sinnessjuka, där kommun ej har eget sjukhus eller del i sjukhus för sådana personer, hvarjämte kommun är skyldig att inrätta barnhem för sådana barn, som ej kunna förläggas i enskilda hem. I fall af behof är kommun jämväl skyldig att upprätthålla arbetsinrättning, vare sig ensam eller gemensamt med andra kommuner. Kostnaderna för fattigvården bäras af den kommun, där den understödde åtnjuter hemortsrätt; dock bidrar staten med kostnaderna för personer i åldern 16--55 år, hvilka minst 4 år före understödets beviljande vistats i annan kommun än den, där hemortsrätten åtnjutes, samt jämväl för sådan persons hustru och barn under 16 år. Erhållen fattigvård är den understödda eller den, som eger försörjningsplikt emot denne, skyldig att i mån af förmåga återbära i pengar eller genom arbete; dock må ingen kräfvas på ersättning för fattigvård under sin minderårighet. Den personella fattigafgiften har upphört. O. B-n. Fattigvårdsdistrikt. Enligt lag om fattigvården skall fattigvårdssamhälle, där ej dess fattigvård är af ringa omfattning, indelas i distrikt, hvart och ett stående under närmaste uppsikt af en led. af fattigvårdsstyrelsen. Till denna ledamots hjälp kan anställas därför skickade, inom fattigvårdssamhället bosatta män och kvinnor (vårdare), hvilka, om förhållandena så kräfva, kunna sammanslutas till särskilda distriktsstyrelser. E. P-i. *Fattigvårdsfullmäktige äro på landet beslutande myndighet i ett fattigvårdssamhälle, som består af flera kommuner och icke är så obetydligt, att beslutanderätten kan förbehållas fattigvårdsstämman. N. H. Fattigvårdsförbundet. Se Svenska fattigvårdsförbundet. *Fattigvårdsföreståndare, föreståndare för fattigvårdsinrättning, kan vara man eller kvinna, men därtill får ingen annan antagas än den, som eger nödiga förutsättningar för skötande af dylik befattning. Årliga utbildningskurser anordnas af Svenska fattigvårdsförbundet. N. H. *Fattigvårdsinspektör finns ej blott i Stockholm. Enligt lagen om fattigvården af 14 juni 1918 skall nämligen finnas en statens fattigvårdsinspektör, som tillika är chef för Socialdepartementets byrå för fattigvårds- och barnavårdsärenden. Denne leder fattigvårdskonsulenternas (se d. o. Suppl.) verksamhet, bereder samtliga de ärenden på fattigvårdens område, som ankomma på K. M:ts afgörande, samt verkar för fattigvårdens ändamålsenliga handhafvande inom riket i dess helhet. Särskildt åligger det honom att ha uppsikt öfver arbetshemmen. Han emottar anmälan om missförhållanden inom fattigvården och skall efter undersökning beifra dem. Genom resor i landets olika delar skall han göra sig förtrogen med tillståndet där i fattigvårdshänseende. -- 2. I Finland blef vid Socialstyrelsens inrättande 1917 tillsynen öfver fattigvården öfverförd till denna, hvari öfverinspektören för fattigvården inträdde som led. Vid Socialstyrelsens indragning 1923 öfverfördes dess uppgift i detta hänseende till Socialministeriets fattigvårdsbyrå, hvars chef öfverinspektören är. Under honom lyda numera 1 kvinnlig biträdande inspektör och 5 distriktsinspektörer (benämningen fattigvårdsinstruktör används ej längre). 1. E. P-i. 2. O. B-n. Fattigvårdskonsulent, en (efter ansökan) af K. M:t tillsatt tjänsteman, som med instruktion af 25 april 1919, inom sitt distrikt, hvilket bestämmes af K. M:t, är K. M:ts befallningshafvandes biträde i dess befattning med fattigvårdsförvaltningen inom distriktets kommuner och jämväl har att gå fattigvårdsstyrelserna, barnavårdsnämnderna och nykterhetsnämnderna till hända med upplysningar och råd. Han har fritt och obehindradt tillträde till samtliga distriktets fattigvårdsanstalter och tillgång till alla offentliga handlingar rörande fattigvården. N. H. Fattigvårdsreglemente antas af fattigvårdssamhället efter förslag af fattigvårdsstyrelsen och underställes K. M:ts befallningshafvande. Om denne andra gången ett förslag underställes icke anser sig böra fastställa det, hänskjutes frågan till K. M:t, som då utfärdar reglemente. Endast fattigvårdssamhällen af ringa omfattning och obetydligt antal understödstagare kunna befrias från förpliktelsen att ha reglemente. N. H. Fattigvårdsrote. Se Fattigvård (äfven i Suppl.). *Fattigvårdssamhälle. Se Fattigvård (äfven i Suppl.). *Fattigvårdsstyrelse. Se Fattigvård (äfven i Suppl.). *Fattori, G., dog 30 aug. 1908 i Florens. Fauchille [fåji'll], Paul Auguste Joseph, fransk folkrättslärd, f. 1858 i Loos-lès-Lille, dep. Nord, blef efter vunnen juris doktorsgrad lärare (maitre de conférences) vid Parisuniversitetets juridiska fakultet och avocat vid appellationsdomstolen i Paris. Han har uppsatt och utger den ansedda folkrättstidskriften "Revue générale de droit international public". Bland F:s många skrifter märkas Du blocus maritime (1882), La diplomatie française et la ligue des neutres de 1780 (1893), Le domain aérien et le régime juridique des aéro-stats (1901), Louis Fruchart, dit Louis XVII (1905) och Manuel de la Croix-rouge (1908). F. har dessutom utgett en reviderad 5:e uppl. af H. Bonfils, "Manuel de droit international public" (1908) och medverkat vid utgifningen af flera folkrättsliga aktsamlingar, t. ex. "Jurisprudence britannique en matière de prises maritimes" (1919). V. S-g. *Faucigny. Om Upphäfvandet af F:s militära neutralitet i samband med Versaillesfreden 1919 se Savojen. Suppl. Faulhaber, Michael, tysk kardinal, f. 5 mars 1869 i Kloster Heidenfeld i Bajern, var 1903-11 professor i gammaltestamentlig exegetik i Strassburg, 1911-17 biskop i Speier och är sedan 1917 ärkebiskop i Mtinchen; kardinal blef han 1921. F. har skrifvit bl. a. Die griechischen apologeten der klassischen väterzeit, I (1896), Zeitfragen und zeitaufgaben (1915; 5:e uppl. 1919) samt under Världskriget utgett fältpredikningar. Han har de senaste åren stundom framträdt äfven i bajersk politik. V. S-g. Fauna och Flora, populär tidskrift för biologi, uppsattes 1906 af professor Einar Lönnberg, som allt sedan dess varit dess redaktör och utgifvare. Tidskriften, som årligen utkommer i 6