modersmålet, och revolutionsåret 1917 återinsattes detta i sina rättigheter i folkskolorna, hvarjämte estniskt undervisningsspråk enligt den furst Lvovs provisoriska regering aftrugade estniska autonomilagen infördes äfven i E:s mellanskolor och vid universitetet i Dorpat. Genom den tyska ockupationen 1918 upphäfdes till tyska språkets förmån öfvergående dessa det estniska språkets nyvunna rättigheter, men sedan hösten 1918 har dock estniska språket härskat i alla läroanstalter med undantag af de nationella minoriteternas skolor (tyska, ryska, svenska, lettiska, hebreiska), åt hvilka republiken E:s författning garanterar alla kulturella rättigheter. Kyrkliga förhållanden. Omkr. 4/5 af E:s inv. tillhöra den evangelisk-lutherska kyrkan och omkr. 1/5 den grekisk-ortodoxa. Författningen stadgar skilsmässa mellan stat och kyrka, och sålunda finnes i E. ej någon särskild statsreligion. Skilsmässan mellan stat och kyrka har emellertid ännu (1923) ej fullständigt genomförts, af det enkla skälet, att lagstiftningsarbetet ännu ej hunnit dit. Från 1 maj 1923 ha de världsliga domstolarna öfvertagit frågor om skilsmässa i äktenskap. Registrering af giftermål, födelser och dödsfall o. s. v. skötes än så länge provisoriskt af kyrkliga organ, ehuru i städerna redan finnas institutioner för borgerlig vigsel och annan registrering. För kyrkans underhåll betalar staten numera åt konsistorierna af bägge konfessionerna endast understöd, hvilka anses som godtgörelse för kyrkböckernas förande och skola upphöra, så snart staten är i stånd att öfvertaga dithörande verksamhet. Lutherska kyrkan har redan organiserat sig och skapat en provisorisk själfförvaltning, hvars grunddrag äro följande. Evangelisk-lutherska kyrkan är en fri folkkyrka och utgöres af enskilda kyrkoförsamlingar. Dessa fördelas på prosterier, och prosterierna bilda biskopsstiftet med en på lifstid af kyrkodagen vald biskop i spetsen. (Den förste biskopen, J. Kukk, invigdes 1922 af svenske ärkebiskopen N. Söderblom.) De enskilda församlingarnas förvaltningsorgan äro: a) kyrkostämman, som väljer präst och organist och är högsta instans inom den kyrkliga själfförvaltningen, b) kyrkorådet och c) församlingsföreståndaren, som väljes af kyrkorådet och är att anse som dess verkställande organ. Prosterier bildas af församlingarna enligt gammal historisk indelning. Som prosteriets representant fungerar prosterisynoden, hvilken är sammansatt af prästerna, klockarna-organisterna och 2 lekmän från hvarje församling, valda af dess kyrkostämma. Medlemmarna i prostsynoderna i hela riket sammanträda minst en gång om året gemensamt som kyrkodag. Kyrkodagen är kyrkans högsta lagstiftande korporation, och dess förhandlingar ledas af biskopen. Som kyrkodagens verkställande myndighet fungerar det af denna utsedda konsistoriet under biskopens presidium. Konsistoriet har 2 prästerliga och 2 lekmannaassessorer. -- I spetsen för grekisk-ortodoxa kyrkan (l. apostoliska kyrkan, som denna själfständiga estnisk-ortodoxa kyrka kallar sig) står en estnisk ärkebiskop, som i vissa hänseenden lyder under den allryske patriarken i Moskva. Äfven i denna kyrka har en församlingarnas egen själfförvaltning genomförts. -- Förutom dessa båda hufvudbekännelser finnas i E. åtskilliga sekter, såsom baptister, adventister o. s. v., men dessa sekter räkna ej särdeles många anhängare. Undervisningsväsendet. I E. finnas f. n. (1923) ett universitet i förening med veterinärinstitut i Dorpat, 84 mellanskolor (gymnasier, realskolor och lärarseminarier), 1,449 folkskolor och en mängd ny upprättade yrkesskolor, särskildt landtbruksskolor. Lagen stadgar på lägsta stadiet en enhetsskola, från hvilken eleverna efter genomgång af 6 folkskoleklasser direkt komma till mellanskolan, som ej längre har några elementarklasser. Denna skolreform håller ännu på att genomföras. Folkskolan är obligatorisk för alla och undervisningen där kostnadsfri; fattiga barn måste af kommunerna understödjas med kläder och skolmaterial. Skolorna underhållas af staten och kommunerna gemensamt. E:s finanser tillåta emellertid endast gradvis skeende utbyggnad af enhetsskolan. Lägre står folkbildningen i de nyförvärfvade områdena, där skoltvång förut ej förekommit och där analfabeternas antal måste mätas med rysk måttstock. Universitetet i Dorpat besöktes 1922 af 3,115 studerande af båda könen (däraf 2,507 ester, 234 tyskar, 169 ryssar, 135 judar, 25 letter och 15 svenskar); därtill kommo 221 "fria åhörare". Se vidare Dorpats universitet. Suppl. 1922 undervisades i folkskolorna 112,357 barn, i mellanskolorna omkr. 23,000. S. å. funnos 399 folkbibliotek, hvaraf 16 med öfver 30,000 band. I E. finnas 999 kulturella föreningar, däraf 454 jordbruksföreningar, 181 biblioteksföreningar, 155 bildningsföreningar, 81 sång- och musikföreningar, 56 ungdomsföreningar, 39 nykterhetsföreningar och 33 konst- och litteraturföreningar. De mest betydande kulturföreningarna äro Estniska lärda sällskapet vid Dorpats universitet (stiftadt 1838), Modersmålsföreningen där (Emakeele selts, bildad 1920), Akademiska historiska föreningen (1920), Estniska litteratursällskapet (Eesti kirjanduse selts, stiftadt 1907). Rikhaltiga folkloristiska samlingar finnas i Folkmuseet (Eesti rahwa museum) i Dorpat och Estniska museet (Eesti museum) i Reval. Det förstnämnda eger ett rikhaltigt estniskt bibliotek, hvaraf märkas arkivbiblioteket med öfver 35,000 bd äldre tryckta verk och en stor samling estniskt folkvisetryck. -- Högt utveckladt är E:s teaterväsen. Stora teaterbyggnader finnas i Reval ("Estonia"), Dorpat ("Wanemuine"), Pernau ("Endla"), Walk o. a. städer. Framstående äro teatrarna i Reval och Dorpat, som flitigt odla drama, opera och operett. Staten understödjer teatrarna med beaktansvärda summor. Jordbruket stod i E. redan på ryska tiden betydligt högre än i det egentliga Ryssland. Från Väst-Europa hade nämligen de adlige tyske storgodsegarna redan tidigt tillegnat sig rationella metoder för jordbruk och boskapsskötsel. Storgodsen omfattade öfver hälften af all odlad jord samt nästan alla skogar och tjänade som mönster för de mindre jordegarna, hvilka senare äfven trädde i direkt förbindelse med västligare länder och därifrån lärde sig kooperation i jordbruk, trädgårdsskötsel, mejerihandtering och boskapsskötsel. Världskriget och esternas därpå följande befrielsestrid afbröto öfvergående denna lefvande utveckling, och särskildt decimerades genom rekvisitioner nötkreaturs- och hästbeståndet. Äfven föranledde de