Leone, i Väst-Afrika, omkr. 270 km. n. ö. om Freetown, nära gränsen till Franska Guinea. F. är viktigt som knutpunkt för flera handelsvägar, har stor handel med palmkärnor och kolanötter samt omkr. 6,000 inv. E. A-t. Falahiyeh, ort. Se Fellahieh. Suppl. Falangen, en af de sammanslutningar af unga svenska konstnärer, som under de senast förflutna åren utställt under olika gruppbenämningar. F:s första utställning i Stockholm egde rum hösten 1922. G-g N. *Fálat, Julian, polsk målare, f. 30 juli 1853 i Galizien, började som ingenjör, studerade därefter konst i Krakau, München och Rom, bodde från 1889 i Berlin och var 1895-1910 direktör för akademien i Krakau. Mycket mångsidig, har han med förkärlek målat landskap, ofta med jaktscener (Björnjakt i Ryssland 1892, Nationalgalleriet i Berlin). I akvarellen anses han ha sitt bästa område. G-g N. *Falbe-Hansen. V. A. F. var 1902-04 konstituerad direktör för Statens statistiska byrå och blef 1913 öfverdirektör för Försäkringsbolaget "Danmark". 1909 blef han kungavald landstingsman och var 1918-19 landstingsvald. -- 2. Ida Mariette Helene F., den föregåendes syster, litteraturhistoriker, f. 19 febr. 1849 i Odense, d. 23 sept. 1922 i Köpenhamn, vardt 1890 magister i nordisk filologi och var lärarinna. Hon var lifligt verksam för att utsprida kännedomen om svenska språket och litteraturen och utgaf en svensk-dansk ordbok (1912) m. m. P. E-t. *Falck, J. Ett hans porträtt af Karl X Gustaf meddelas i art. Karl, sp. 955. *Falckenberg, R., dog 1920. *Falcón. Staten omfattar nu 24,800 kvkm. med 128,255 inv. (1920). Hufvudstad är nu Coro. Falcon [få'lkon], vulkanisk ö bland Tongaöarna på 20° 20' s. br. och 175° 20' v. lgd fr. Gr., uppsteg öfver hafsytan 14 okt. 1885 efter ett vulkaniskt utbrott, försvann sedan en tid, men har åter dykt upp. *Falconet, É. M. "Correspondance de F. avec Catherine II (1767-1768)" utgafs 1921 af Louis Réau. Falenski, Felicyan, polsk skald, f. 1826, d. 1910. Se Polska litteraturen, sp. 1275. *Falerii. Om faliskernas språk se Italiens fornspråk, sp. 1066. Faleriska muren. Se Faleron. Suppl. Faleron (grek. PåfoiQov, lat. Phaléron och Phalerum), demos (kommun) i det forngrekiska landskapet Ättika och en inom samma demos ung. 5 km. s. v. om Aten vid den därefter uppkallade Faleriska hafsbukten belägen ort, hvilken i äldre tid gjorde tjänst som uthamn åt Aten. Den hade dock blott en öppen redd med ganska otillräckligt skydd mot västliga vindar. Sedan Aten på Themistokles' initiativ i Peiraieus erhållit en ny och starkt befäst hamnstad med förträffliga hamnar (se Peiraieus och Munychia), förlorade F. sin betydelse som hamnort, och den till tryggande af dess förbindelse med Aten uppförda Faleriska muren återställdes icke, sedan den vid Peloponnesiska krigets slut raserats af spartanerna. Ung. 3 km. längre mot v. ligger Nya F., en villastad och ett af atenarna mvcket besökt mondänt hafsbad med tillhörande anläggningar och genom en grenbana förbundet med järnvägen mellan Aten och Peiraieus. A. M. A. Faliskiska språket. Se Italiens fornspråk, sp. 1066. Falk, 1500-talsbenämning på ett slags kanoner af viss bestämd kaliber, olika i olika länder. *Falk (sp. 1302), Max, dog 10 sept. 1908. Falk, August Vilhelm, skolman, f. 26 dec. 1861 i Vadstena, 1881 student och 1893 filos, doktor i Uppsala, var 1888-90 och 1893-99 hufvud-lärare i matematik och fysik vid Beskowska skolan i Stockholm samt från 1893 biträdande föreståndare för denna skola. 1897-99 var han lärare i matematik för hertigen af Skåne. Efter lektorstjänstgöring i Nyköping 1898-1904 blef han sistnämnda år rektor vid realläroverket i Göteborg och förordnades 1909 till läroverksråd och led. af Läroverksöfverstyrelsen. Sedan han längre tider vikarierat som detta ämbetsverks chef, utnämndes han 1914 till öfverdirektör och ord. chef för detsamma. Då det 1920 sammanslogs med den för folkskol- och yrkesskolväsendet gemensamma Skolöverstyrelsen till en för hela skolväsendet gemensam centralmyndighet, Skolöverstyrelsen, blef F. chef för dess läroverks-afdelning och har sedermera äfven under längre tider bestridt generaldirektörsbefattningen. Under F:s ledning af det högre skolväsendet ha bl. a. betydelsefull tillväxt och utveckling af den kommunala mellanskolan egt rum. Särskildt har F. sökt befrämja de matematiska och naturvetenskapliga studierna. K. E. S-g. Falk. 1. Herman Otto F., sonson till den i hufvudarbetet, sp. 1300-01, omtalade H. A. Falk, jurist, ämbetsman, f. 26 juli 1869 i Norra Råda, Värmland, d. 24 dec. 1919 i Stockholm, blef juris kandidat i Lund 1894, tjänstgjorde sedan i och under Svea hofrätt samt i Kammarkollegium äfvensom 1898-1903 som sekreterare hos flera riksdagsutskott, blef sekreterare hos Försäkringsinspektionen 1903 samt innehade därefter åtskilliga förordnanden inom lagstiftningsarbetet. 1911 blef han ledamot i Justitiedepartementets lagafdelning och 1914 byråchef för lagärenden i samma departement; under tiden erhöll han fullmakt som revisionssekreterare (1911) och som häradshöfding i Kinds och Redvägs härad (1914). Han utnämndes till regeringsråd 1916. I Swartzska ministären (30 mars-19 okt. 1917) var han konsultativt statsråd. Efter ministärens afgång förordnades han att i den s. k. processkommissionen verkställa utredning om en rättegångsreform och utsågs 1919, kort före sin död, till kommissionens ordförande. I tryck föreligger af hans hand en omsorgsfullt utarbetad skrift, Om ideella föreningar, inledning till promemoria för föredragning... af förslag till lag om registrerade föreningar (1908). 2. Erik Valdemar F., den föregåendes broder, historiker, f. 18 febr. 1873 i Norra Råda, Värmlands län, 1912 filos, doktor i Uppsala, blef 1900 extra lärare vid Nya elementarskolan i Stockholm samt 1907 adjunkt och 1912 lektor vid Östermalms högre realläroverk. Han har skrifvit bl. a. Ferdinand Magellan och den första världsomseglingen (1899), Sverige och Frankrike 1632-1634 (1911), Geografisk läsebok I-IV (1910-17), Dantes uppfattning av stat och kyrka (1917), Lärobok i forntidens och medeltidens allmänna