forladte Psyche, alla för solo, kör och orkester, äfvensom a-capellakörer) samt instrumentalstycken. Han var ordf. i Koncertforeningen (se Konsertföreningen, sp. 803) och i Samfundet til udgivelse af seldre dansk musik samt musikrecensent i "Illustreret tidende". E. F-t. Fabricius, Knud Frederik Krog, son till den i hufvudarbetet (sp. 1225) omnämnde Adam F., dansk historiker, f. 13 aug. 1875 i Aarhus, blef 1906 filos, doktor, 1909 underarkivarie i Kiksarkivet, 1916 professor i historia vid Köpenhamns universitet och 1918 inspektor (provst) vid Kegensen. F. är led. af Det kongelige danske selskab for fædrelandets historie og sprog. -- Bland F:s skrifter märkas En nordisk lensmands liv i det 15 :e århundrede (i "Hist. tidskrift", 1904), Gotländske forhold under Iver Akselsön Tot (i "Antikvarisk tidskr.", 1905), den förträffliga skildringen af Skaanes övergång jra Danmark til Sverige (2 bd, 1906), Griffenfeld (1910), Kongeloven (1920) och Kollegistyrets gennembrud og sejr 1660--1680 (i "Den danske centraladministration", 1921). F. har dessutom reviderat och till vår tid fortsatt sin faders "Illustreret Danmarks historie for folket" (2 bd, 1914-15) samt tillsammans med L. F. la Cour utgett Danske stormcend (1912). I dansk "Hist. tidsskrift", "Danske magazin" m. fl. tidskrifter har han publicerat uppsatser och utgett källskrifter till dansk historia samt utgett bd 3 af Troels Lunds "Bakkehus og Solbjerg" (1922). I "Dansk historisk fasllesforening" har F. verkat som sekreterare och redaktör af "Fortid og nutid" 1914-19, senare som ordförande. -- F. är lifligt skandinaviskt intresserad och har vid flera nordiska studentmöten spelat en ledande roll. E. N-nn. Fabriksindustri. Se Industri. *Fabrikslagstiftning. Yrkesfarekommittén (se d. o.) sökte i sitt 1909 afgifna betänkande skilja mellan fabriker och handtverk efter antalet arbetare och (antalet hästkrafter) använd maskinkraft. Denna osäkra gränslinje har i viss mån följts vid bestämmandet af tillämplighetsområde både för 1912 års arbetarskyddslag och 1919 års åttatimmarslag (se Åttatimmarsdag). Begreppet fabrikslagstiftning i socialpolitisk mening torde numera ha ersatts med det alltmer omfattande begreppet arbetarskyddslagstiftning, under hvilket fabrikslagstiftningen i denna mening numera ingår. Se därom Arbetarskydd. Suppl., Minderårig, Yrkesfara, Yrkeshygien och Yrkesinspektion. Se f. ö. Industri och därifrån hänvisade artiklar. Fabriksolja. Se Olivolja. *Facchinetti, oriktig form för Fachinetto. Fachinetto [faki-], släktnamn för påfven Innocentius IX (se d. o.). Fachoda, fransk namnform för Fashoda (se d. o.). Fackattaché. Se Attaché. Suppl. Fackeltåg. Se Fackla. Suppl. Fackelväxter, bot., svenskt namn på fam. Lythraceæ. *Fackförbund. I Sverige har under tiden efter storstrejken 1909 uppstått ett icke ringa antal nya fackförbund, hvarjämte en allmän omdöpning af de gamla företagits. F. n. uppgår de större fackförbundens antal till 44. Se vidare Fackförening. Suppl., sp. 715-716. *Fackförening. Redan under åren närmast före Världskriget undergick fackföreningsrörelsen i olika länder väsentliga förändringar. Världskriget och de därefter följande stora ekonomiska omhvälfningarna ha gifvetvis ej heller lämnat denna rörelse oberörd. Den omedelbara inverkan af kriget var otvifvelaktigt ett försvagande af den fackliga arbetarrörelsen, i synnerhet i de krigförande länderna, hvilket visade sig särskildt i kraftig nedgång i organisationernas medlemsantal, en naturlig följd af bl. a. de vapenföres inträdande i arméerna. Men dessutom medförde krigsförhållandena icke blott i de krigförande länderna, utan äfven i de neutrala en allmän tendens att söka utjämna tvisterna mellan arbetare och arbetsgifvare och hålla s. k. borgfred under de svåra tiderna. Om detta var fallet under krigets första del, så inträffade en fullkomligt motsatt rörelse under dess senare del och under den högkonjunktur, som kännetecknade den närmaste tiden efter krigets slut. Denna, senare starka uppåtgående rörelse i fråga om fackföreningarnas medlemsantal, har gjort sig gällande vid olika tidpunkter och i olika grad i skilda länder, men den allmänna tendensen är omisskännlig. Anledningen är uppenbar; det var högkonjunkturen på arbetsmarknaden och möjligheten att under konjunkturböljan med sammanslutningars hjälp höja lönerna, som gjorde, att under denna, liksom under alla andra högkonjunkturer, arbetarna flockades in i organisationerna. I England gick den fackliga arbetarrörelsen upp ifrån omkr. 2 1/2 mill. medlemmar 1910 till öfver 4 mill. 1913. Kriget medförde till en början en tillfällig tillbakagång, men redan 1915 och 1916 började siffrorna åter gå uppåt, och vid slutet af 1917 var medlemsantalet i de engelska fackföreningarna 5 1/2 mill. I början af 1920 beräknas medlemsantalet i de engelska fackföreningarna till omkr. 8 1/2 mill. 1892 anses fackföreningsmedlemmarna ha utgjort 20 proc. af de vuxne manlige engelske arbetarna, 1920 omkr. 60 proc. I Tyskland uppgick antalet fackföreningsmedlemmar 1910 till nära 3 mill.; 1913 hade denna siffra stigit till 3 1/2 mill., men under kriget var nedgången ända fram till 1917 mycket stor. I början af 1917 var icke mer än omkr. 1 1/2 mill. kvar af fackföreningarnas medlemsantal. Från denna tidpunkt gick det åter uppåt, och vid slutet af kriget hade man nått en något högre siffra än före krigets början. Sedermera skedde en väldig ökning i medlemsantalet, så att under 1919 detta ökades från 3,8 mill. 1918 till icke mindre än 9 mill., och 1920 uppgick det till öfver 11 mill. Den franska fackföreningsrörelsen har alltid varit svag både till omfång och i organisationsafseende, men också den har att uppvisa ett liknande kvantitativt uppsving, så att antalet organiserade arbetare, som under åren närmast före Världskriget var omkr. 1 mill., vid slutet af 1917 uppgick till 1 1/2 mill. och vid slutet af 1919 till omkr. 2 1/2 mill. I Amerika var fackföreningarnas medlemsantal vid slutet af 1913 omkr. 2 3/4 mill.; efter 1916 växte antalet ett par år med 1/2 mill. om året och efter 1919 ännu starkare, så att vid slutet af detta år de organiserade arbetarna utgjorde 5 1/2 mill.