att den finskspråkiga och svenskspråkiga befolkningens kulturella behof skola af staten enligt enahanda grunder tillgodoses. Folkskoleväsendet. Genom lag af 15 april 1921 infördes omsider allmän läroplikt i riket. Läroplikten afser 6-årig folkskolekurs samt fortsättningsundervisning. Frågan om den sistnämndas organisation är ännu under beredning. I folkskoldistrikt, där befolkningen har olika språk, skall, om minst 20 barn ha minoritetens språk som modersmål, undervisning för dem på deras modersmål beredas. För upprätthållande af sitt folkskoleväsen erhålla landskommunerna af staten 2/3, stadskommunerna 1/4 af de verkliga årsutgifterna. Eleverna böra erhålla gratis böcker och undervisningsmateriel. 1922 var antalet högre folkskolor på landsbygden 4,138 (däraf 479 svenska) med 232,198 elever (något öfver 20,000 svenska); de lägre folkskolorna voro 1,209 (däraf 441 svenska). 1920 undervisades i städernas folkskolor 43,327 barn (däraf 7,165 svenska). Folkskoleseminarierna äro sedan 1916 5-åriga. Staten har inrättat 4 lägre folkskoleseminarier (1 svenskt, i Vasa). Om F:s folkhögskolor se d. o. (äfven i Suppl.). Lärdomsskolor (allmänna läroverk). 1914 genomfördes mellanskoleidén i de flesta statsläroverk för gossar: till 5 mellanskoleklasser med afslutade kurser, men utan examen, ansluta sig 3 gymnasialklasser. I de sistnämnda är en viss linjedelning beaktad: mot en latinlinje med 6 veckotimmar per klass latin samt 4 timmar antingen franska (resp. ryska) eller fysik, kemi och teckning, svarar en reallinje utan latin med längre matematikkurs samt såväl det främmande språket som de nyss nämnda ämnena. Dock finns ett mindre antal klassiska lyceer med inalles 35 veckotimmar latin i kl. II--VIII samt 12 timmar grekiska i kl. VI--VIII. -- Statens flickskolor omorganiserades 1915: dels 9-klassiga, ledande till studentexamen, dels (de flesta) 6-klassiga mellanskolor. -- 1918 aflyftes det olidliga tryck, som undervisningen i ryska inom samtliga högre skolor utöfvat på läroplanen: nu är ryska i gosslyceernas högre klasser valfri mot franska. -- Privatskolornas ställning och rätt till statsunderstöd fastslogos i lag af 1919. -- Studentexamen består sedan 1919 af muntlig examen inför läroverkens lärare samt 5 skriftliga prof (modersmålet, det andra inhemska språket, matematik, främmande språk samt de reala ämnena), bedömda af en nämnd, bestående af representanter för universitetet och skolstyrelsen. För s. k. landtbruksläroverk finnas något olikartade studentexamensfordringar. -- 1920 funnos 45 finska och 18 svenska statsläroverk med resp. 10,228 och 3,990 elever samt 74 finska och 30 svenska kommunala och privata läroverk med resp. 11,259 och 4,810 elever; tills. 167 läroverk med 30,287 elever. Fackundervisningen. Den högsta jordbrukar- och forstmannautbildningen är fortfarande förlagd till Helsingfors' universitet. För den högre affärsmannautbildningen däremot finnas 1 finsk handelshögskola och Högre svenska handelsläroverket i Helsingfors. -- Genomgången mellanskola förutsätta de tekniska läroverken (1 finskt, af staten upprättadt, i Tammerfors, 1 svenskt, privat, i Helsingfors), handelsinstituten (bl. a. 1 svenskt i Helsingfors, 1 tvåspråkigt i Åbo) och högre landtbruksläroverken (bland dem 1 svenskt i Åbo). -- För dem, som genomgått högre folkskola, ha fackskolor i ökadt antal och ledande till allt flera banor öppnats; dock finnas ännu inom denna gren af undervisningsväsendet många brister. Universitet och högskolor. Utom Helsingfors' universitet (se d. o.), rikets enda statsuniversitet, och Tekniska högskolan (f. d. Polytekniska institutet i Finland) finnas Åbo akademi (se d. o.) och Åbo finska universitet (Turun suomalainen yliopisto). E-r P-n. Musik (sp. 299--301). Bland nyare finska tonsättare kunna ytterligare nämnas Otto Kotilainen (f. 1868), Axel v. Kothen (f. 1871), Aksel Törnudd (f. 1874), Toivo Kuula (1875--1918), Erik Furuhjelm (f. 1883), Armas Launis (f. 1884), Leevi Madetoja (f. 1887), Lauri Ikonen (f. 1888) och Ilmari Hannikainen (f. 1893). -- Raden af finska sångerskor kan utfyllas med namnen Jenny Spennert, Irma Tervani (Achté), Signe Liljequist, Pia Ravenna och Annikki Uimonen. Som barytonsångare har Helge Lindberg gjort sig ett namn. E. F-t. Teater (sp. 302). 1913 bildades Svenska teaterföreningen i Finland med syfte att kraftigare understödja inhemsk svensk skådespelarkonst. I Svenska teaterns i Helsingfors ledning inträdde 1916 en kursförändring, i det att den nyvalda styrelsen i större utsträckning än förut sökt finna användning för inhemska skådespelarkrafter. Sedan Finska operan, grundlagd 1873 af K. Bergbom, måst nedläggas 1879, fick man i årtionden nöja sig med föreställningar af italienska och ryska operatrupper och tillfälliga inhemska sammanslutningar (bl. a. af A. Järnefelt ledda Wagnerföreställningar), tills en ny finsk opera 1911 bildades af Aino Achté och Edvard Fazer. Till lokal åt denna uppläts 1918 f. d. ryska teatern. Operafestspel om somrarna höllos i Nyslott från 1911 på föranstaltande af Aino Achté. En finskspråkig folkteater (Suomalainen kansanteatteri), ambulatorisk i landsortsstäderna, bildades 1887 af skådespelaren Aug. Aspegrén, öfvertogs 1897 af ett aktiebolag och spelar sedan 1899 under namnet Landsortsteatern (Maaseututeatteri) hufvudsakligen i östfinska städer. Tammerfors fick egen teater 1904 och nytt hus till denna 1912. Samma stad har sedan 1905 äfven en arbetarteater, där mest dilettanter uppträdt. I Helsingfors finns utom Finska teatern en finskspråkig folkteater (Kansannäyttämö), grundlagd af skådespelaren K. Halme. Den 1898 i Helsingfors bildade svenska folkteatern öfvertogs 1907 af garantiföreningen för Svenska teatern och inrymdes i dennas teaterhus. En ständig svensk teater i Åbo finnes sedan 1894. E. F-t. Författning och förvaltning. F:s landtdag beslöt 27 nov. 1917 att öfvertaga den makt, som enligt förut gällande stadganden tillkommit kejsaren-storfursten, och uppdrog 6 dec. s. å. -- under godkännande af principen, att F. var en suverän republik -- åt den af landtdagen tillsatta regeringen att vidtaga åtgärder för utverkande af, att F:s politiska själfständighet blefve erkänd (sistnämnda dag har officiellt fastställts vara F:s "frihetsdag"). Sedan genom frihetskriget 1918 den ryska militären utdrifvits ur landet och "det röda