d. 1920 i Petersburg, var 1869--96 professor i växtanatomi och växtfysiologi vid Warschaus universitet och därefter föreståndare för kejs. botaniska trädgården i Petersburg. Hans skrifter omfatta flera växtgruppers utvecklingshistoria och biologi. ^{C. Lmn.} *Fischbach. -- 2. Friedrich F. dog 17 sept. 1908 i Wiesbaden. *Fischer (sp. 400). -- 5. Ludwig Hans F. dog 26 april 1915 i Wien. *Fischer (sp. 402), Gustav, dog 22 juli 1910 i Jena. Efter hans död öfvertogs firman af hans brorson, filos. doktor Gustav F., f. 22 aug. 1878 i Heilbronn, som ytterligare utvidgat förlagets verksamhet. Af det stora antalet betydande tidskrifter på ofvannämnda områden, som utges af F:s förlag, må nämnas: "Naturwissenschaftliche rundschau", "Zoologische jahrbücher", "Archiv für protistenkunde", "Anatomischer anzeiger", "Jahrbücher der nationalökonomie"; af större vetenskapliga verk ha förlagts bl. a. "Handwörterbuch der naturwissenschaften", "Ergebnisse der deutschen tiefsee-expedition", "Handbuch der gesamten therapie" (utg. af Pengoldt och Stintzing), "Handwörterbuch der staatswissenschaften". ^L--e. *Fischer (sp. 402), Theobald, dog 17 sept. 1910 i Marburg. *Fischer (sp. 403), Emil, dog 15 juli 1919 i Berlin. Sedan hans arbeten om polypeptider och proteiner kommit till en viss afslutning, egnade sig F. tillsammans med K. Freudenberg åt studiet af garfsyrorna. Hans talrika synteser af fenolkarbonsyror, som F. kallade depsider (af grek. de'psein, garfva) utgjorde ett förarbete därtill. Han lämnade en utmärkt systematik af garfämnena, bl. a. i en utredning af byggnaden af det kinesiska tanninet (se Galläpplegarfsyra. Suppl.); dessa arbeten sammanfattade han kort före sin död i Depside und gerbstoffe (1919). Lafämnena kunde F. karakterisera som depsidderivat, och han bestämde flera viktiga lafsyrors konstitution, nämligen lekanorsyrans, o-diorsellinsyrans (tillsammans med sin son Hermann F.) och evernsyrans. F. återvände till sockerkemien och upptäckte de intressanta ämnena glukal, hydroglukal, laktal, cellobial m. fl. Många i naturen förekommande glukosider blefvo genom F. tillgängliga för syntesen. Under sina arbeten med sockerarter och glukosider (liksom förut med proteiner) begagnade sig F. ofta af enzym, och han lämnade värdefulla bidrag till kännedomen om dessa biologiskt viktiga ämnen. Hans medarbetare vid dessa arbeten, Max Bergmann, har utgett F:s publikationer inom dessa områden under titeln Kohlehydrate und fermente II. (1922). Under Världskriget utöfvade F. en mycket omfattande organiserande och rådgifvande verksamhet angående krigstekniska problem och lifsmedelsfrågor. -- Bland de utmärkelser, som kommo honom till del efter Nobelpriset, må nämnas preussiska vetenskapsakademiens Helmholtz-medalj (1909). Under en sjukdomsperiod 1918 började F. nedskrifva en mycket intressant själfbiografi, som utkom 1922 under titeln Aus meinem leben. En utförlig biografi finnes i "Berichte der Deutschen chemischen gesellschaft" 1921. -- F:s staty, utförd af Klimsch, restes 1921 i Berlin midt emot Robert Kochs. ^{H. E.} *Fischer (sp. 404), P. Fr. V., uppförde 1911 rådhuset i Holbaek och dog 14 april 1914 i Köpenhamn. Fischer, Johan Frederik, dansk läkare, f. 3 aug. 1868, d. 15 febr. 1922, med. kandidat 1893, praktiserade sedan 1896 i Köpenhamn som röntgenolog samt blef 1898 chef för Kommunehospitalets röntgenlaboratorium och 1913 för alla kommunala röntgenkliniker. 1898--1911 var han därjämte militärläkare. Han intog äfven framstående plats som kommunalman. F. var inom Danmark banbrytare på röntgenologiens område, särskildt gjorde han sig förtjänt om röntgenbehandlingen vid Basedows sjukdom. Han var en af redaktörerna af "Acta radiologica" och en af stiftarna af Nordisk forening for medicinsk radiologi. Fischer, Eugen, tysk anatom, f. 5 juni 1874 i Karlsruhe, professor i anatomi vid universitetet i Freiburg (Baden) sedan 1908, är känd för värdefulla bidrag till kännedomen om skilda delar af däggdjurens morfologi, företrädesvis af kraniets utveckling. ^L--e. Fischer, Franz, tysk kemist, f. 19 mars 1877 i Freiburg (Baden), studerade i Freiburg, München och Giessen, blef docent i kemi vid tekniska högskolan i Charlottenburg-Berlin, ord. professor där 1911 och direktör för Kaiser Wilhelms institut für kohlenforschung i Mülheim an der Ruhr 1913. Hans tidigare arbeten ligga inom den oorganiska kemiens område, de senare röra kolforskningen, särskildt koldestillation vid låga temperaturer. F. utger sedan 1920 tidskriften "Brennstoffchemie". ^{H. E.} Fischer von Waldheim [fånn va'lthajm], Alexander, botanist. Se Fisch. Suppl. *Fisher, J. A., dog 10 juli 1920. Han kvarstod som förste amiralitetslord till 1910 och kunde med tillfredsställelse häfda, att engelska flottan <img r>

var vida bättre organiserad och utrustad samt mera krigsberedd och stridsduglig, än då han tillträdde ämbetet. Med beundransvärdt förutseende framhöll han redan 1910, att krig med Tyskland skulle utbryta 1914. F., som 1909 blifvit baron F. of Kilverstone, kvarstod alltjämt i det stora "försvarsrådet" och sträfvade där framför allt att utveckla flottans anfallskraft. Nov. 1914--maj 1915 var han åter förste amiralitetslord och utarbetade därunder bl. a. planer för en landstigning i Pommern. Han motsatte sig däremot bestämdt anfallet på Dardanellerna, framhållande nödvändigheten af att samla flottans krafter i de nordliga farvattnen. Krigsrådets beslut, att anfallet skulle ske, föranledde F. att ta afsked. Därefter arbetade han som led. af flera viktiga kommittéer. -- F. var en af Englands mest populära personer. Utpräglad karaktär och kraftnatur, som han var, förenade han med puritansk reli-