(1905), Ulrich, furst von Waldeck (1906), Simson (1910), Allés um geld (1911), Belinde (1912, be-lönt med f olk-Schillerpriset), Der frauentausch (1914), Zeitwende (1915), Die insel (1917), Der irrgarten (1918), Die nachseite (s. å.), Kleinselige zeiten (1920) och Das griine haus (s. å.). E. har äfven skrifvit noveller och romaner, essayerna Schattenbilder (3 bd, 1912-16) och Mein leben jur die biihne (1919). E. har blifvit jämförd med Lenz i skaplynne och sträfvan. Se arbeten af Wolff (1912) och Hagen (1913). Till sv. öfversattes 1920 ' 'Sällsamma historier';. B-n B. *Eulenburg [å'j-]. -- 2. Botho von E. dog 6 nov. 1912 i Berlin. -- 3. Philipp zu E. dog 17 sept. 1912 på slottet Liebenberg i Mecklenburg. Hans onåd 1907 vållades däraf, att det blef kejsaren bekant, att E. tillhörde en krets personer, hvilka offentligen utpekats som homosexuella. Dessa tillvitelser framställdes först af skriftställaren Maximilian Härden i tidskriften "Zukunft", och E. uppträdde som vittne i en mot denne af grefve Kuno von Moltke inledd ärekränkningsprocess, "Moltke-Hardenprocessen", därvid för egen del förnekande Härdens påståenden. Under rättegångens förlopp uppvisades som ytterst sannolikt, att E. därvid begått mened, hvarjämte han befanns ha sökt skriftligen locka ett annat vittne till liknande brott. Han blef därför häktad, och mot honom började 29 juni 1908 en rättegång för mened och andras förledande till detta brott, "E.-processen", som emellertid efter ett par veckors förhandlingar afbröts 18 juli, enär E. företedde läkarintyg om, att fortsatta förhör skulle på grund af hj ärtsvaghet medföra fara för hans lif. Undersökningsdomaren och allmänna åklagaren förklarade sig fullt öfvertygade om hans skuld, och vid målets återupptagande 1909 upplyste allmänna åklagaren, att nya försök att förleda vittnen till mened förekommit. E. hade under tiden mot borgen satts på fri fot, målet uppsköts, och alla senare försök att återupptaga processen strandade på läkarintyg om, att E. var oförmögen att inställa sig inför rätta. -- 4. August, grefve zu E., broder till E. 2, tysk hofman, f. 22 okt. 1838 i Königsberg, d. 18 juni 1921 i Berlin, blef 1868 kammarherre hos dåvarande kronprins Fredrik, 1890 öfverstehofmarskalk hos kejsar Vilhelm II och var 1907-18 preussisk minister för det kungliga huset samt tillhörde som sådan ända till kejsarens flykt till Holland dennes närmaste omgif-ning. 3. V. S-g. *Eulenburg [å'j-], Albert, dog 3 juli 1917 i Berlin. *Euler [å'j-]. 1. Leonhard E. Hans samlade arbeten, Leonhardi Euleri opera omnia, började 1911, under redaktion af F. Rudis, A. Krazer och P. Stäckel, utges i 3 serier (I. "Opera mathema-tica", II. "O. mechanica et astronomica", III. "0. physica. Miscellanea. Epistolse"). G. Ene-ström har utarbetat "Yerzeichnis der schriften L. E:s" (omfattande "Ergänzungsband" IV till "Jahresbericht der Deutschen mathematikervereini-gung" 1910, 1913). 2. H. K. A. S. von E.-Chelpin är icke den föregåendes ättling, men tillhör samma släkt som denne. Han har med stor flit och framgång fortsatt sin lärar- och forskargärning samt bildat en betydande vetenskaplig skola vid Stockholms högskola. Särskildt har han egnat sina studier åt de viktiga biokemiska företeelserna. Den största uppmärksamheten har han egnat den aikoholiska jäsningen och därpå inverkande omständigheter. En sammanfattande framställning däraf gaf han i Neuere forschun-gen ilber alkoholische gärung (i "Fortschritte der naturwissenschaftlichen forschung", bd 10, 1913) samt i Chemie der hefe und der alkoholischen gärung (jämte P. Lind-ner, Leipzig, 1916). Han har jämte sina lärjungar undersökt ljusets, temperaturens, aci-ditetens, oxidationsmedels, gifters och närsalters inflytande på enzym såsom i en serie afh. under den gemensamma titeln V b er die chemische zusammen-setzung und bildung der enzyme (n:r 1-15, 1910-17), i 4 afh. (gemensamt med docenten 0. Svanberg), Vber giftwirkungen bei enzymreaktionen (i "Fermentforschung" 1920) och i Dar-stellung hochaktiver saccharasepräparate (jämte Svanberg, 1919). Under de senare åren har E. också egnat mycket arbete åt undersökningen af de gåtfulla vitaminerna (se d. o.). E. har offentliggjort sina flesta arbeten i "Arkiv för kemi", i "Zeit-schrift fur physiologische chemie" och i "Biochemi-scho zeitschrift". Han har dessutom nedlagt sina egna vidsträckta erfarenheter äfvensom andras i en hel del monografier, såsom Växtkemi (I, 1907, II, 1908), Untersuchungsmetoden biochemischwichtiger lichtwirkungen (i "Handbuch der biochemischen arbeitsmethoden", Berlin, 1913), Allgemeine chemie der enzyme (Wiesbaden, 1910; eng. öfv. af Pope, New York, 1912), Chemie der enzyme (I, 1920, II, 1, 1922, München och Wiesbaden). E. invaldes i sv. Vet. akad. 1914. -- E. tjänstgjorde 1914-maj 1915 som officer i bajerska 1:a fältart.-reg. vid Somme och, efter en kortare utbildningstid som flygspanare, vid Cambrai (1915). Han deltog som spanare i 6:e stridseskaderns strider vid Verdun (sommaren 1916) och i 4:e arméns operationer i Flandern (sommaren 1917). Dec. 1916-febr. 1917 utförde han ett uppdrag i Turkiet. Vintern 1917-18 var han chef för en flygafdelning vid Douai och sommaren 1918 befälhafvare för en bombeskader i Lothringen. 2. S. A-s. *Eulysit, som förekommer tillsammans med järnmalmer i Södermanland (Tunaberg och Gillinge), Närke och Dalarna, har blifvit funnen också i Frankrike. Se J. Palmgren, "Die eulysite von Södermanland" (akad. afh., Uppsala, 1917). K.A.G. *Eumenes, zool. Se äfven Getingar, sp. 1083. Eumeninæ, zool., solitära getingar. Se Getingar. Eumolpus (Bromius, Adoxus) vitis = E. obscurus L., var. vitis auct., zool., en liten, 5-6 mm. lång, nästan helt svart skalbagge af blad-baggarnas familj (Ghrysomelidce), känd som ett i vissa trakter betydande skadedjur på vinrankan i Europas vinodlande länder. Skadan göres hufvud-