upproret" öfvervunnits, framstod som en af det oafhängiga rikets hufvuduppgifter det slutliga preciserandet och utvecklandet af dess på Regeringsformen af 1772 och Förenings- och säkerhetsakten af 1789 hvilande författning. Efter en växlingsrik och jämförelsevis häftig författningskamp antogs 21 juni 1919 af landtdagen en Regeringsform för F., som 17 juli s. å. vann den efter frihetskriget af landtdagen tillsatte riksföreståndarens sanktion. I. Område och statsborgarskap. I § 1 R. F. uttalas grundsatsen, att F. är en suverän republik (om republikens statsområde se ofvan, sp. 802). Rikets höghetsrätt öfver vissa af dess områden är i några afseenden inskränkt genom folkrättsliga bestämmelser. Ang. hithörande stadganden i konventionen af 20 okt. 1921 om Ålandsöarnas icke-befästande och neutralisering se Åland, sp. 995 (äfven i Suppl.). Den rätt till själfstyrelse, som medgetts åt landskapet Åland, är ställd under Nationernas förbunds garanti. I fredsfördraget med Ryssland i Dorpat 14 okt. 1920 har F. förbundit sig att iakttaga vissa inskränkningar med afseende på militära anläggningar och åtgärder i Petsamo och dess territorialvatten, å det s. k. Karelska näset samt å Ladoga och i denna sjö utmynnande floder. Åt Ryssland ha därjämte dels fiskerätt i F:s territorialvatten i Norra ishafvet, med motsvarande förmån för F. i ryskt territorialvatten där, dels ock fri transiteringsrätt öfver Petsamo till Norge och åter tillförsäkrats. Finländskt statsborgarskap tillkommer enhvar, som är född af finländska föräldrar, så ock kvinna af främmande nationalitet, hvilken ingått äktenskap med finländsk man. Medborgare i annat land kan af presidenten antas till finländsk medborgare, därest han 1) eger god frejd, 2) under de fem närmast föregående åren utan afbrott varit bosatt i F., 3) är i stånd att försörja sig och sin familj samt 4) är eller genom antagande till finländsk medborgare blir fri från sina förpliktelser som medborgare i annat land. Hustru och omyndiga barn till den, som antas till finländsk medborgare, följa mannen och fadern åt. Naturaliserad medborgare är icke i alla afseenden likställd med infödd; han är bl. a. ej behörig att väljas till republikens president eller utses till minister. Statsborgarskapet förloras därigenom, att den, som utvandrat och "satt sig alldeles neder att bygga och bo under främmande herrskap", af republikens president på ansökan befrias från sin trohetsplikt mot riket. Hustru till den, som utvandrar, förlorar sin medborgarrätt jämte mannen, minderåriga barn däremot, endast om de medfölja fadern utrikes; de kunna dock inom ett år efter myndigblifvandet återvända och erhålla då ånyo finländskt statsborgarskap. Kvinna förlorar sitt statsborgarskap genom gifte med utländsk man. II. Statens organisation. I § 2 R. F. utsäges, att statsmakten i riket tillkommer folket, som företrädes af riksdagen, samt fastslås, att den lagstiftande makten utöfvas af riksdagen i förening med republikens president, att högsta verkställande makten är uppdragen åt republikens president och att jämte denne för statens allmänna styrelse skall finnas ett statsråd, bestående af statsministern och nödigt antal ministrar, samt att domarmakten utöfvas af oberoende domstolar. Om statsmyndigheternas organisation innehåller R. F. vissa allmänna bestämmelser; den är i öfrigt fastställd dels i lag, dels i förordning. Riksdagens sammansättning och verksamhetsformer regleras alltjämt af Landtdagsordningen af 20 juli 1906. Bland senare i denna vidtagna ändringar må nämnas, att riksdagen numera utan särskild kallelse sammanträder till lagtima session 1 febr. och själf besluter om sessionens förkortande eller förlängning utöfver den normala tidsperioden 120 dagar, att ärenden, som icke slutbehandlats vid en session, öfverföras till följande och erfordra nytt initiativ endast där till följd af val ny lagstiftningsperiod vidtar samt att interpellationsinstitutet detaljeradt reglerats i landtdagsordningen. Antalet medlemmar i riksdagens stora utskott har minskats till 45. Om de betydelsefulla ändringar, som vidtagits i fråga om skatte- och anslagsfrågors behandling, se nedan sp. 826. Presidenten, som bör vara infödd finländsk medborgare, utses genom medelbara val för 6 år i sänder; omval är ej förbjudet. Det år hans mandat utgår väljas 15 och 16 jan., i hufvudsaklig öfverensstämmelse med föreskrifterna om riksdagsmannaval, 300 elektorer, hvilka därpå 15 febr. sammanträda under statsministerns presidium för val af president. Valet sker med slutna sedlar. Om ingen i första omgången erhåller absolut majoritet, anställes nytt val, och om ej heller då absolut röstöfvervikt för någon af kandidaterna ernås, ytterligare ett val mellan de två kandidater, som vid andra valet erhållit de flesta rösterna. Falla rösterna därvid lika, afgör lotten. (Jämlikt ett i R. F. ingående undantagsstadgande har rikets förste president valts af riksdagen.) Vid ämbetstillträdet (1 mars det år valet försiggått) afger presidenten inför riksdagen en högtidlig försäkran, att "redligt och troget iakttaga och upprätthålla republikens konstitution och lagar samt efter all sin förmåga befrämja det finska folkets välfärd". Presidentens beslut fattas i statsrådet på föredragning af vederbörande minister och skola, för att bli gällande, underskrifvas af den minister, som föredragit ärendet. Från denna regel ges dock några undantag. Sålunda eger presidenten utan ministers kontrasignation infordra upplysningar af chefer eller styrelser för ämbetsverk och allmänna inrättningar, låta anställa inspektioner äfvensom förordna om åtal inför riksrätt mot statsrådets medlemmar. Om föredragning af militära kommandomål och utnämningsärenden samt kontrasignation af presidentens beslut i sådana ärenden är särskildt stadgadt (förordn. 8 sept. 1919). Angår presidentens beslut statsrådet i dess helhet, kontrasigneras det af en tjänsteman vid statsrådet. Vid förfall för presidenten utöfvas hans åligganden af statsministern. Om förfallet är bestående, skall val af ny president snarast möjligt anställas, och den nyvalde tillträder då sitt ämbete omedelbart efter valet. Presidenten är för sina ämbetsåtgärder ansvarig, endast om de innefatta högförräderi eller landsförräderi. Åtal för sådant brott skall, om riksdagen med tre fjärdedels majoritet beslutit dess anställande, utföras af justitiekansler inför Högsta domstolen. Beslut af presidenten, hvilka befinnas strida mot lag, få, äfven då han trots statsrådets hemställan om beslutets ändring vidhåller det, icke af statsrådet befordras till verkställighet; strider beslutet mot grundlag, bör minister vägra kontrasignation.