), 40 verst s. om Dorpat; för sin fiskrikhet utmärker sig Saadjärw, n. ö. om Dorpat. Nämnas bör äfven Ulemiste-järw vid Reval, som förser staden Reval med vatten. Öar. Till E. höra många större och mindre öar i Östersjön. De största äro Ösel (estn. Saaremaa), Dagö (estn. Hiiumaa), Mohn (estn. Muhu), Ormsö (estn. Wormsi), Kihnu, Nargö (estn. Naissar), Nuckö (estn. Noarootsi; nu halfö) och i Rigabukten Runö (estn. Ruhnu). Folkmängden i republiken uppgår enl. folkräkning i dec. 1922 till 1,110,538 pers., hvaraf 1,020,584 ester samt (afrundadt i jämna tusental) 58,000 ryssar (företrädesvis i de nyförvärfvade områdena), 16,000 tyskar (företrädesvis i städerna), 7,000 letter och 6,500 svenskar. Af befolkningen äro 523,981 män och 586,557 kvinnor. Folkmängdstätheten är 23,4 på 1 kvkm. I städerna bo omkr. 301,000 pers., de öfriga på landsbygden. Befolkningen är i E. mycket enhetlig, och de etnografiska minoriteterna förete mycket låga procenttal. Likväl var tills för kort tid sedan den fåtaliga tyska öfverklassen den rådande, utrustad med omfattande gamla företrädesrättigheter och i besittning af öfver hälften af den fasta jordegendomen. Till 1816 i guv. Estland och till 1819 i guv. Livland rådde den tunga lifegenskapen för esterna, hvilken under svenska väldets tid (1561--1721) genom svenska regeringens ingripande i hög grad lindrats. Men efter freden i Nystad (1721) gaf ryska regeringen fria händer åt den feodala tyska adeln, som under Reinhold Patkuls ledning vändt sig från Sverige och gett sig under Ryssland, och lifegenskapen antog då svåra former. En följd däraf blef, att af folkbildningen, som under svenska väldet företett en god början, föga återstod. Omsider gaf kejsar Alexander I, därtill påverkad af några frisinnade livländska adelsmän, folket personlig frihet. Då emellertid adeln genomdref, att den skulle få behålla all jord som sin egendom och att de estniske bönderna skulle kunna få jord till odling endast genom fri öfverenskommelse med de adlige jordegarna, så försatte den ytterst tunga dagsverksskyldigheten esterna i nästan sämre ekonomiskt läge än förut. För folkskolorna, hvilkas kostnader efter frigifningen 1819 nästan uteslutande åhvälfdes bönderna, kunde därför endast föga åtgöras. Först under Alexander II, som 1861 afskaffade lifegenskapen i hela ryska riket, infördes friare lagbestämmelser äfven för esterna. Dagsverksskyldigheten upphäfdes, arrendeafgifter infördes, och esterna fingo tillåtelse att köpa sig gård och grund som arf och eget. Själfständiga lägre domstolar infördes, nya skollagar utfärdades o. s. v. Från dessa reformer datera esterna sin verkligen fria tid, då folkbildningen tog raskt uppsving (skolornas förvaltning låg dock hufvudsakligen inom den adliga landtdagens befogenhetsområde); folkskolundervisningen blef nu i verkligheten, liksom redan tidigare på papperet, obligatorisk, och inom kort funnos i landet nästan ej alls några analfabeter. Ett svårt bakslag drabbade skolundervisningen under Alexander III:s regering, då befolkningens estniska modersmål som undervisningsspråk förvisades ur primärskolorna och ersattes med ryska språket. Under de inre oroligheterna i Ryssland 1905--07 fann sig emellertid ryska regeringen nödsakad att inrymma en del rättigheter åt